# ID: svediakorp-gov470902
# author: Ioannis Gklavakis (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 294
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det gläder mig att kommissionsledamot Stavros Dimas finns med oss i dag, eftersom han är särskilt insatt i frågan om naturkatastrofer med tanke på att bränder dragit fram i år igen, särskilt i länder i södra Europa.
Vi konstaterar att bränderna intensifieras för varje år trots att vi har alltfler flygplan tillgängliga för att släcka dem.
Detta beror på att vi förändras – eller rättare sagt, har förändrats – och att vi underskattar jordens klimat, vilket förstärker växthuseffekten.
I mitt hemland, Grekland, inträffade en verkligt stor katastrof i Halkidiki och Mani.
I Halkidiki, en av de vackraste – kanske den allra vackraste – och mest betydelsefulla turistorterna i Grekland, brann 60 000 dekar och förorsakade stor förödelse för miljön, turismen och jordbruket.
Offren behöver kompensation omgående och de förstörda områdena måste omedelbart – jag upprepar, omedelbart – skyddas mot risken för att jorden sköljs bort.
Förebyggande åtgärder inför framtiden och ny brandskyddspolitik måste tillämpas.
Vi måste undersöka möjligheten för återplantering av träd som stoppar bränderna och som inte brinner lika lätt som pinjeträd.
Avslutningsvis måste vi återigen ta reda på vilket slags EU vi vill ha.
Om vi inte hjälper våra nödlidande nu, vilket slags solidaritetens Europa talar vi i så fall om?
Om vi inte visar generositet mot de människor som har fått sina liv förstörda ska vi inte bli förvånade om de snart slutar att sympatisera med oss.
Om vi inte stöder dessa människor som har fått sina liv förstörda kommer vi att förlora deras förtroende och ett sådant EU har ingen framtid.
Detta är en fråga vi måste ta itu med förutom bränderna.
