# ID: svediakorp-gov471096
# author: Peter Liese (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 317
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot!
Klimatförändringen är en av de mest avgörande utmaningarna som politiker som vi själva har att möta.
Trots att handeln med utsläppen var avsedd att bli ett av de viktigaste instrumenten för att möta denna utmaning utan omsvep, måste det påpekas att de resultat som uppnåtts under dess inledande fas inte har varit verkligt övertygande.
Handeln med utsläppsrätter var planerad att starta den 1 januari 2005, men det finns många medlemsstater där detta inte skedde.
De nationella fördelningsplanerna – inbegripet de planer som kommissionen godkänt under den första fasen – var inte särskilt ambitiösa, och det som givetvis verkligen upprörde företagen i länder med ganska ambitiösa planer var att villkoren för beviljandet av utsläppsrätter varierade i mycket hög grad, så att till exempel ett stålverk eller ett kritbruk fick långt fler utsläppsrätter i ett land än i ett annat.
Dessa ojämlikheter var inte bara en konsekvens av att bördan enligt Kyoto skulle delas.
I vissa fall överdrevs ojämlikheterna, och detta ledde självklart till snedvriden konkurrens.
Under utarbetande av resolutionen om handel med utsläppsrätter, som skedde genom medbeslutande, argumenterade vi i kammaren för mycket tydliga och exakta regler, vilket kommissionen besvarade med att sådana regler var helt onödiga och att det hela kunde ordnas och överdrifter undvikas med hjälp av konkurrenslagstiftning.
Mitt intryck är att kommissionen på nytt behöver granska saken betydligt närmare och förhindra snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstaterna och mellan företagen inom staterna.
Under nästa stadium får inte målet – som under det första stadiet – vara att handeln med utsläppsrätter ska fungera något så när, tvärtom måste den fungera väl.
Snedvridningar av konkurrensen måste så långt möjligt undvikas, och om EU: s politik ska vara trovärdig måste största möjliga minskningar av koldioxidutsläppen uppnås.
