# ID: svediakorp-gov471197
# author: Marta Vincenzi (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 235
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män har haft en engagerad diskussion om strategin för psykisk hälsa.
Det är svårt att på den korta tid jag har på mig sammanfatta diskussionens alla delar, men jag vill gärna betona den enhälliga omröstningen, där tre grundläggande punkter föreslås mycket kortfattat.
Den första punkten är det starka samförståndet kring förslaget att avinstitutionalisera den psykiatriska vården.
Utskottet anser att målet att undanröja interneringen och segregeringen för psykiskt sjuka är ett framsteg i att bekräfta människors värdighet, och EU har också av denna anledning all rätt att agera här.
Den andra punkten är en stark betoning av en mängd olika förhållningssätt till behovet av förebyggande åtgärder och aktivt engagemang av användare och lokala enheter på alla nivåer i den övergripande strategin, och i ännu högre grad på det förebyggande området.
Den tredje punkten är en uppmaning att beakta könsdimensionen, som är det som framför allt saknas i grönboken.
Vi hävdar att de föreslagna åtgärderna måste innefatta systematisk forskning med specifika kvinnostudier, eftersom problem som ätstörningar, neurodegenerativa sjukdomar, schizofreni, depression och självmord ännu inte har studerats ur ett könsperspektiv, vilket innebär att framstegen när det gäller förebyggande och behandling är mindre än nödvändigt.
Förhoppningsvis går dock ändå utvecklingen framåt.
