# ID: svediakorp-gov471228
# author: Klaus-Heiner Lehne (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 767
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Den fråga som vi diskuterar i dag är ett av de viktigaste – kanske viktigaste – förberedande lagstiftningsförslaget på EU: s dagordning under denna valperiod.
Det är därför bara att beklaga att denna fråga ännu en gång diskuteras precis före midnatt, medan andra förment ” viktiga ” frågor får de bästa tiderna i kammaren.
Detta är för övrigt ytterligare bevis på att parlamentets arbetssätt måste reformeras.
Låt mig emellertid återvända till de muntliga frågorna.
Sedan början av 1990-talet har parlamentet utfärdat sex resolutioner i vilka man om och om igen har uttryckt sitt starka stöd för projektet att skapa en gemensam referensram.
Parlamentet har gjort detta av det enkla skälet att både vi och de som praktiserar juridik – EU: s advokater och domare – anser att det behövs ytterligare steg mot gemensamma civilrättsliga principer för att en stor del av EU-lagstiftningen, exempelvis e-handelsdirektivet, ska kunna genomföras.
I rättstvister, särskilt sådana tvister mellan konsumenter och handlare som rör små belopp, är det näst intill omöjligt för advokater och domare att i EU parallellt tillämpa 25 – eller om vi inkluderar Skottland 26 – olika rättssystem.
Detta gäller särskilt mot bakgrund av att principerna om ursprungsland och bestämmelseland konstigt nog har placerats sida vid sida i exempelvis e-handelsdirektivet.
Därför behöver vi en högre gemensam standard.
Jag kan gott tänka mig en harmoniserad variant.
Det finns faktiskt inga motsättningar i denna fråga.
Det råder ett brett samförstånd i parlamentet.
Även ledande jurister ställer sig bakom denna uppfattning, och detta är ett av skälen till att Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen (CCBE) planerar att anordna en konferens i Rom under hösten, vilket utgör ett senkommet stöd för projektet.
Därför är det oerhört viktigt att vi inte bara får till stånd en snäv referensram som enbart gäller frågor om konsumentavtalsrätt, utan en ram som i princip omfattar alla civilrättsliga aspekter.
Detta är en viktig punkt med tanke på senare beslut om alla eventuella framtida användningsområden för denna referensram.
Detta kommer givetvis till stor del att bero på hur bra referensramen är.
Vi vill emellertid att alla alternativ ska stå öppna till dess att kommissionen lägger fram det slutliga samrådsdokumentet så att vi kan fatta beslut i frågan vid ett senare tillfälle, tillsammans med andra.
Det är dessutom viktigt att vi avlägsnar oss från betrakta civilrättslagstiftningen sektorsvis och i stället försöker få ett holistiskt synsätt.
De många inkonsekvenser som för närvarande präglar EU: s civilrätt kan förklaras med att vi har saknat detta holistiska synsätt och inte sett till helheten utan i stället bara tagit upp enskilda problem.
Ett annat villkor för en referensram är att nätverket i princip fortsätter att fungera och drivas på det sätt som kommissionen hittills har gjort.
Som föredragande för utskottet för rättsliga frågor i detta ärende kan jag meddela att samtliga politiska grupper i princip är överens i denna fråga.
Dessutom är en kraftig majoritet i kammaren för – något som jag annars sällan har upplevt.
Diana Wallis från ALDE-gruppen kunde inte närvara här i kväll.
Men hon har uttryckligen bett mig att bekräfta detta ännu en gång.
Vi är alla väl medvetna om att de tre kommissionsledamöter som är ansvariga för denna fråga – kommissionsledamöterna Markos Kyprianou, Franco Frattini och Charlie McCreevy – för närvarande funderar på, eller nyligen har funderat på, hur man ska gå vidare.
Skälet till att vi medvetet har placerat denna muntliga fråga på dagens föredragningslista – tillsammans med tillhörande resolution, vilken ni kanske har haft möjlighet att läsa i förslagsform och som utan tvekan kommer att antas av en stor majoritet här i kammaren på torsdag – är för att än en gång kraftigt understryka hur starkt parlamentet stöder detta projekt.
Vi vill att parlamentets resolutioner även ska vara riktlinjer för kommissionen i dess vidare utveckling och hantering av frågan.
Hittills har denna fråga alltid präglats av nära samarbete och ömsesidigt stöd mellan kommissionen och parlamentet.
Vi vill att det förblir på det sättet.
Det ligger i EU-utvecklingens och EU-lagstiftningens intresse.
Mannen på gatan måste kunna hantera och praktiskt tillämpa EU-lagstiftningen.
Därför måste projektet fortsätta.
Vi ber om fortsatt starkt stöd från kommissionen och uppmanar även kommissionen att ta tillfället i akt och besvara frågan här i kammaren på ett sätt som gör att detta stöd tydligt framgår.
