# ID: svediakorp-gov470602
# author: Louis Michel, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,223
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru föredragande, mina damer och herrar!
Jag vill lyckönska utskottet för utveckling, och särskilt Marie-Arlette Carlotti, till deras arbete.
Jag kan försäkra er att kommissionen fäster stor vikt vid denna mycket aktuella fråga om sambanden mellan immigration och utveckling, och jag kan också försäkra er att kommissionen kommer att ta era förslag på största allvar.
Detta är ett ytterst ingående betänkande som går in på en mängd olika ämnen.
Med tanke på tidsbegränsningarna ska jag därför inrikta mig på två mycket viktiga slags frågor.
Det första slaget av frågor har att göra med sammanhanget i gemenskapens åtgärder.
Jag vill påminna er om att kommissionen för första gången har etablerat ett mycket tydligt samband mellan migration och utveckling.
Den ville förmedla ett mycket tydligt budskap om det mervärde som kan uppnås genom att förbättra samspelet mellan migrationsfenomen och utveckling.
Som det mycket riktigt påpekas i ert betänkande finns det två aspekter av detta samspel.
Å ena sidan kan utvecklingspolitik spela en viktig roll när det gäller migrationsströmmar.
Förra året upprepade Europeiska unionen med beslutsamhet sitt åtagande för en ambitiös utvecklingspolitik som syftar till att främja ekonomisk och social utveckling och gott styrelsesätt.
Denna politik kan därför bidra till att undanröja de underliggande orsakerna till migration.
Detta är uppenbarligen ett projekt på lång sikt och vi kan inte vänta oss att se resultat på kort sikt.
Jag har sett att ert betänkande innehåller några intressanta förslag på detta område och vi ska titta noggrant på flera av dem.
Kommissionen har till exempel redan integrerat migrationsfrågor i landstrategidokumenten.
Å andra sidan kan vissa fenomen i samband med migration utgöra ett effektivt bidrag till ursprungsländernas utveckling.
Detta är något som kommissionen påpekade förra året i sitt meddelande om immigration och utveckling.
I det dokumentet föreslås riktlinjer som kan användas i våra förbindelser med ursprungsländerna i fråga, vilka kan vara berättigade till gemenskapsfinansierat bistånd.
Jag välkomnar särskilt er rekommendation på området gemensam utveckling, ett område som även kommissionen undersöker.
Jag citerar: ” Det prioriterade syftet bör vara att främja ’ kompetenscirkulation ’, för att kompensera för ’ flyktens ’ negativa konsekvenser.
Ett av de mest lovande spåren på denna väg är systemen med dubbla tjänster, så att forskare, lärare och anställda inom läkarkåren i syd kan ägna hälften av sin tid till en inrättning i sitt hemland ”.
Detta förefaller mig vara en ytterst intressant rekommendation.
Jag anser att just denna rekommendation i betänkandet, som har att göra med hur man kan engagera migrantgrupper i ursprungsländernas utveckling, är ett mycket viktigt förslag.
På detta område erbjuder Marie-Arlette Carlottis betänkande verkligt mervärde.
Ståndpunkten i betänkandet är tydlig: den bygger till stor del på erfarenheter av gemensam utveckling.
Kommissionen har mycket få erfarenheter på detta område och jag är fullt beredd att bygga kommissionens övervägningar på de erfarenheter och exempel på god praxis som utvecklats av vissa medlemsstater.
I betänkandet föreslås skapandet av två fonder – jag talar om rekommendation 15 – den första är tänkt att finansiera gemensam utveckling, den andra är avsedd för en mekanism som garanterar att mikroprojekt blir bestående.
Om jag har förstått det hela riktigt så är er avsikt att skapa dessa fonder under de nya temainriktade strategierna för migration.
Personligen föredrar jag att skapa två poster av detta slag inom det tematiska programmet.
I vilket fall som helst måste jag diskutera mer med mina kolleger Franco Frattini och Benita Ferrero-Waldner.
