# ID: svediakorp-gov471220
# author: Eija-Riitta Korhola (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 539
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag tackar först och främst min kollega John Bowis för hans arbete.
Jag menar då inte bara det här betänkandet, utan alla hans bidrag och den kraft med vilken han har talat för det psykiska hälsoarbetet inom EU.
Jag har varit ledamot av parlamentet i sju år, och under denna tid har John Bowis alltid hållit ämnet på dagordningen.
Han är för mig ett lysande exempel på en politiker som förverkligar sin vision av en bättre värld med beslutsamhet och ihärdighet.
Bara på detta vis kan saker och ting förändras: När man inte ger efter för godtyckliga politiska nycker och trender, utan själv vet vad man strävar efter och gör det.
Det är lätt att hålla tyst om psykiska problem.
Det finns en stark stigmatisering kring den här typen av problem, och det kan till och med förekomma diskriminering, vilket i värsta fall kan förhindra någon från att söka vård.
Korrekt information, öppenhet och den typ av kampanjer för psykisk hälsa som föreslås i betänkandet kommer att bidra till att skingra den här meningslösa stigmatiseringen.
Vägen till mognad är mer gropig än någonsin.
Tillväxten verkar hämmas av samhällets ökade osäkerhet.
Det är bra att betänkandet visar medvetenhet om behovet av tidiga ingripanden och vikten av förebyggande arbete.
För att förhindra psykiska problem hos framför allt barn och ungdomar måste vi investera mer tid och pengar i förebyggande åtgärder i dagvårdscenter, skolor, barnkliniker och inom skolhälsovården.
Ungdomar som behöver hjälp kan vara benägna att låta saker och ting vara, eftersom de kanske inte vet vart de ska vända sig för att få hjälp.
Barnets bakgrund, och framför allt familjen, är därför av största vikt.
Med rätt resurser har skolhälsovårdsenheter och barnkliniker mycket bra förutsättningar för att kunna upptäcka barn och ungdomar med problem och ge dem hjälp på ett tidigt stadium.
I mitt land är till exempel psykiska problem vanligare bland ungdomar, medan statistiken visar att föräldrar till ett av fem barn har atypiska arbetstider.
Skolbarn som lider av ångest kan få bra hjälp på skolan i form av gruppstöd, men det är oerhört viktigt att ge familjerna stöd under veckodagarna.
Föräldrarnas och familjens stöd till barnet är en god grund för god psykisk hälsa.
Att behandla ungdomarnas problem med läkemedel bör vara en sista utväg.
Huvudfokus bör ligga på att fastställa och undanröja de sociala och miljörelaterade faktorer som står bakom smärtan.
Problemen försvinner inte bara för att vi tiger.
Depression har kallats för den nya europeiska folksjukdomen.
Ytterst få människor under 30 tog antidepressiva medel för 20 år sedan.
Nu tar de lika mycket sådana medel som de äldre generationerna.
Om inget omedelbart görs för ungdomarnas psykiska problem och om ingen uppmärksamhet ägnas åt att avhjälpa situationen vad gäller tillgången till hjälp blir det pris vi måste betala alldeles för högt.
Kommissionens fina ord och intentioner i grönboken måste omvandlas till verkningsfull lagstiftning så fort som möjligt, och vi i parlamentet förväntar oss att snart få ett förslag till direktiv att debattera om.
