# ID: svediakorp-gov470927
# author: Seán Ó Neachtain, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 462
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det förvånar mig inte alls att Världshandelsorganisationens förhandlingar ännu en gång har brutit samman.
Sedan en tid tillbaka har jag uppmanat till att jordbruksfrågorna utesluts från dessa förhandlingar.
Jordbruk utgör ynka 5 procent av världshandeln, och ändå fortsätter man orubbligt att lägga skulden för att dessa samtal har kollapsat på de europeiska jordbruksföretagen.
Varför ska 5 procent hålla tillbaka de övriga 95 procenten av handeln?
Det är på tiden att hålla detta i minnet.
Jag deltog vid Doharundans förhandlingar i Hongkong i december förra året och dessförinnan vid förhandlingarna i Cancún, och jag informerade parlamentet om att det skapas ett falskt intryck av att utvecklingsländerna skulle gynnas av mer tillträde till EU: s marknader.
Inget skulle kunna vara längre från sanningen, och vi har återigen hört det här i kammaren i dag.
Utvecklingsländerna har inte mycket att vinna av en sådan gest.
EU tillåter faktiskt redan fritt tillträde för 50 av de minst utvecklade länderna i nuläget.
De verkliga vinnarna skulle bli köttbaronerna i Sydamerika, om vi skulle tillåta att de irländska jordbrukarna såldes ut.
De verkliga förlorarna i denna situation skulle bli de små europeiska jordbrukare som redan lever på svältgränsen.
Låt oss inte missta oss när det gäller detta.
En undersökning av irländska konsumenter som nyligen genomfördes avslöjade till exempel att bara en av fem personer har förtroende för livsmedel som importeras från länder utanför Europeiska unionen.
Detta är inte någon överraskning.
Att öppna EU: s jordbruksmarknad ytterligare kommer allvarligt att ifrågasätta livsmedelssäkerheten och livsmedelsspårbarhet.
Är vi beredda att godta ett scenario av otrygghet när det gäller de livsmedel som vi föder våra barn med, mot bakgrund av skrämselhistorierna från livsmedelsområdet som galna ko-sjukan, Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och fågelinfluensan?
Är vi villiga att godta en strategi med en marknad öppen för alla, där brasilianska nötköttsproducenter använder sig av ängladamm och andra skumma ämnen?
Vi i Irland har nyligen upplevt den irländska sockerindustrins fall.
Det är brasilianska sockerbaroner som gynnas av den nyligen genomförda sockerreformen, medan 4 000 irländska sockerbetsodlare har friställts.
I Hongkong i december förra året såg jag koreanska jordbrukare som kämpade för ett livsuppehälle som för närvarande hotas av transnationella spannmålskoncerner, vilka gör upp sinsemellan, med en strävan att hjälpa utvecklingsländer som täckmantel.
Detta är en vanföreställning.
Det står klart att Världshandelsorganisationen inte kan lyckas om vi insisterar på att spela rysk roulett med våra livsmedel och med små europeiska och irländska jordbrukares livsuppehällen.
Det är dags att gå vidare.
Det är dags att utesluta jordbruket från förhandlingarna en gång för alla och inte sälja ut europeiska jordbrukare.