Jag måste också på kommissionens vägnar tacka er för stödet i ert betänkande för de flesta riktlinjerna som ingår i kommissionens meddelande om migration och utveckling, inklusive förflyttningen av migranter, migrantgruppers roll som faktorer i utvecklingen av ursprungsländer och främjandet av cirkulär migration och andra former av ” kompetenscirkulation ”.
Men jag måste ställa som villkor att kommissionen endast kan överväga åtgärder på detta område i strikt överensstämmelse med principen om frivilliga överenskommelser från migranternas håll och om den oberoende karaktären av dessa överenskommelser.
På samma sätt kan de pengar som överförs av migranter helt klart inte betraktas som ersättning för offentligt utvecklingsbistånd, vilket är mer behövligt än någonsin, och för den ökning som Europeiska unionen bestämt har tagit ställning för.
Slutligen vill jag bekräfta att kommissionen lägger stor vikt vid politiska åtgärder som syftar till att lindra följderna av kompetensflykten.
I detta avseende vill jag påminna er om att kommissionen i december förra året antog ett meddelande om krisen med humanresurser inom sjukvårdssektorerna i utvecklingsländerna.
Detta meddelande innehåller också ytterst precisa och specificerade riktlinjer.
Kommissionen har inrättat ett mycket ambitiöst arbetsprogram som den avser att genomföra i nära samarbete med medlemsstaterna, av vilka några också har lanserat sina egna initiativ.
Alla dessa initiativ genomförs, eller kommer att genomföras, i partnerskap med ursprungsländerna.
Det andra slaget av frågor som jag vill diskutera kort med er – och detta torde inte komma som en överraskning för er – är den alldeles särskilda ställning som Afrika har i detta övervägande.
På denna punkt är ert betänkande mycket tydligt.
Problem som kompetensflykten, de höga kostnaderna för att överföra pengar och bristerna i den finansiella infrastrukturen på plats är av alldeles särskild betydelse i de afrikanska länderna söder om Sahara.
Kanske är det på detta område som engagemanget av migrantgrupper skulle ha bäst utsikter att göra en stor skillnad, förutsatt att vissa villkor uppfylls.
I sina slutsatser från december förra året påpekade Europeiska rådet tydligt och klart att de två komplementära aspekterna av att förbättra sambanden mellan migration och utveckling som jag just nämnde måste få en särskild plats på alla diskussionsnivåer i det partnerskap som vi håller på att bygga upp tillsammans med Afrika på migrationsområdet.
Sambanden mellan migration och utveckling kommer därför att vara centrala på dagordningen för Rabat-konferensen där företrädare för Europa, Maghrebländerna och länderna i Central- och Västafrika nästa vecka kommer att träffas för att diskutera migrationsfrågan.
Sambanden mellan migration och utveckling är också en av huvudpunkterna i den dialog som kommissionen håller på att utveckla tillsammans med en rad afrikanska länder söder om Sahara på grundval av artikel 13 i Cotonouavtalet.
Kommissionen anser att dessa diskussioner ger tillfälle att föra en dialog om det särskilda stöd som gemenskapen kan ge sina afrikanska partner för att hjälpa dem att organisera migrationsströmmar bättre och särskilt att utnyttja sambanden mellan migration och utveckling bättre.
Slutligen är dessa samband också centrala för vår dialog med Afrikanska unionen.
Detta borde leda till en ministerkonferens som kommer att föra samman företrädare från Europeiska unionen och hela Afrika.
Det är därför genom att skapa fler kanaler för kommunikation som kommissionen strävar efter att utveckla vad vi avser ska bli ett exemplariskt partnerskap med Afrika på migrationsområdet.
Det råder inget tvivel om att Europeiska unionen på detta sätt kan lämna ett viktigt bidrag till den dialog på hög nivå om migration och utveckling som Förenta nationerna ska arrangera i New York i september.
Om några få dagar kommer kommissionen att anta ett meddelande som utgör dess skriftliga bidrag till detta evenemang.
