# ID: svediakorp-gov470915
# author: Johan Van Hecke (ALDE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 339
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Liksom alla observatörer var jag mycket imponerad av det höga valdeltagandet, disciplinen och den utmärkta organisationen, en verklig bedrift i ett land som Kongo, där både infrastrukturer och kommunikationer saknas.
Detta euforiska ögonblick får emellertid inte göra oss blinda för en viss utveckling som orsakar mindre optimism och mer oro.
För det första hade vi de extravaganta och oproportionerliga valkampanjerna som drevs av en handfull stora aktörer, medan andra kandidater inte ens hade ett absolut minimum till sitt förfogande.
Det omfattande missbruket av statliga medel innebar att villkoren knappast kunde beskrivas som likvärdiga.
Endast de personer som förfogade över medel och en privat milis kunde och hade tillåtelse att delta, vilket väcker frågan om var pengarna kom ifrån så plötsligt.
.
För det andra förekom det en mycket negativ kampanj från en viss fraktion av oppositionen, vilket ledde till att den spelade ut sig själv.
De nationalistiska och patriotiska talen från dessa män urartade i ett språkbruk som anspelade på folkmord, och det är beklagligt att även andra kandidater lade till sig med detta språkbruk.
Den stora frustrationen ledde även till att världssamfundet och EU beskylldes för att välja sida.
Dessa beskyllningar påverkade även de politiker som, precis som Tintin, just hade upptäckt Kongo, och det verkar fullständigt orimligt; sanningen är att det antagligen inte hade blivit något val alls i Kongo om det inte hade varit för kommissionsledamot Louis Michels obegränsade insatser.
Avslutningsvis har vi den smärtsamma slutsatsen att Kongos demokratiseringsprocess fortfarande är mycket bräcklig.
Händelserna den 20 augusti har lämnat en bitter eftersmak tillsammans med rädslan för att en lång kampanj som har delat landet i väst och öst på lång sikt kommer att leda till att man misslyckas med att åstadkomma den stabilitet som man hoppats på.
Kongos folk besvarade som tur var inte dessa provokationer.
De längtar desperat efter fred och förtjänar bättre.
