# ID: svediakorp-gov470986
# author: Tarja Halonen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,728
# sentences: 139
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsordförande, herr ordförande, mina damer och herrar!
Jag tackar er varmt för er inbjudan att komma hit och tala i Europaparlamentet.
Jag tackar även er, herr talman, för era vänliga inledande ord.
Vi träffades senast under ert besök i Finland i början av juni, och ni är välkommen till vårt land närhelst ni vill.
De direktvalda ledamöterna representerar en viktig del av den demokratiska processen, både inom Europeiska unionen och i dess medlemsstater.
Ni har ett avsevärt inflytande, och ni har möjligheten att effektivt främja hela unionens målsättningar i ert dagliga arbete.
Det finska ordförandeskapet vill föra ett mycket nära samarbete med Europaparlamentet.
Denna vecka kommer flera av ministrarna i vår regering att vara här, redo och villiga att diskutera med er, och det är min mening att dessa diskussioner kommer att bli mycket användbara.
Vikten av det europeiska samarbetet och integrationen för att främja fred, stabilitet och välstånd på vår kontinent är uppenbar, och resultaten är slående.
Våra insatser bygger på en gemensam uppsättning värderingar.
Dessa värderingar är frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och ett åtagande för rättsstatsprincipen.
Varje medlemsstat måste tillämpa dessa värderingar på sitt eget sätt, men tillsammans åstadkommer vi ofta bättre resultat.
Ett enat EU är också en mycket starkare aktör än en enda medlemsstat internationellt sett.
Europeiska unionens internationella roll har förstärkts avsevärt under de senaste åren.
EU är en synlig och viktig aktör i frågor som sträcker sig från utveckling till krishantering.
De globala hoten som inte är av militär karaktär blir allt fler.
Klimatförändringen, föroreningar, naturkatastrofer, smittsamma sjukdomar och ekonomisk osäkerhet är hot som vi inte kan förbereda oss för genom att använda militära medel.
Därför försöker vi främja multilateralism och nå internationella överenskommelser för att bekämpa de hot och faror som är gemensamma för oss alla.
Den internationella brottsligheten orsakar oss alla stor oro.
Nära samarbete mellan medlemsstaterna för att bekämpa hoten från terrorismen är av avgörande vikt, vilket även gäller effektivt samarbete med tredjeländer.
Om det ska råda säkerhet på en bred skala och om den ska stödjas globalt måste den kopplas till mänskliga rättigheter och utveckling.
EU: s strategi bygger på denna premiss, som har antagits av Förenta nationerna.
Vi kan påverka skapandet av en mer rättvis värld och förverkligandet av FN: s mål för det nya millenniet.
En av unionens starka sidor är att den har en lång rad resurser till sitt förfogande, från det humanitära biståndet till jordbruks-, handels-, utvecklings- och miljöpolitiken.
EU: s utvecklingspolitik kan även ses som en del av dess säkerhetspolitik.
EU är utvecklingsländernas största partner när det gäller utvecklingssamarbete och handel, och världens största givare av utvecklingsstöd.
Jag hoppas och tror att EU-institutionerna kommer att föra ett nära samarbete för att nå ett beslut om utvecklingsfinansiering för att garantera ett oavbrutet flöde av EU-medel och, i synnerhet, ett brett agerande från EU: s sida, även från början av 2007.
Det finns en koppling mellan utveckling och handel.
Det är inte alltid automatiskt en positiv koppling; den kräver politisk vilja och kunskap.
På detta sätt kan man se till att handeln ökar ekonomisk tillväxt, fattigdomsminskning och social utveckling i utvecklingsländer.
Utvecklingsländerna måste dock själva vara beredda att genomföra nationella reformer, främja gott styre och utrota fattigdomen.
Endast marknadstillträde är inte nödvändigtvis tillräckligt för en mer rättvis globalisering; särskilda åtgärder kommer också att behövas för att stödja de fattigaste länderna och hjälpa dem att fungera bättre.
I oktober kommer ett gemensamt sammanträde för både handelsministrarna och utvecklingsministrarna att hållas med syftet att EU ska göra ett kraftfullt åtagande att följa Världshandelsorganisationens (WTO) rekommendationer för ” handelsrelaterat stöd ” och se till att de snabbt börjar tillämpas i praktiken.
