# ID: svediakorp-gov470728
# author: Christofer Fjellner (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 478
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja börja med att tacka kommissionär Peter Mendelsohn för den öppenhet du visade oss fyra som utgjorde parlamentets delegation i Genève förra helgen.
Det var mycket givande och jag tycker vi hade ett mycket gott samarbete.
Det ligger ett egenvärde i att vi får ett nytt WTO-avtal.
Tilltron behöver det, både till WTO och till multilaterismen som sådan.
Det är ändå det enda system som har levererat reella liberaliseringar av världshandeln.
Jag tycker dock att vi har rätt att kräva mer än bara ett avtal av alla parter.
Vi förtjänar ett ambitiöst avtal, ett avtal som ger ökat marknadstillträde för både jordbruksprodukter och industrivaror för alla – såväl industriländer som utvecklingsländer – och som inte hoppar över tjänster.
Detta är avgörande för att de fattiga länderna ska få utveckling, men också för att våra europeiska företag ska få tillgång till nya marknader.
I det långa loppet finns det bara förlorare på ett ” Doha light ” eller ett fullständigt misslyckande för Doharundan.
Därför tycker inte jag att det finns några skäl som kan försvara de låsta positioner som vi ser hos flera parter just nu.
Det är lätt att se problemen i förhandlingarna.
Den ekonomiska realiteten borde vara tillräcklig för att övertyga alla parter att anstränga sig lite ytterligare, inte minst den triangel av EU – Brasilien – USA som under helgen i Genève stod helt i fokus.
Alla dessa länder har starka pragmatiska skäl att ta ytterligare ett steg.
I USA, till exempel, borde även de mest dogmatiska jordbruksprotektionister inse att det är bättre att ge upp sina jordbruksstöd inom förhandlingarna och få marknadstillträde inom viktiga områden i utbyte, i stället för att tvingas ge upp dem efter ett sammanbrott i en tvistlösningspanel, där de inte kommer att få någonting alls i utbyte.
Den sockerpanel som vi drabbades av och som gav oss själva en sockerreform av vårt stöd till producenter av socker borde ha gett oss samma insikt.
EU borde också förstå det orimliga i att gå miste om långt viktigare marknadsöppningar för industrivaror och tjänster på grund av försvaret av ett jordbruksstöd som vi alla vet är i grunden ohållbart.
Därför är det glädjande att kommissionen förefaller ha närmat sig de avancerade utvecklingsländerna G20: s krav om att minska de höga jordbrukstullarna.
Det är avgörande för att rädda möjligheterna att hitta ett avtal.
Nu måste vi se till att ta itu med flexibiliteten så att den gäller bara de riktigt känsliga produkterna, och inte ge flexibilitet för att tillfredsställa högljudda särintressen.
Vi i Europa borde om några borde förstå vikten av handel utan tullar och hinder.
Vi som genom den inre marknaden drar nytta av detta varje dag.
