# ID: svediakorp-gov470939
# author: Mairead McGuinness (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 449
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Den optimism som kommissionsledamoten visade prov på loppet av dessa förhandlingar förvånade mig hela tiden.
Många av oss ansåg att förhandlingarna var dömda från början, särskilt eftersom EU gav alltför mycket alltför tidigt, medan Förenta staterna gav mycket lite i början och enträget höll fast vid sin ståndpunkt.
Det har fokuserats alltför mycket på jordbruk, som ni själv har sagt, herr kommissionsledamot.
Jordbruket får nu ta en alltför stor del av skulden för att dessa förhandlingar uppenbart har misslyckats.
Doha överskattades när det gäller dess potential att lyfta de fattiga ur fattigdomen.
Jag har tidigare sagt här att de fattiga alltför ofta utnyttjas i alltför många förhandlingar.
Deras intresse tjänades inte bäst i de samtal som har pågått fram till i dag.
Priset för EU: s jordbruk och för EU: s konsumenter när det gäller livsmedel är enormt – ni har angett huvuddragen för oss här denna morgon: nedskärningar med 20 miljarder US-dollar per år.
Jag undrar om vi skulle kunna sätta namn på denna nedskärning och ge den ett ansikte.
Vi drar oss tillbaka från marknaderna för mjölk, fjäderfä och spannmål, för att inte nämna nötkött.
Jag känner inte många jordbrukare som kommer att vinna på detta, men jag känner många i G20 som inte är fattiga och som skulle tjäna mycket.
Enligt min mening inget avtal bättre än ett dåligt avtal.
Om världens fattiga behöver mat att äta och rent vatten att dricka – och det vet vi att de gör – så skulle Doha aldrig ha kunnat ge dem det.
Jag beklagar att behöva säga det, men så ligger det till.
Till detta måste vi här lägga till det verkliga hotet för Europeiska unionen.
Vi har höjt standarden på livsmedelsproduktionen.
Vi behandlar miljöfrågor och frågor om djurens välbefinnande.
Dessa frågor togs aldrig upp under Doharundan, så vi skulle aldrig ha fått rättvis handel för jordbrukare globalt.
Jag har några frågor att ställa till kommissionsledamoten, varav en är mycket specifik.
Jag ska själv svara på den första: kommer världshandel – frihandel – att medföra att tillgången på livsmedel globalt blir tillräcklig?
Jag tror inte det.
Vi måste uppmärksamma livsmedelsproduktionen på samma sätt som vi nu ägnar oss åt energi.
Slutligen, vad kan vi säga när det gäller reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken?
De ligger på bordet.
Vi kommer att behöva ge mer.
Är det detta som vi har på bordet nu i slutändan, för att vi gav för mycket alltför tidigt?
