# ID: svediakorp-gov471189
# author: Maria Martens, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 371
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Även jag vill uttrycka min oro över problemen med förfalskade läkemedel.
Förfalskade läkemedel tillverkas och handlas olagligt utan övervakning.
Deras effekter kan inte kontrolleras, vilket gör dem till en potentiell folkhälsorisk.
Denna pirattillverkning måste därför stoppas.
Thierry Cornillet har redan tagit upp frågan, kommissionsledamoten nämnde den också och själv välkomnar jag alla åtgärder som kommissionen kan vidta för att lösa detta problem.
Eftersom problemen främst uppstår i utvecklingsländerna, de allra fattigaste länderna, är det också där jag tror att problemen kan bli som störst när det gäller att hantera denna pirattillverkning på ett effektivt och lämpligt sätt.
I dessa länder är tillgången till tillförlitliga, lagliga läkemedel sällan lika välorganiserad som i Europa.
Det innebär relativt sett större möjligheter för dem som handlar med förfalskade läkemedel att sälja sina läkemedel, vars effekter inte kan kontrolleras och som därför till och med kan vara skadliga för folkhälsan.
Utvecklingsländerna saknar dessutom ofta ett adekvat regelverk.
Deras lagstiftning räcker helt enkelt inte till för att hantera detta problem på ett effektivt sätt.
Till och med när det finns lagstiftning fungerar tillsynen dåligt.
I utvecklingsländerna finns ett behov av effektiva och givetvis lagliga läkemedel till rimligt pris, och jag vill därför betona de möjligheter som generiska läkemedel innebär.
Dessa läkemedel kan inte trolla bort problemet, men de kan i viss mån lindra det behov som finns.
Tyvärr utnyttjas de för närvarande i begränsad omfattning.
Mer kan göras på detta område.
Kommissionsledamoten hävdade att en internationell konvention eller standard inte räcker, men jag tror verkligen att en sådan skulle kunna ha effekt.
Om den visar sig otillräcklig bör ytterligare insatser genomföras.
Jag anser att en tydlig och övergripande strategi är oerhört viktig.
Europa måste göra sin del, vilket också innefattar att överföra kunskap för att effektivisera kampen mot förfalskade läkemedel.
Jag skulle vilja veta – och detta har kommissionsledamoten redan delvis svarat på i sitt anförande – vilka nya planer som finns för att bekämpa förfalskade läkemedel och hur denna kamp ska organiseras i framtiden, särskilt när det gäller kriminell verksamhet.
