# ID: svediakorp-gov471240
# author: Doris Pack (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 813
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsordförande, herr kommissionsledamot och fru rådsordförande!
Jag skulle vilja betona vad mina kolleger Hannes Swoboda och Joost Lagendijk sa.
De har faktiskt täckt alla frågor redan, men jag skulle vilja ta upp vissa frågor mer i detalj.
Det finns fyra olika representationer i Kosovo.
För det första Europeiska byrån för återuppbyggnad, som har gjort ett utmärkt arbete.
Vi har den så kallade fjärde pelaren inom FN: s ramar där vi i grund och botten är ansvariga för de ekonomiska frågorna samt privatiseringsfrågan.
Europaparlamentet har en delegation där och slutligen har vi också rådets representation.
Allt detta finns i det lilla område som är Kosovo.
Vi måste redan nu fråga oss hur allt detta ska organiseras, hur alla dessa organ ska kunna kommunicera med varandra överhuvudtaget.
Vi har nu en planeringsgrupp inom EU som vi kunde inrätta när vi befann oss i Kosovo, och som ansvarar för att garantera rättssäkerheten, men jag anser att allt detta är mycket begränsat.
De uppgifter vi har framför oss är mycket mer omfattande.
Vi gör inte omfattningen och vikten av vad vi har planerat för nästa år rättvisa om vi närmar oss allt detta på ett så begränsat sätt.
Vi måste försöka att bygga upp en kompetens.
Vi måste hjälpa till med att bygga upp den civila förvaltningen.
Vi måste se till att de mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter iakttas.
Hur kan vi göra det när det finns så många aktörer av vår kaliber, däribland OSSE, Europeiska ombudsmannen och andra?
FN, som också är representerat där på allas våra vägnar, har verkligen uträttat många bra saker genom UNMIK under de senaste åren, även om det också gjort en mängd misstag.
Det är troligt att det inte gick att agera på något annat sätt under återuppbyggnaden av de civila och lokala administrationerna.
Skulle vi lyckas bättre?
Har vi överhuvudtaget några kvinnor och män som vill och kan engagera sig för att arbeta där, som kan skapa tillit och som är tillräckligt engagerade för att faktiskt utföra vad vi behöver på plats?
I vilken utsträckning kan vi, som Europeiska unionen, påverka de politiska krafterna i Kosovo?
Vi vet att de avser att skapa en militär organisation.
I vilken utsträckning har vi mer än enbart ytliga kontakter med regeringsorganen?
Vilken roll kan EU: s trupper snart spela i Kosovo?
Jag är medveten om att vi väntar på svar på alla dessa frågor och att ni ännu inte är kapabla att besvara dem, men jag vill säga till er att jag personligen är rädd för att vi inte är tillräckligt förberedda.
När vi flyttar över vårt fokus på grannstaten Bosnien och Hercegovina ser vi vilka svårigheter vi står inför där och den mängd problem som vi fortfarande måste ta itu med.
Vi har en gemensam företrädare där som var, och faktiskt fortfarande är, allsmäktig, och som skulle kunna göra vad som helst som faktiskt endast kan uppnås i en demokrati genom att utgå från en demokratisk lagstiftning.
Problemet är att vi nu har en situation i denna stat då man inte kan bemöta de nya utmaningarna, eftersom människor inte är vana vid att ta ansvar själva.
Vad vi behöver i Kosovo är hjälp med att låta Kosovoborna hjälpa sig själva.
Med Kosovobor menar jag inte bara albaner, utan också serber som bor där och som vi faktiskt borde förvänta oss ska ta del i institutionerna.
Det enda som jag anser saknas är påtryckningar på den serbiska regeringen i Belgrad att tillåta serberna i Kosovo att delta.
Detta är det verkliga problemet.
Om vi lyssnar på Oliver Ivanovic i Serbien vet vi vad han skulle vilja göra om han fick lov.
Jag anser att allt som saknas är påtryckningar på den serbiska regeringen att ge serberna där möjligheten att bygga upp en framtid.
Detta måste förvisso ske förr eller senare, eftersom Serbien inte längre är ansvarigt för dem.
Jag betonar vad min kollega Hannes Swoboda sa.
Denna region kommer tillsammans med sina grannar att bli en del av EU.
Vi måste därför se till att regionen kan lösa dessa uppgifter, att den respekterar de mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter och att den, med vår hjälp, utvecklar all den administrativa förmåga som krävs för att också anta och införliva vår lagstiftning, och sedan finna en okomplicerad väg in i Europeiska unionen gemensamt med sina grannar, Serbien och Montenegro.
Jag hoppas verkligen att vi kan ge detta stöd.
Jag vågar mig dock på att framföra en viss tvekan i den frågan.
