# ID: svediakorp-gov471198
# author: Françoise Grossetête, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 477
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr kommissionsledamot!
Jag vill först och främst tacka min kollega John Bowis, som har gjort en anmärkningsvärd insats i en särskilt viktig fråga som berör oss alla, eftersom en fjärdedel av alla EU-medborgare drabbas av psykisk ohälsa någon gång under sin livstid, med de omfattande följder detta får för de drabbades anhöriga.
Jag är rädd att detta är en fråga som faktiskt berör alla.
Psykisk hälsa berör oss alla, oavsett vem vi är.
Under mycket lång tid har vi dock blundat för dessa svårigheter.
Psykisk ohälsa har bara betraktats som ett jobbigt skede i livet, om ens det.
De drabbade har känt sig stigmatiserade, eftersom de har varit tvungna att dölja sitt lidande.
Sådan betungande tystnad borde inte finnas längre i dag.
Att våga tala om psykiska hälsoproblem är redan det att agera.
Att tala om dessa sjukdomar är ett första steg i att bota flertalet av dem.
Att isolera och diskriminera människor med psykiska hälsoproblem är som att hålla en laddad pistol mot deras huvuden.
Jag tänker på den unge man med lovande framtidsutsikter vars liv plötsligt slogs i spillror när han på tröskeln till vuxenvärlden visade sig vara schizofren.
Det var en sorg inte bara för honom utan också för hans familj.
Antalet självmordsförsök borde få oss att fundera närmare på omfattningen av detta problem.
En viss andel av de kriminella handlingarna är dessutom en följd av att vissa typer av psykiska hälsoproblem ökar.
Vår åldrande befolkning borde också få oss att stanna upp och fundera i dessa banor, eftersom ålder tyvärr åtföljs av ökad psykisk ohälsa.
Detta måste vi beakta.
EU kan utveckla sina åtgärder för att förebygga psykisk ohälsa, men måste också hjälpa forskarna att bemöta detta problem för att bättre förstå de faktorer som styr den psykiska hälsan, särskilt under den tidiga barndomen, hantera patienternas framsteg mer effektivt, främja de lämpligaste tillgängliga läkemedlen och stödja insatserna för utbildning av hälsovårdspersonal.
Vuxna får inte samma omsorg som barn eller ungdomar.
Vi kan även fundera över olika möjliga förhållningssätt som kan väljas beroende på om den berörda patienten är man eller kvinna.
Vi får heller inte glömma läkarnas avgörande roll i tillsynen av patienterna.
Läkare känner sig ibland mycket ensamma och osäkra på om de bör påtvinga patienter läkemedel eller låsa in dem.
Tillsammans med mina kolleger hoppas jag att kommissionen ska vidareutveckla denna strategi och återkomma till oss med förslag som bygger på de förslag vi ska rösta om i morgon.
Det är avgörande att största vikt läggs vid psykisk hälsa i den europeiska hälsopolitiken och att psykiska sjukdomar ses på ett nytt sätt, där människor får den respekt och rättmätiga värdighet som alla människor förtjänar.
