# ID: svediakorp-gov471089
# author: Stavros Dimas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,088
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Klimatförändring är det viktigaste miljöproblem som vår planet står inför.
Om de åtgärder som vi har satt upp som mål för att angripa problemet inte ger resultat, så kommer förändringen att ha mycket olyckliga ekonomiska och sociala konsekvenser i global skala i framtiden.
Det är därför som Kyotoprotokollet undertecknades och ratificerades enligt FN: s ramkonvention om klimatförändringar, där det föreskrivs att utvecklade länder ska sänka utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser med 5,2 procent.
Inom dessa ramar har Europeiska unionen åtagit sig att minska utsläppen med 8 procent jämfört med 1990 års nivåer.
För att nå detta mål under perioden från 2008 till 2012 har vi vidtagit olika åtgärder på gemenskapsnivå och nationell nivå.
Många av dessa åtgärder föreskrivs i det första och andra EU-programmet om klimatförändring.
De viktigaste åtgärderna vi har föreskrivit och som inleddes den 1 januari 2005 är gemenskapens system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, särskilt koldioxid.
Med detta system föreskriver vi den billigaste, effektiva metoden för att minska växthusgaserna på medellång och lång sikt.
Systemet omfattar ungefär 50 procent av koldioxidutsläppen i Europeiska unionen.
Det omfattar ungefär 11,5 miljoner företag och industriella eller andra installationer, och utgör i dag det största systemet för handel med utsläppsrätter i världen.
Det är utan tvekan det enda internationella systemet, och många länder har anslutit sig till systemet, som omfattar ett stort antal näringsgrenar.
Framgången för gemenskapens handelssystem är av stor betydelse eftersom det kommer att utgöra en grund som vi tänker använda som utgångspunkt för att skapa ett internationellt system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser.
Det är det enda effektiva sättet att minska utsläppen av växthusgaser globalt och, i synnerhet, för oss att hjälpa till att få utvecklade länder som Förenta staterna, det land som är nummer ett när det gäller utsläpp av växthusgaser i världen och som står för en fjärdedel av världens växthusgaser, att bidra till denna minskning och självklart för oss att också hitta åtminstone någon väg som är acceptabel för utvecklingsländerna, som också släpper ut mer och mer växthusgaser.
Ni har säkert alla läst om vad som hände nyligen i Kalifornien, med det initiativ som tagits där för ett liknande system som EU-systemet för handel med koldioxid och andra växthusgaser som ska börja användas där 2009.
Samma sak gäller, men enbart för företag som genererar elektricitet, i sju nordöstliga delstater i Förenta staterna, och det tycks som om det finns påtryckningar underifrån inom den federala förvaltningen för att börja diskutera frågan om ett globalt system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser.
Jag måste betona att det inte råder någon tvekan om Europeiska kommissionens beslutsamhet att vidmakthålla och förbättra detta system för att stabilisera nivåerna av dessa gaser i atmosfären.
I våras rapporterade de företag som omfattas av gemenskapens system så som de är skyldiga att göra sina utsläpp av koldioxid, vilka verifierats av oberoende granskare, och vi har för första gången en sammanhängande uppsättning av verkliga värden som granskats av oberoende organ för utsläppen av koldioxid i Europeiska unionen.
De faktiska utsläppen var lägre än många väntat.
På detta stadium kan följande slutsatser dras:
För det första fungerar systemet mycket bra när det gäller inlämnandet av rapporter och kontroll.
Resultaten av 2005 års granskning visar att företagen i tillfredsställande grad uppfyllt de grundläggande förpliktelserna i handelssystemet.
Systemets infrastruktur fungerar smidigt.
För det andra är marknadsbaserade mekanismer en framgång, och gemenskapens system för handel med utsläppsrätter bär redan frukt.
För det tredje, och kanske viktigast, kan – och måste – medlemsstaterna förvänta sig att de sektorer som omfattas av systemet ska ge ett betydligt större bidrag till att minska utsläppen, särskilt med tanke på att Europeiska unionen som helhet ännu inte är på rätt spår när det gäller att uppfylla sina åtaganden enligt Kyotoprotokollet.
Som ni vet måste medlemsstaterna anmäla sina nationella fördelningsplaner, vilka som helhet också bestämmer den övre gränsen för hela Europeiska unionen för handelsperioden 2008 – 2012, vilken sammanfaller med den första åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet.
I går hade kommissionen fått in tio nationella fördelningsplaner som står för ungefär hälften av de totala fördelningarna som kommissionen godkänt under den första handelsperioden.
Dessa länder är Tyskland, Estland, Litauen, Irland, Lettland, Luxemburg, Polen, Slovakien, Förenade kungariket och i går Grekland.
Återstående medlemsstater har ännu inte anmält sina nationella planer till kommissionen.
Tio av dem är dock redan tillgängliga som preliminära planer inom ramen för allmänt samråd.
De kommer från följande medlemsstater: Belgien, Bulgarien, Cypern, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal och Spanien.
De nationella fördelningsplaner som anmälts håller på att utvärderas av kommissionen.
Som ni förstår kan kommissionen inte göra några kommentarer i sak på detta stadium.
När det gäller vår mer allmänna strategi för denna fråga ska jag vara tydlig: kommissionen kommer att utnyttja varje politiskt och rättsligt medel som står till dess förfogande för att se till att de nationella planerna överensstämmer både med de åtaganden som gjorts inom ramen för Kyotoprotokollet och med de faktiska uppgifterna om verifierade utsläpp för 2005.
Detta kommer att garantera både en brist på marknaden och ett jämlikt deltagande för företagen.
Ännu viktigare är att för de medlemsstater som uppnår sina mål enligt Kyotoprotokollet måste de nationella planerna användas för att bidra till att uppnå de nödvändiga minskningarna.
Ännu viktigare är att de medlemsstater som har de sämsta resultaten måste fördela färre utsläppsrätter jämfört med under den första handelsperioden.
Vår uppgift är att garantera en strikt och rättvis utvärdering av alla planer.
Slutligen vill jag försäkra er att kommissionen fäster stor vikt vid att alla medlemsstater lämnar in sina nationella fördelningsplaner för den andra handelsperioden så snart som möjligt, och vi har redan skickat ut en skrivelse, ett slags första varning, till de länder som är försenade, innan vi inleder överträdelseförfaranden.
Om medlemsstaterna underlåter att skicka den information som begärs av dem kommer kommissionen att undersöka möjligheterna att vidta ytterligare åtgärder.
Jag är övertygad om att detta inte kommer att bli nödvändigt och att medlemsstaterna inom de närmaste dagarna, inom den närmaste månaden, kommer att skicka in sina planer för fördelning av utsläppsrätterna för växthusgaser.
