# ID: svediakorp-gov471073
# author: Mary Lou McDonald (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 242
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Först och främst är jag tacksam för denna diskussion.
Det finns två klassiska plattityder som förs fram varje gång EU: s sociala modell eller sociala politik diskuteras.
Den första är att det sociala EU står i centrum för projektet.
Den andra är att detta helt enkelt handlar om att skapa ekonomiska resurser och att en stigande konjunktur kommer att gynna alla.
Båda dessa påståenden betvivlas i högsta grad, och om man beaktar statistiken över den fattigdom, hemlöshet och social utslagning som råder i unionen förstår man varför.
I själva verket har det sociala EU till stor del varit en ” utsmyckning ” eller ett ” komplement ” till den mer allmänna strategin för unionen.
Jag anser att vi, om vi ska ha en verklig och givande diskussion om den sociala politiken, är tvungna att ställa de grundläggande och svåra frågorna om EU: s makroekonomiska politik.
Vad har avregleringarna och privatiseringarna inneburit för de marginaliserade samhällsgrupperna?
Hur ska det bli med den välfärdsstat som smygande håller på att överges?
Och är det underligt att det finns en sådan påfallande djup klyfta mellan EU: s medborgare och unionen, när vi för en politik som berövar folket sina medborgerliga rättigheter?
Jag hoppas innerligt att detta betänkande kommer att tjäna som en språngbräda för den mycket djupare diskussion och analys som vi behöver.
