# ID: svediakorp-gov470968
# author: Lena Ek (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 355
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, ärade ledamöter och åhörare!
Det är ett stort nederlag att en sensommardag 2006 fortfarande behöva stå och tala om könsrelaterat våld, hedersmord och könsstympning.
Det visar på att detta på något sätt faktiskt fortfarande är en accepterad företeelse i samhället och någonting som vi inte har kommit tillrätta med.
Så länge vi inte är överens om att misshandel, såväl fysisk som psykisk, är en kränkning av mänskliga rättigheter även för kvinnor och barn, kommer miljoner kvinnor och barn att utsättas för just detta.
Ett sätt att visa att vi är överens om att signalera detta som ett oacceptabelt beteende är att godkänna och understryka de internationella dokument som finns: FN: s kvinnokonvention, FN: s barnkonvention, EU: s stadga om de grundläggande rättigheterna samt verktyget Daphneprogrammet.
Jag upprörs över att höra att IND / DEM-gruppen kommer att rösta emot delar av detta program.
Vare sig hot, våld eller andra kränkningar med fruktansvärda handlingar som könsstympning kan någonsin bortförklaras eller motiveras med hänvisning till tradition eller kultur.
Det innebär att vi måste föra en diskussion på arbetsplatser, i skolor, vid köksbord och även med den fredsbevarande trupp som vi skickar ut i FN: s namn.
De länder som vi har avtal med behöver stöd.
Jag talade med kvinnor i Kiev i Ukraina om detta i lördags.
Jag har också diskuterat detta mycket med kvinnogrupper från Turkiet.
Det finns mycket att göra på detta område.
Många av förslagen i dagens betänkande är mycket bra.
Vi behöver också se över straffskalor.
I Sverige är t.ex. maxstraffet för grovt sexuellt övergrepp mot barn detsamma som för grovt bokföringsbrott.
Då kan man ju fundera över situationen.
I New York har man lyckats minska antalet brott mot kvinnor och våldet mot kvinnor.
Jag ser detta som ett första steg för att vi skall kunna åstadkomma samma sak i Europa, men då krävs det att vi är överens om hur oacceptabel och fruktansvärd denna situation är.
