# ID: svediakorp-gov470954
# author: Maria Carlshamre, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 452
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Dafne är den unga kvinnan i den grekiska mytologin som jagades av guden Apollon.
Hans avsikt var att våldta henne, men han misslyckades.
I det ögonblick som Apollon rörde vid henne förvandlades Dafne till ett lagerträd, och hon räddade sig undan att bli våldtagen.
I Europaparlamentet står namnet Daphne för ett viktigt initiativ.
För tio år sedan, under sensommaren 1996, exploderade Europa i och med kännedomen om det som kom att bli känt som Dutrouxaffären.
Upptäckten av kropparna av ett antal saknade flickor i en stad i Belgien föranledde allvarliga frågor om vad vi gör för att skydda kvinnor och barn från de personer som missbrukar och utnyttjar dem i vinstsyfte.
I april 1997 samlades ett stort antal företrädare från icke-statliga organisationer, Europaparlamentet, Europeiska kommissionen, brottsbekämpande myndigheter och andra experter i Bryssel för en utfrågning om dessa ämnen.
Det kanske viktigaste resultatet av denna utfrågning var ett åtagande från kommissionen om att genomföra initiativet Daphne.
Vad det handlar om är att lägga kraft bakom orden, att ge kampen mot våld en väsentlig budget.
Idén bakom detta var mycket enkel: att ge ekonomiskt stöd till projekt som skulle sammanföra icke-statliga organisationer från minst två medlemsstater för samarbete inom forskning, insamling av uppgifter och analys, fastställande och utbyte av goda rutiner, utbyte av utbildning och nätverksaktiviteter, en ökning av medvetenheten samt informationskampanjer, men också direkta åtgärder för att stödja våldsoffer samt skapa riktlinjer och protokoll.
Det verkar mycket enkelt, och vem skulle någonsin kunna vara emot det?
Men, som vi alla känner till, kännetecknas vårt samhälle av en systematisk devalvering av de saker som kvinnor säger, gör och beslutar.
Denna könsmaktsstruktur påverkar allt och framträder tydligast i fenomenet med mäns våld mot kvinnor.
På grund av detta har Daphneinitiativet befunnit sig under ständigt hot ända sedan dess start.
Det ska tydliggöras att vi inte bör blanda samman kampen mot våld med kampen mot narkotika.
Det är helt enkelt två olika områden.
Det är kommissionen som driver Daphneprojektet, men i kammaren är det Lissy Gröner som borde ta emot beröm och stöd när vi diskuterar det ” återfödda ” Daphneinitiativet.
Hon är en av pionjärerna.
Vi har naturligtvis en lång väg kvar att vandra innan vi når den nödvändiga nolltoleransen mot våld mot kvinnor och barn.
Det långsiktiga värdet i Daphneinitiativet är det sätt på vilket det kan påverka gräsrotsorganisationer, djupt inbäddade i alla unionens medlemsstater.
Målet är nolltolerans, och Daphne är ett medel för att nå det.
