# ID: svediakorp-gov470626
# author: Louis Michel, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 630
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Naturligtvis håller jag i stort med om vad som har sagts.
På den korta tid som står till mitt förfogande skulle jag vilja nämna några punkter som kommer att hjälpa mig klarlägga min hållning när det gäller ett antal frågor och förslag.
Först skulle jag vilja lugna Margrietus Van Den Berg angående hans mycket viktiga fråga om behovet av att göra en klar åtskillnad mellan säkerhetsrelaterade och utvecklingsrelaterade utgifter.
Det är uppenbarligen inte fråga om att använda utvecklingsresurser för att finansiera säkerhetsåtgärder.
Utvecklingsbudgeten bör inte finansiera dessa åtgärder.
Det kan kommissionen försäkra er.
Den andra frågan som jag bedömer som viktig är den gamla knäckfrågan kompetensflykten.
Som kommissionsledamot med ansvar för utveckling vill jag att det inte ska råda något tvivel om mitt engagemang i denna fråga.
Jag motsätter mig vissa medlemsstaters politik, vilken faktiskt uppmuntrar, och lockar människor med, selektiv invandring.
Enligt min åsikt är selektiv invandring en cynisk uppfattning av utveckling och jag godkänner den inte.
I detta hänseende är jag misstänksam mot förslag och idéer som kretsar kring idén om ett ” green card ”.
Jag upplever att det är mycket farligt att leka med idéer som uppenbart hänger ihop med ” selektiv invandring ”.
Jag tycker inte om detta synsätt och jag upplever att det är rätt att vara tydlig i denna fråga.
Jag måste säga, fru Aubert, att jag varmt välkomnar er uppmaning till investeringar i offentlig politik.
Ni talar om EU: s offentliga politik, men man bör egentligen fokusera främst på partnerstaternas och utvecklingsländernas offentliga politik.
Detta är en av mina hjärtefrågor eftersom den utgör själva grunden för återuppbyggnad och utveckling.
Det är extremt svårt att uppmuntra medborgare från utvecklingsländer som lever utan framtidsutsikter, som känner att de inte har några möjligheter och som lever utan tillgång till de grundläggande tjänster som varje normalt samhälle bör tillhandahålla, att stanna hemma och bidra till sina länder.
Med andra ord bör allt som rör sig kring staternas förmåga att garantera grundläggande tjänster – nämligen tillgång till utbildning, hälsa, administration, rättvisa, kultur, grundläggande förnödenheter – utgöra en central del av våra utvecklingsstrategier.
För mig råder det inget tvivel om att de slutliga svaren på invandringsproblemen ligger här.
Statens grundläggande uppgifter, som värdesätts så högt av personer som jag själv, som sätter staternas sekulära karaktär främst, måste utvecklas.
Detta är något som jag bedömer som viktigt.
Jag skulle vilja berömma alla talare utan att nämna alla vid namn.
Jag håller helt och hållet med Jan Kułakowski, som lade tonvikten vid den extremt nära kopplingen mellan migration och utveckling.
Det rätta svaret på migration är helt enkelt utveckling.
Svaret är inte att stänga gränserna, att skicka tillbaka människor eller ” selektiv invandring ”.
Det rätta svaret ligger i utvecklingsprojekt som syftar till att stärka, förbättra och återuppbygga de berörda länderna.
I ett antal utvecklingsländer kan man säga att det inte längre finns någon stat och jag vill uppmana EU, våra institutioner och de AVS-länder som särskilt berörs att samlas kring förhandlingsbordet.
Slutligen skulle jag vilja säga till Koenraad Dillen att han har citerat Michel Rocard helt ryckt ur sammanhanget.
Självklart kan EU inte ta på sig all världens elände.
Jag skulle emellertid vilja säga honom att den välbärgade världen utan större svårighet skulle kunna göra det, så det finns ingen ursäkt.
Detta, herr Dillen, är helt enkelt en fråga om politisk vilja.
Jag vet att ni inte har någon sådan inom detta område.