Frågan om gränsöverskridande rörlighet för personer måste också behandlas med exakt samma omfattande tillvägagångssätt.
Denna fråga kommer säkerligen att diskuteras i Finland vid toppmötet i Lahtis.
Jag tror även att vi kommer att kunna gå vidare med beslutsfattandet i december.
De människorättsliga frågorna är en känslig sak.
Vi har enats om att de måste vara rättsligt och etiskt bindande, men det är en mycket stor utmaning att understödja dem med praktiska politiska åtgärder.
EU: s politik för mänskliga rättigheter måste dock grundas på exakt samma bestämmelser i olika delar av världen.
Lyckligtvis har vi goda partner, främst i Förenta nationerna naturligtvis.
I Europa är Europarådet en viktig partner för oss, och det är viktigt att vi kan utnyttja dess sakkunskap mer effektivt.
Det är fortfarande ett viktigt mål för EU att bli part i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
Rapporten av Luxemburgs premiärminister Jean-Claude Juncker innehåller utmärkta förslag om närmare samarbete mellan dessa två organisationer, men vi måste arbeta för att genomföra innehållet i denna rapport.
Att agera för att förhindra konflikter och krishantering är nu viktigare än någonsin för unionen.
Låt mig bli nostalgisk för ett ögonblick.
När jag var Finlands utrikesminister lanserade jag och min svenska kollega Lena Hjelm Wallén ett initiativ för att utveckla EU: s krishanteringsmöjligheter, även om vi verkligen inte vågades hoppas på en så snabb utveckling.
Allt blev dock annorlunda än vi trodde.
Initiativet antogs inom ramen för Amsterdamfördraget, och i dag är militär och civil utveckling och en framgångsrik samordning av dem en hörnsten i unionens snabbt utvecklande krishanteringspolitik.
Att ha ett omfattande inflytande är den säkraste vägen till konfliktlösning.
Att sända en krishanteringsstyrka till Demokratiska republiken Kongo för att stödja FN har till exempel redan visat sig vara nödvändigt, eftersom offentliggörandet av resultaten från den första valomgången utlöste våldsamma sammanstötningar.
Nu kommer läget förhoppningsvis att förbli stabilt, så att valkampanjerna och den andra valomgången kan fortsätta på ett fredligt sätt och med respekt för den demokratiska processen.
Efter valet måste landet snabbt gå över till återuppbyggnads- och utvecklingsetappen.
EU arbetar redan för att reformera landets säkerhetssektor.
EU arbetar även hårt för att lösa den svåra situationen i Darfur.
Unionen är den som ger mest stöd till Afrikanska unionens fredsbevarande uppdrag i Sudan.
Beslut om en förstärkning av den fredsbevarande operationen och övergången till FN-kontroll måste snabbt genomföras, eftersom det mänskliga lidandet i regionen inte kan tillåtas fortgå längre.
Förväntningarna blir således allt större när det gäller Europeiska unionens internationella agerade.
En enad union är en stark aktör, vilket situationen i Libanon har visat.
EU har varit aktivt i insatserna för att finna en politisk lösning, först genom att inrätta FN: s säkerhetsråds resolution 1701 och nu i det omfattande genomförandet av denna.
Det är dock centralt att de berörda parterna visar engagemang i resolutionens genomförande.
Unionens bestämda agerande har förstärkt förtroendet för EU som en fredsmäklare i regionen.
Vi kan självklart inte lyckas med detta ensamma, men unionens roll kan bli ytterst betydelsefull.
EU: s medlemsstater har tagit på sig en viktig roll i FN: s utökade interimstyrka i Libanon (UNIFIL), som stöder den bräckliga vapenvilan och försöken att skapa varaktig fred i hela regionen.
Det beslut om att ta en ansvarsfull roll som fattades vid rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) extra möte den 25 augusti blev en vändpunkt för att förstärka UNIFIL: s roll.
Medlemsstaterna lyckades fatta mycket svåra beslut på det internationella planet.
De har åtagit sig att sända cirka 7 000 man i fredsbevarande styrkor för att stödja UNIFIL-operationen.
Hela FN-operationen leds av oss européer, först av Frankrike och därefter av Italien.
Det är dock viktigt att de länder som sänder trupper för att stödja operationen inte bara är EU-länder.
På detta sätt kommer de berörda parterna att ha mycket större förtroende för att operationen kommer att lyckas.
