# ID: svediakorp-gov471211
# author: Antonios Trakatellis (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 365
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Enligt Världshälsoorganisationen är psykisk hälsa en förutsättning för att enskilda personer, samhällen och länder ska fungera och måste därför behandlas globalt utifrån nya grunder och med nya utgångspunkter som ger nytt hopp.
Vi använder i detta hänseende uppgifter från Världshälsoorganisationen som riktlinjer och inleder för första gången en systematisk insats för att främja den psykiska hälsan.
De drabbades familjer som ger materiellt och moraliskt stöd till familjemedlemmar med psykiska problem drabbas, tillsammans med den sjuka personen, av de negativa följderna av stigmatiseringen och den diskriminering som följer med dessa sjukdomar.
Därför behöver de få stöd från yrkesverksamma så att deras uppenbara behov kan uppfyllas.
Dessutom är information och en systematisk kamp mot stigmatiseringen nödvändiga inslag när psykiska sjukdomar ska behandlas.
Lika viktigt är det att undersöka mekanismerna bakom och orsakerna till dessa sjukdomar och att förbättra tillhörande behandling, däribland utvecklingen av nya behandlingsmetoder.
Här skulle jag vilja betona att den största skillnaden mellan dessa patienter och flertalet andra allvarliga tillstånd, som till och med kan leda till döden, är att de stör hjärnans funktioner, till exempel minnet, kognitiva funktioner och medvetenheten, med andra ord sådana funktioner som är oupplösligt förenade med människors personlighet.
Denna personlighet undergrävs och kan i sista led förstöras vid flera av dessa tillstånd.
Om målet i form av förebyggande arbete och vård verkligen är en allvarligt menad prioritering är därmed också motsvarande mål för neuropsykologiska sjukdomar högsta prioritet om vi vill förhindra kärnan i det europeiska samhället från att undergrävas och förstöras, i synnerhet som detta samhälle är sammansatt av många äldre människor som, vilket vi känner till, är mer utsatta för nervsjukdomar.
Avslutningsvis vill jag berätta att jag hyser stark tilltro till att förebyggande insatser, tidig igenkänning och korrekt behandling betydligt minskar de personliga, ekonomiska och sociala konsekvenserna.
Därför anser jag att vi genom att rösta för det utmärkta betänkandet av min käre vän John Bowis slår in på en väg som ger psykiska sjukdomar den tunga prioritering de förtjänar, vilket ger oss mer effektiva åtgärder mot denna moderna plåga.
