# ID: svediakorp-gov471069
# author: Jan Tadeusz Masiel (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 371
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Låt mig få tala om den europeiska sociala modellen ur en medborgares synvinkel som kommer från en ny medlemsstat.
Det sägs att vetenskapsmännen har identifierat fyra olika modeller, nämligen den skandinaviska, den anglosaxiska och den kontinentala modellen samt Medelhavsländernas modell.
Även om de skiljer sig åt har de vissa gemensamma drag.
Jag skulle också vilja tillägga att det finns ytterligare en modell, den postkommunistiska modellen, som inte passar in i någon av de andra modellerna.
Den postkommunistiska modellen karaktäriseras av att det inte finns någon modell alls, där personalen i livsmedelsaffärerna arbetar till kl. tio på kvällen, t.o.m. den första maj, eller arbetar 24 timmar om dygnet för 200 euro i månaden.
Därför är inrättandet av en ny social modell som är gemensam för hela Europa och där regler tillämpas åtminstone på en grundläggande nivå framför allt något som ligger i medborgarnas intresse i de nya medlemsstaterna.
Tyvärr är det i de nya medlemsstaterna som vi ser de största skillnaderna mellan arbetets kvalitet och betalningen för det.
Tillgången till sjukvård är mycket dålig, det saknas ett minimalt socialt stöd för dem med otillräckliga resurser, bidragen till de funktionshindrade och pensionerna är mycket låga och slutligen finns det ett dolt avgiftssystem för tillträde till högre utbildning.
Sorgligt nog är det i de nya medlemsstaterna som tillgången på arbete är som minst och de arbeten som finns är av låg kvalitet; lönen är oftast mellan 200 och 500 euro i månaden medan levnadsomkostnaderna nästan är lika höga som i resten av Europa.
Tyvärr är det i Polen, i landet där fackföreningsrörelsen ” Solidaritet ” verkade, som vi har de arbetstagare som har det sämsta arbetsrättsliga skyddet i hela Europeiska unionen.
Jag hoppas att den europeiska sociala modellen kommer att garantera att de fattigaste medborgarna inte behöver vara rädda för nyheten om en fortsatt utvidgning eller införandet av euron.
Med tanke på detta är det nödvändigt för oss alla att Europeiska unionen spelar en mer betydelsefull roll.
Den europeiska sociala modellen bör syfta till att öka förtroendet för EU-institutionerna, särskilt bland de fattigaste medborgarna.