Läget i Libanon är komplicerat, och detta gäller inte bara det säkerhetspolitiska området; det är även ett politiskt, ekonomiskt och socialt problem.
Vi måste stödja den libanesiska regeringen, både när det gäller att utöka dess maktbefogenheter i hela Libanon och ta ansvar för återuppbyggnadsprocessen.
Det totala bistånd som har beviljats av Europeiska kommissionen och medlemsstaterna för att förbättra den svåra humanitära situationen i landet uppgår nu till över 300 miljoner euro.
Förra veckans konferens i Stockholm om den humanitära situationen i Libanon och även i de palestinska territorierna blev en verklig framgång.
Storleken på det bistånd som ges och antalet nya biståndsåtaganden blev avsevärt.
Förutom att bevilja direkt humanitärt bistånd måste unionen spela en viktig roll i återuppbyggnadsarbetet och arbetet för att åtgärda miljöskadorna.
För att skapa en varaktig fred i Mellanöstern måste konflikten mellan Israel och palestinierna lösas.
EU spelade en central roll i utarbetandet av färdplanen, och unionen måste även nu ta initiativet för att främja en omfattande fredsplan.
Alla måste ta ställning för existensen av två säkra och livskraftiga länder.
Förtroendet måste också byggas upp i det civila samhället, och inte bara mellan regeringarna, vilket naturligtvis är viktigt i sig självt.
Jag anser att möjligheterna till en varaktig lösning kommer att öka om kvinnor är nära involverade i fredsprocessen.
Jag har redan arbetat med FN: s kvinnoorganisation UNIFEM, som stöder en dialog mellan israeliska och palestinska kvinnor.
Vi kommer även att ta upp denna fråga under FN: s generalförsamlings kommande session.
Mina damer och herrar!
I morgon kommer ni att diskutera Mellanöstern djupgående i plenum.
I framtiden är det ytterst viktigt att Europeiska unionen visar beslutsamhet när det gäller skapandet av stabilitet och säkerhet i Mellanösternområdet.
Mellanöstern är vår granne.
Företrädare från EU har visat initiativkraft i förhandlingarna om Irans kärnprogram.
Iran måste följa FN: s säkerhetsråds resolution och nu verkligen ta vara på tillfället till en verklig dialog.
Under de närmaste veckorna och månaderna måste EU stå fast vid sitt program med aktiva och omfattande diplomatiska insatser.
Förenta staterna kommer att vara en nyckelpartner till EU i detta, förutom de andra ständiga medlemmarna i säkerhetsrådet.
Rysslands och övriga Europas öde har varit sammanflätat i århundraden.
I dag är Ryssland en strategisk partner till EU.
Det ryska ledarskapet har upprepade gånger förklarat att det europeiska alternativet är ett oåterkalleligt val.
Ett brett samarbete, som sträcker sig från handel till mänskliga rättigheter, kommer att gagna båda parter och kommer även att stödja Rysslands demokratiska utveckling och stabilitet.
Energifrågorna har haft en framträdande punkt på dagordningen den senaste tiden.
Det är bra att EU siktar på en gemensam ståndpunkt om energifrågorna, även om valet av energikällor är varje enskild stats sak.
De flesta frågorna är dock av det slaget att samarbete är av central vikt.
Energipolitiken och EU: s utrikespolitik måste kopplas ihop mer, så att unionens yttre förbindelser kan bidra till att garantera försörjningstrygghet.
Enligt min åsikt är det helt klart inom detta område som unionen och Ryssland kan upprätta ett positivt ömsesidigt beroende.
Denna dialog om energifrågor mellan EU och Ryssland måste bygga på förtroende.
Vi måste försöka identifiera gemensamma intressen.
Dessutom måste vi alla anstränga oss för att bekämpa klimatförändringen genom utsläppsminskningar, energibesparingar, utveckling av renare teknik och främjande av användningen av förnybara energikällor.
Vi vet ju trots allt att de nuvarande energikällorna är begränsade.
EU måste också sträva efter ett brett samarbete med Ryssland på miljöområdet.
EU och Ryssland har ingått ett omfattande partnerskaps- och samarbetsavtal samt ytterligare färdplaner som omfattar fyra gemensamt överenskomna områden.
Dessa områden är ekonomi, frihet, rättvisa och säkerhet, extern säkerhet och forskning, utbildning och kultur.
