# ID: svediakorp-gov471098
# author: Rebecca Harms (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 256
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill att vi ska ta ännu en titt på den fördelningsplan som lämnats in av Tyskland.
Anledningen till detta är att Tyskland nästa år kommer att ta över ordförandeskapet inte bara för EU-rådet utan också för G8.
Båda ordförandeskapen är av avgörande betydelse när det gäller klimatskydd och energipolitik.
Det är Tyskland som kommer att ha ansvaret för förberedelserna för nästa års – 2007 års – nästa större FN-möte, och det kommer att vara i Heiligendamm som de avgörande besluten fattas.
Enligt min mening talar inte det slags handlingsplan som Förbundsrepubliken har lagt fram för att den tyska regeringen är lämpad att fullgöra sådana funktioner.
Tvärtom är det redan nu uppenbart från det sätt på vilket utsläppsrätter ska fördelas att vissa större energileverantörer i Tyskland kommer att använda denna handel med utsläppsrätter som inget annat än ännu en anledning till prishöjningar av det slag som vi redan erfarit under det senaste året.
Det framgår också tydligt av denna fördelningsplan att Tyskland underlåter att erbjuda incitament för övergång från kol till bränslen som genererar mindre koldioxid.
Detta anser jag vara skamligt och absolut oförsvarligt med hänsyn till den pågående diskussionen om klimatet.
Om EU vill göra vad unionen borde och i framtiden ännu en gång spela en ledande roll när det gäller skyddet av klimatet, då måste den tyska staten – som trots allt kommer att ha ett viktigt ansvar för Kyoto och processen efter Kyoto – uppmanas att bättra sig.
