# ID: svediakorp-gov470908
# author: Ana Maria Gomes, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 654
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag deltog i parlamentets valobservationsuppdrag i Kongo.
Jag besökte över 40 vallokaler i olika delar av Kinshasa och hade möjlighet att observera arbetet vid en av dessa vallokaler i Dima, bara en av landets mer än 250 000 vallokaler, till dess att den sista rösten hade avgivits.
Jag beundrar det kongolesiska folkets tålmodiga engagemang – män och kvinnor, människor som arbetade i vallokalen och de röstberättigade.
Alla sa rörande allvarligt till mig att tillförlitligheten när det gäller folkets val – det val som de över 25 miljonerna registrerade väljarna skulle genomföra i en enorm logistisk operation – skulle bero på deras entusiasm och vaksamhet när väljarna utnyttjade sin rösträtt och att fred, demokrati och landets utveckling i sin tur skulle bero på detta val.
Denna operation, eller hela övergångsprocessen i Kongo sedan 2003, skulle inte ha kommit så här långt om det inte vore för Europeiska unionen.
Valet bör därför vara en källa till stolthet, inte bara för det kongolesiska folket, utan även för EU som stod för 80 procent av medlen till president- och parlamentsvalet, och där Europeiska kommissionen bidrog med 165 miljoner euro.
EU: s engagemang i Kongo sedan det fruktansvärda kriget som förstörde landet har varit det bästa exemplet på genomförandet av grunden för Europas säkerhetsdoktrin: humanitär hjälp och utvecklingshjälp, tekniskt stöd för demobilisering och avväpning av miliser, upprätthållande av den politiska processen och utnyttjande av instrumenten för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, tillsammans med alla ytterligare resurser som används parallellt för att uppnå ett enda mål, nämligen ett demokratiskt, fredligt och blomstrande Kongo, som kontrollerar sina egna resurser till förmån för folket.
När det gäller den europeiska militära styrkan EUFOR som sedan valet den 30 juli har spelat en huvudroll för att minska spänningarna mellan de styrkor som stöder de två presidentkandidaterna, Joseph Kabila och Jean-Pierre Bemba, bör man beakta förslaget om att utöka EUFOR: s skyldigheter till dess att den nya regeringen tillträder i slutet av januari, för att garantera att valprocessen slutförs framgångsrikt.
Det skulle vara ett allvarligt misstag att lämna ifrån sig arbetet halvgjort, eftersom övergångsprocessen fortfarande balanserar på en knivsegg.
Striderna i huvudstaden i augusti mellan presidentens vakter och Jean-Pierre Bembas milis visar att de största politiska aktörerna fortfarande är beredda att tillgripa väpnat våld.
Detta visar också på oförmågan att bilda en enad nationell armé, vilket kanske har varit övergångsprocessens största och farligaste misslyckande.
Enligt den internationella krisgruppen har uppgiften att integrera de väpnade styrkorna endast genomförts till hälften.
Det är inte bara Azarias Ruberwa och Jean-Pierre Bemba som har privata arméer.
President Kabila har själv misslyckats med att få sin presidentbevakning att underkasta sig -processen, och det var hans styrkor som inledde de väpnade fientligheterna i augusti.
Oavsett valresultatet bör världssamfundet prioritera demobiliseringen av milisen och bidra till att inrätta en enda kongolesisk armé som det kongolesiska folket betraktar som en kraft för stabilitet och demokratisk auktoritet.
För närvarande är det emellertid varken kongolesiska eller europeiska vapen som kommer att garantera att valprocessen slutgiltigt blir framgångsrik.
Detta kommer i första hand att bero på Kongos befolkning, exempelvis den oberoende parlamentskandidaten Eve Bazaiba Masudi, medlem av den icke-statliga organisationen Kafko, som består av kvinnor som modigt kämpar för fred, demokrati och mänskliga rättigheter, i nära samarbete med MONUC, FN: s uppdrag i Kongo.
Eve Bazaiba Masudi och andra kvinnor som företräder det kongolesiska civila samhället försöker medla och hålla krigsherrarna ansvariga.
Dessa kvinnor förtjänar EU: s stöd och jag är säker på att kommissionens delegation och utskottet med general Philippe Morillon som ordförande, och jag berömmer hans enastående arbete hittills, kan stödja dessa människor som vill skapa fred och dialog.
