# ID: svediakorp-gov471200
# author: Jolanta Dičkutė, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 511
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar!
Jag håller med Albert Camus om att det värsta inte är att förlora sitt liv.
Det som är outhärdligt är att se sitt liv förlora all mening och att se den egna existensen tappa sitt syfte.
Att leva utan syfte är omöjligt.
I en värld som ständigt förändras blir allt fler desillusionerade i fråga om sig själva och andra, och upplever stress, tycker att livet saknar mening, klarar inte av nya utmaningar och kan inte lösa sina problem.
Nu söker vi i allt högre grad upp de specialister, psykologer och psykiatriker som vi undvek för ett tiotal år sedan.
Det är ingen skam att erkänna att man behöver hjälp.
Tyvärr stigmatiseras dock fortfarande människor som söker hjälp av samhället.
Den 10 september är Världsdagen för suicidprevention, och den 10 oktober är Världsdagen för psykisk hälsa.
Är det inte paradoxalt att vi tvingas fästa samhällets uppmärksamhet på sådana smärtsamma problem varje månad?
Det är svårt att acceptera att antalet människor som lider av psykisk ohälsa ökar till och med när den psykiatriska vården tycks bli bättre.
Ökningen av antalet självmord är katastrofal.
Var fyrtionde sekund tar en människa sitt liv i världen, och var tredje sekund försöker en människa begå självmord.
I mitt hemland Litauen förlorar varje år 1 500 människor livet till följd av självmord, vilket ger oss en tragisk förstaplats i Europa, till och med före Ryssland och andra länder i före detta Sovjetunionen.
Det är uppenbart att vi inte kan blunda för den rådande situationen.
Omedelbart efter ministerkonferensen i Helsingfors började Litauen utarbeta en nationell politik för psykisk hälsa, som snart ska godkännas av parlamentet.
Psykisk hälsa har dessutom fastställts som en prioriterad fråga i den nationella politiken.
Det är ett av fyra områden som kommer att beviljas strukturfondsmedel för hälsovårdssektorn.
Vi har insett att vi måste utforma samhällsbaserade vårdenheter som ett alternativ till permanenta vårdinstitutioner, vilket är en modern lösning på frågorna om mänskliga rättigheter.
Man kan inte lida i tysthet, ensam med sin egen sorg.
Vi måste därför intensifiera våra insatser för att lösa de psykiska hälsoproblemen.
Jag menar att EU: s grönbok ” Förbättring av befolkningens psykiska hälsa ” är ett första viktigt steg i att finna en gemensam lösning.
Det är inte bara behandling som är viktigt.
För första gången talar vi om att främja psykisk hälsa, om att förebygga sjukdom och om tillfrisknande.
Vi måste även utbyta information och bästa metoder med våra kolleger från andra länder och utveckla nätverk för informationsutbyte.
Vi har slutligen insett att lösningen på dessa problem inte bara ligger hos specialisterna.
Samhället och varje enskild individ måste ta ansvar.
Ledorden från Världsdagen för suicidprevention – ökad förståelse, nytt hopp – inrymmer förhoppningen hos dem som inte står likgiltiga inför andras lidande och förhoppningen att samhället ska bistå människor som har det svårt.
