# ID: svediakorp-gov470556
# author: Stavros Lambrinidis (PSE ) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 714
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, – Herr talman!
Jag är övertygad om att en smidig integration av invandrarna i EU är en utmaning som är liktydig med en framgångsrik utvidgning av EU.
De mer än 40 miljoner invandrare som i dag befinner sig i EU är, rent befolkningsmässigt, en tjugosjätte medlemsstat.
Till skillnad från politiken för en smidig integration av kandidatländerna har EU emellertid avsatt ytterst få tjänstemän eller resurser under de senaste åren till den stora utmaning som integrationen av invandrare utgör.
Europeiska rådet slog i och för sig fast sitt engagemang för integration av invandrare vid sitt möte i Tammerfors 1999 och skärpte denna ståndpunkt vid sitt möte i Thessaloniki under det grekiska ordförandeskapet 2003.
Även kommissionen och Franco Frattini bör gratuleras till det utmärkta arbetsdokument om integration av invandrare som publicerades för några månader sedan, med betoning på de gemensamma grundprinciperna från Groningen.
Detta speglar emellertid på intet sätt de förväntningar som har skapats.
Tyvärr har EU länge varit paralyserat av den utbredda uppfattningen att integration är en lokal fråga och att EU därför inte kan hjälpa till.
Integrationsinitiativ genomförs visserligen lokalt.
Skolor, företag, religiösa samfund och andra lokala institutioner utför det hårda arbetet med att föra invandrarna och lokalbefolkningen närmare varandra i det dagliga livet.
Integrationen har emellertid EU-övergripande effekter, särskilt när den misslyckas.
Medan lokala, regionala och nationella myndigheter bör avgöra exakt vilka integrationsåtgärder som ska genomföras i varje enskilt fall måste medlemsstaterna tillsammans ha effektiva integrationsstrategier som främjar EU: s gemensamma intressen.
Det är i samband med kontrollen och den objektiva utvärderingen av dessa resultat som EU-institutionerna kan och måste bli mycket aktivare och delta på ett effektivt sätt.
I mitt betänkande betonas att integration innebär såväl skyldigheter som rättigheter för både invandrarna och medlemsstaternas medborgare.
Kärnan i betänkandets förslag är vårt behov av samråd för att få ett slut på den politiska och sociala marginaliseringen av invandrare och uppmuntra deras sociala – och ännu viktigare – deras psykologiska integration så att de inte i förväg känner sig dömda att marginaliseras.
Värdlandets språk, etik, seder och hur de statliga institutionerna fungerar måste läras ut till samtliga invandrare, och samtidigt måste staten ge dem möjlighet att fritt uttrycka sin kulturella identitet och ge dem lika tillgång till utbildning, arbete, boende etc.
I betänkandet påpekas bland annat vikten av att vidta positiva åtgärder för att integrera invandrare i medlemsstaternas undervisnings- och sysselsättningsstrukturer och i medlemsstaternas politiska partiers strukturer.
I betänkandet uppmanas medlemsstaterna att direkt, rättvist och utan begränsningar tillämpa gällande direktiv om rasism och främlingsfientlighet, familjeåterförening, lika behandling på arbetsmarknaden och statusen för varaktigt bosatta.
I betänkandet betonas vikten av bestämmelser för naturalisering av alla varaktigt bosatta invandrare, framför allt för barn till invandrare som är födda och har vuxit upp bland oss.
I betänkandet föreslås att medlemsstaterna ska utse en minister med övergripande ansvar för integration samt en invandringsombudsman.
Ska EU-länderna ta emot fler invandrare, och i så fall hur och hur många?
Vi vet alla att denna fråga utgör kärnan i en utbredd debatt i många medlemsstater.
Svaret på frågan om vi ska sträva efter en smidig integration av de invandrare som redan bor och arbetar bland oss är däremot uppenbart.
De måste bli fullvärdiga samhällsmedborgare.
Allt annat skulle innebära att vi accepterar ett samhälle med första och andra klassens medborgare.
En sådan politik skulle undergräva de sociala och ekonomiska band som håller ihop våra samhällen.
Det skulle med andra ord vara felaktigt, och ingen skulle tjäna på det.
Avslutningsvis skulle jag vilja tacka alla politiska grupper, skuggföredragande och samordnare, särskilt du Patrick,, eftersom jag vet hur svårt det var för oss alla att ro detta betänkande i land.
Jag tackar er alla för de värdefulla ändringsförslagen i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikes frågor.
Ni gjorde betänkandet starkare och berikade det, särskilt du Jeanine.
Jag vet att det inte alltid var så lätt för oss att komma fram till de slutgiltiga kombinationerna, men vi försökte och lyckades på många punkter.
Tack igen.