Det sistnämnda området är absolut inte mindre viktigt som samarbetsområde, även om dessa frågor inte så ofta är föremål för offentlig uppmärksamhet.
Studentutbytesprogram och att lära om varandras kulturer är till exempel mycket praktiska sätt att lära känna varandra bättre.
Partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan unionen och Ryssland löper ut i slutet av nästa år.
Vid toppmötet mellan EU och Ryssland i november kommer vår målsättning att vara att enas med Ryssland om att inleda förhandlingar för att förnya avtalsvillkoren.
När den nordliga dimensionen omorganiseras som en gemensam politik mellan EU, Ryssland, Norge och Island anser jag även att detta kommer att främja närmare förbindelser mellan oss och dessa partnerländer.
Den nordliga dimensionens huvudinriktning är miljösamarbete samt sociala och hälsorelaterade frågor.
Unionens utvidgning har ökat stabiliteten och säkerheten i Europa och har gagnat alla medlemsstater ekonomiskt, både de gamla och de nya.
Framgångsrika utvidgningar stärker också EU: s internationella roll.
I framtiden anser jag att Europeiska unionen måste vara öppen för alla länder som uppfyller villkoren för medlemskap.
Utvecklingen i länder i Centraleuropa, i Turkiet, Kroatien och i västra Balkanområdet är en tydlig indikation på hur stor verkan utsikterna till EU-medlemskap har som incitament för att genomföra reformer, även om det grundläggande syftet med förändringarna naturligtvis måste vara varje lands önskan att förbättra vardagen och säkerheten för sitt eget folk.
Folket kommer att värdera ett medlemskap på grundval av de dagliga erfarenheterna.
Vid Europeiska rådets möte i december kommer en allmän debatt om utvidgning att hållas.
Det är då som vi tillsammans kommer att se på hur vi bör gå vidare med utvidgningsprocessen.
Ni känner väl till den debatt om unionens upptagningsförmåga som genomfördes vid Europeiska rådets möte i juni.
Resultatet blev till slut att inga nya medlemskapskriterier skulle fastställas, men att de befintliga kriterierna måste följas strikt.
Det ligger både i EU: s och kandidatländernas intresse att landet i fråga kan ansluta sig först när det är redo att ta på sig ansvaret för de skyldigheter som medlemskapet medför och villkoren för medlemskap uppfylls.
För vår del måste vi hålla våra löften till kandidatländerna och se till att vi har kapacitet att ta in nya medlemsstater.
Vi måste också komma ihåg de punkter som inte finns med bland villkoren för medlemskap.
Vi har gemensamma värderingar, men vi har inte för avsikt att skapa en enda kultur.
Den kulturella mångfalden är tvärtom en källa till Europas rikedom och styrka.
Varierande politiska åsikter är en naturlig del av Europa.
Ni och era politiska grupper är ett unikt exempel på politiskt partisamarbete utöver de nationella gränserna.
En mångformig union behöver en mångdimensionell parlamentarism.
Detta har varit ett långt tal, och jag vet att vi alla har en arbetsam höst framför oss, både ni i parlamentet och vi som ordförandeland och även de andra medlemsstaterna.
Denna vecka är Finland värd för Asien – Europa-mötet.
I praktiken har ASEM redan utvecklats till en samarbetsform mellan två regionala grupper, och samarbetet med en integrerad union har även uppmuntrat länder i Asien att engagera sig i den närmare ömsesidiga samordningen av förberedandet av de frågor som ska diskuteras.
Jag anser att det står klart för oss alla att ” globala utmaningar – gemensamma svar ” är en princip och målsättning som vi alla delar, och detta är även ASEM: s motto.
Avslutningsvis vill jag säga att det fanns två goda skäl för min resa hit till Strasbourg.
Ni är ett av skälen; det första skälet till att jag är här.
Jag vill bekänna det andra skälet för er.
Jag har även för avsikt att besöka Europarådet.
Jag hoppas att jag genom att göra detta kan stödja tanken om det breda europeiska samarbete som jag har talat med er om i praktiken.
Jag tackar för möjligheten att få tala inför er och ta upp er värdefulla tid, och jag önskar er uppriktigt all lycka under höstens sammanträdesperiod och ett framgångsrikt resultat av ert arbete.
