# ID: svediakorp-gov470935
# author: Godelieve Quisthoudt-Rowohl (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 431
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Fastän det naturligtvis är något som i grunden är fel när förhandlingarna i Doharundan avbryts medför alla kriser en möjlighet.
Det har inte lett till någon större framgång att gå från den ena rundan till den andra och oavbrutet säga att vi inte är nöjda men att vi kommer att fortsätta, vilket vi har upplevt under de senaste åren.
Följaktligen måste vi ägna den tid vi fått nu till att fundera över saker och ting.
Teoretiskt sett inser vi alla att WTO, med sina 150 medlemsstater, inte kan styras på samma sätt som i början, då organisationen hade 23 medlemsstater.
Varför drar vi inte ingående slutsatser av detta?
Och varför kan vi inte för en gångs skull reflektera över vilka Europas intressen är på det hela taget, och vilken ställning vi har i fråga om handel inom de olika sektorerna?
Det räcker inte att säga att jordbruket bara står för två eller tre procent av de totala handelssiffrorna, om dessa siffror i själva verket berör stora områden i Europeiska unionen och skulle kunna förändra vårt samhälles form.
Följaktligen måste vi upprätta ett slags allmänt koncept.
Det är verkligen värt ett försök.
Varken förhandlingar inom WTO eller handelsförhandlingar som är baserade på lappverk i stil med ” Om jag ger dig tre kor så ger du mig två fiskar ” gör någon nytta längre.
Om olikheterna mellan staterna hela tiden ökar – och det var vad ni sa, herr kommissionsledamot – varför tänker vi då i ” multilaterala ” och ” bilaterala ” kategorier?
Varför kan vi inte börja tänka i termer som – bland annat – ” multiregionala ” kategorier?
I en nyanserad värld som denna kan vi inte tillämpa samma måttstock på alla stater.
Hur mycket vi än omhuldar utvecklingspolitiken – och även jag är positiv till den – har vi, i Europeiska unionen, också en skyldighet mot våra egna medborgare.
Vad som är mycket viktigt i dessa rundor – vilket misslyckandet har visat – är behovet av att parlamenten deltar i förhandlingarna i ökad omfattning.
Det räcker inte att ett parlament har möjligheten att i slutändan ge eller inte ge sitt godkännande.
Eftersom vi beklagar misslyckandet med att involvera allmänheten bör åtminstone dess företrädare ha rätt att närvara vid förhandlingarna och rådfrågas – om inte annat – under förhandlingarnas gång, för det är vi som i slutändan måste redogöra för dem för väljarna.
