# ID: svediakorp-gov470645
# author: Peter Mandelson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,118
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Mellan den 29 juni och 1 juli deltog Mariann Fischer Boel och jag i ministermötet i Genève om förhandlingarna inom ramen för Doharundan.
Vi träffade också och behöll kontakten med de parlamentsledamöter som var närvarande i Genève under de dagarna.
Jag vill tacka parlamentets ledamöter för deras ansträngningar och åtaganden.
Det är mycket uppskattat av kommissionen.
Deltagarna i ministermötet kunde inte enas om riktlinjerna för minskade avgifter och subventioner när det gäller jordbruks- och industrivaror, de så kallade modaliteterna, i den överenskommelse som krävs för att kunna gå vidare till det avslutande skedet i förhandlingarna.
Vi hade flera möten med ministrarna från gruppen De sex, dvs. vi i EU samt Förenta staterna, Brasilien, Indien, Japan och Australien.
Vi hade även möten i Gröna rummet med 30 ministrar och i förhandlingskommittén där samtliga WTO-medlemmar är företrädda.
Det rådde ingen brist på ministermöten och andra möten, men mötena höll i ärlighetens namn bättre kvalitet än de förhandlingar som ägde rum inom ramen för dessa möten.
Vi deltog i diskussionerna och betonade den princip för avtalet som Pascal Lamy hade uttryckt i förväg, om att plattformen för en överenskommelse skulle kräva konkreta nedskärningar i jordbrukssubventionerna för alla och ordentliga nedskärningar i marknadstillträdet för jordbruket och övrigt marknadstillträde – verkliga avgiftsnedskärningar.
Vi specificerade sedan att vi, för att kunna lägga grunden till en sådan överenskommelse, från vår sida skulle vara beredda att förflytta oss mot och lägga oss i närheten av nivån för de genomsnittliga nedskärningarna av jordbruksavgifterna som föreslagits för utvecklingsländerna av G20, under förutsättning att andra enades om en liknande ambitionsnivå inom andra förhandlingsområden.
Vi klargjorde för våra partner att vi inte var beredda att uppfylla varje krav från G20, särskilt inte när det gällde nedskärningarnas struktur.
Vi ansträngde oss hårt för att skapa en tydlig överensstämmelse mellan den ansträngning som vi skulle göra när det gällde marknadstillträdet för jordbruket och den ansträngning som Förenta staterna i sin tur skulle behöva göra för att minska de inhemska subventionerna till i närheten av de nivåer som G20 ville se för våra genomsnittliga nedskärningar, som skulle motsvaras av nedskärningar av de amerikanska subventionerna som snedvrider marknaden, och som skulle närma sig G20-nivåerna.
Förenta staterna var den enda stora aktören som vägrade agera utifrån denna princip och avböjde att signalera något utrymme för vidare handlingar inom denna plattform.
I stället begärde de fler åtgärder från andra, endast för att själva kunna stödja ett erbjudande som alla andra anser vara otillräckligt.
Om en förhandlingsplattform skulle fastställas inom jordbruket klargjorde vi också att vi endast skulle kunna sträcka oss så långt som till gränsen av vår flexibilitet inom denna pelare om vi fick ett rättvist resultat i marknadstillträdet för icke-jordbruksprodukter, något som krävde kraftiga nedskärningar i tullarna för industriländerna och de mest utvecklade länderna bland utvecklingsländerna.
Detta är ekonomiskt genomförbart och, vill jag hävda, önskvärt för dessa utvecklingsländer och politiskt oumbärligt för oss och för andra industriländer.
Förenta staternas ovillighet att engagera sig hindrade utvecklingsländerna från att agera eller visa någon egen flexibilitet.
Slutsatserna ifrån mötet fokuserades därför på hur vi ska hantera vårt misslyckande med att nå ett politiskt genombrott.
Alla medlemmar bekräftade återigen en vilja att uppnå en överenskommelse till sommaren.
I detta sammanhang bad först G6-medlemmarna, som sedan backades upp av förhandlingskommitténs medlemmar generellt, generaldirektör Pascal Lamy att intensifiera samråden och agera katalysator för att lägga en grund för en överenskommelse under de närmaste veckorna.
Han har inte tillfrågats om att utarbeta en slutlig överenskommelse eller lägga fram en text som Dunkeltexten, som den tidigare generaldirektören gjorde vid slutet av Uruguay-rundan.
I stället har man bett honom om att använda sina resurser till att agera medlare för att en slutlig överenskommelse ska uppnås.
Detta kommer att kräva ett väldigt aktivt engagemang från vår sida gentemot honom och de ledande aktörerna under de närmaste tio dagarna till två veckorna.
Beroende på vilka framsteg som görs är det troligt att ministrarna kommer att behöva träffas på ett liknande sätt mot slutet av juli för att ta de avgörande besluten om modaliteter och för att bekräfta de framsteg som gjorts på de andra nyckelområdena inom ramen för rundan, det vill säga förhandlingarna om tjänster, regler och utvecklingspaketet.
Möjligheten till ett möte mellan stats- och regeringscheferna i någon form för att föra förhandlingarna framåt i samband med G8-mötet om tio dagar är inte helt avskriven.
Det är mycket som står på spel här och vi kommer att behöva arbeta väldigt hårt och väldigt fort under de kommande dagarna och veckorna.
Ett misslyckande för utvecklingsagendan från Doha skulle få allvarliga konsekvenser, inte minst för utvecklingsländerna.
Detta är en möjlighet som inte kommer att upprepa sig för att ytterligare öppna upp marknaderna, minska subventionerna, stärka reglerna kring världshandeln samt göra en ordentlig insats för tillväxten i världens fattigaste länder.
Detta är anledningen till att dessa multilaterala förhandlingar fortsätter att vara Europeiska unionens topprioritering på handelsområdet.
Bilaterala avtal, oavsett antal, skulle aldrig kunna ge samma omfattande effekter eller förmåner.
Med detta sagt går vår handelsagenda längre än att enbart uppnå en framgångsrik överenskommelse i Doharundan.
Under de kommande månaderna kommer kommissionen att definiera sitt åtagande för att öka vår konkurrenskraft här hemma och utomlands.
Detta kommer att stakas ut efter sommaren i ett övergripande meddelande från kommissionen om de yttre aspekterna av Europeiska unionens konkurrenskraft.
Det kommer att innehålla en undersökning om hur en framtida handelspolitik kan bidra till vår interna konkurrenspolitik och vilka prioriterade uppgifter vi har för att kunna bygga nya och säkra globala marknader för våra investeringar och vår handel.
Detta kommer att innebära en ny strategisk inställning till marknadstillträde, inklusive handel utan tullar och kvoter, beaktande av nya bilaterala och regionala politiska strategier och granskningen av våra politiska och ekonomiska band med Kina.
Detta är dock inte ett alternativ till utvecklingsagendan från Doha: det är resultatet av ett framgångsrikt avslutande av denna runda.
Våra omedelbara prioriteringar förblir därför att skapa det nödvändiga politiska engagemanget hos alla regeringar för att förhandla om en balanserad och ambitiös avslutning av utvecklingsagendan från Doha.
Vi kommer självfallet att titta närmare på globaliseringens sociala dimension.
Moderna sociala system och bättre livskvalitet är inte valfria bonusar utan en integrerad del av en lösning för att ge ett bestående politiskt svar på globaliseringen och det är detta mål som framför allt förblir det centrala i mitt mandat.
