# ID: svediakorp-gov470723
# author: Carl Schlyter, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 397
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det är uppenbart att WTO-krisen håller på att fördjupas.
Det finns risk för att förra veckans misslyckande vid WTO: s ministermöte med att föra medlemmarna närmare handelsuppgörelser är ännu ett steg mot det slutliga sveket mot själva tanken med utvecklingsrundan.
Somliga har sagt att mötet var ett bakslag med ett ännu svårare förhandlingsklimat än tidigare, men ljusglimten var kanske att utvecklingsländerna är eniga i sitt krav på att de rika länderna som en självklarhet sätter utveckling i centrum för processen och uppfyller de löften som de gav för så länge sedan.
Mer än två tredjedelar av WTO-medlemmarna – utvecklingsländer och de minst utvecklade länderna – förklarade att de var beredda att träffa avtal men att de industrialiserade länderna måste bidra mest till att visa verkligt ledarskap.
Jag är glad över att EU visade tecken på att vara redo att närma sig G20-ståndpunkten, särskilt genom att sänka det inhemska stödet, men det finns fortfarande kryphål i EU: s erbjudande som undergräver möjligheterna till ett verkligt utvecklingsavtal.
Förenta staternas erbjudande är förstås fortfarande långt ifrån vad som krävs för att stoppa dumpning och skydda livsmedelsförsörjningen.
När det gäller särskild och differentierad behandling inom jordbruket, den s.k.
Development Box, är det inte klart huruvida kommissionen kommer att stödja G33-gruppens begäran om att en betydande andel av produkterna ska omfattas för att garantera livsmedelsförsörjningen.
Jag skulle vara tacksam om kommissionsledamot Peter Mandelson kunde beskriva EU: s ståndpunkt och förhoppningsvis särskilja den från Förenta staternas ytterst graverande förslag.
I fråga om NAMA-paketet (marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter) kräver kommissionen fortfarande alltför mycket extrem avreglering, som kommer att hota överlevnaden för en del utvecklingsländers lokala tillverkning.
Det är knappast i utvecklingsrundans anda att kräva åtgärder mot tillämpade tullsatser i stället för att som vanligt vidta åtgärder mot fasta tullsatser.
Det ser knappast ut som om vi kommer att få ett avtal i juli och tidsplanen är alltför forcerad.
Vi borde ha en tid av eftertanke om varför Doharundan har misslyckats.
Vi måste dra lärdom av detta och se till att frågorna behandlas bättre genom ett starkt reformerat WTO, få ett klart begrepp om handelns betydelse och skapa hållbar utveckling.
På så sätt kan vi kanske utforma en utvecklingsrunda som verkligen är värd sitt namn.
