# ID: svediakorp-gov471060
# author: Brian Crowley, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 456
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Även jag vill instämma med mina kolleger och tacka de två föredragandena för deras arbete med detta mycket viktiga betänkande.
Jag välkomnar även kommissionsledamoten till kammaren, eftersom kommissionen så småningom kommer att behöva börja genomföra några av de saker som vi talar om här.
En av huvudpunkterna i debatten är att man slutligen har erkänt att den europeiska sociala modellen inte existerar om vi inte kan skapa ekonomiskt välstånd tillsammans med sysselsättningsvillkor för att garantera arbeten, säkerhet och rättigheter efter dessa arbeten.
Som min kollega Jan Andersson helt riktigt påpekade finns det inte en modell, utan en mängd olika modeller.
Det enda de har gemensamt är behovet av solidaritet mellan människorna inom de enskilda länderna och över hela EU.
Idén att skydda de som är mest utsatta i vårt samhälle är själva kärnpunkten i det som den europeiska sociala modellen bör handla om.
När man betraktar listan över frågor och områden som behöver omfattas kommer det naturligtvis alltid att uppstå svårigheter, vare sig det gäller långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet, kvinnlig arbetslöshet, tillgång till socialvård, skydd när det gäller tillgång till bostäder, tillgång till utbildning eller under senare tid den annalkande demografiska situationen och pensionskrisen.
Hur man än försöker hitta lösningar för att ta itu med de problem som finns så finns det en sak som vi bör lära oss av den praktiska erfarenhet vi nu har av ett antal av dessa olika sociala modeller, och det är att en storlek inte passar alla.
Det finns ett behov av att tillåta flexibilitet inom dessa modeller, och att garantera att de grundläggande värderingarna, som att sätta människan i centrum för vad den sociala modellen handlar om, förblir det viktigaste.
Men när vi talar om harmonisering av beskattning eller harmonisering av minimilön så strider det uppenbarligen mot skapandet av jämlikhet, eftersom länder där man för närvarande har lägre löner och ett högt socialt skydd skulle kunna förlora sin konkurrenskraft.
Affärsverksamheter och företag skulle lockas bort med förlorade arbetstillfällen som följd.
Därför behövs denna flexibilitet.
Jag stöder betänkandet i allmänhet, och jag är glad över de synpunkter det ger upphov till.
Ett ständigt aktuellt problemområde är behovet att garantera en länk mellan ekonomisk utveckling och skapandet av välstånd, som i sin tur sedan måste användas till socialt skydd.
Man kan inte ha det ena utan det andra, och när vi talar om att höja skatter så kan man ha de högsta skatterna i världen, men om det inte finns företag som anställer människor och betalar skatt så kan man inte heller erbjuda något socialt skydd.
