# ID: svediakorp-gov471272
# author: Erik Meijer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 363
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Det område som albanerna lever i är Europas mest bortglömda.
Albanerna var jordbrukare och herdar som hade lämnats kvar och som ingen ville ta med i beräkningen.
När det ottomanska riket kollapsade för nästan hundra år sedan försökte både Serbien och Italien att skaffa sig permanent äganderätt till albanernas territorium.
Det är ett under att det 1913, i det albanska territoriets mest ogästvänliga del, visade sig vara möjligt att skapa en självständig stat, även om den inte har varit så framgångsrik hittills.
Efter högerdiktatur, utländsk ockupation och vänsterdiktatur är det för närvarande kaoset och intoleransen de politiska partierna emellan som är mest uppenbart.
Särskilt den norra delen av landet är osäker och missgynnad.
De miljontals albaner som lever i områdena runt Albanien, längs Montenegros sydspets, i största delen av Kosovo och i nordvästra Makedonien, kämpar för språkrättigheter och självstyre, men som läget är nu förväntar de sig ingen positiv utveckling om de skulle göra gemensam sak med Albanien.
Dessutom skulle allmänheten föredra att hålla Albanien utanför Europeiska unionen.
Landet är nu i huvudsak beryktat för handel med barn, pyramidaffärer, slöseri med energi, kränkningar av fångar och internationell brottslighet.
Dess problem tycks omöjliga att lösa.
Under de förberedande diskussionerna framkom det att andra grupper är mer optimistiska än min grupp till utvecklingen i Albanien, och att de är mindre benägna att uppmana Albanien till förändring.
Trots denna åsiktsskillnad håller min grupp med dem om att en fortsatt isolering och utestängning från det europeiska samarbetet inte är någon lösning på Albaniens enorma problem.
Löftet om utsikter till medlemskap i EU måste hållas.
Under mellantiden, som kommer att bli ganska lång, behöver landet stöd för demokrati, utbildning, miljö och ekonomi.
Jag tycker att det är beklagligt att förslaget till beslut verkar vara mer inriktat på utländska företag än på miljö, livsmedelssäkerhet och god förvaltningssed.
Enligt vår mening bör inte grannskapspolitiken och associeringsavtalen ensidigt tjäna de nuvarande EU-medlemsstaternas intressen, utan primärt hjälpa möjliga framtida EU-medlemmar att vinna mark.
