# ID: svediakorp-gov470547
# author: Alexander Radwan, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 495
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Låt mig först som tysk gratulera kommissionsledamot Franco Frattini till gårdagens fotbollsresultat och sedan ganska snabbt gå vidare till dagens ärende.
Jag kommer inte att säga något personligt om det; allt jag vill göra är att reda ut några missförstånd som håller på att spridas.
Vi diskuterar inte den här frågan i dag för att kommissionen vill att vi ska göra det, inte heller på grund av att det finns några krav på oss från rådet, som tyvärr lämnade kammaren innan debatten började.
Vi diskuterar den här frågan för att de utskott som kommer att arbeta med dessa avtal – och om detta råder det stora meningsskiljaktigheter i parlamentet – har beslutat att vi skulle göra det.
Man har talat om att det brittiska ordförandeskapet satte denna fråga på dagordningen, och det gjorde det verkligen, eftersom – och det är här kommittéförfarandet kommer in i bilden – vissa utskott i parlamentet, bland annat utskottet för ekonomi och valutafrågor, inte längre var villiga att skriva under en oinskränkt fullmakt och delegera någonting utan att ha rätt att följa upp saken, och det är det vi talar om i dag, inte om att skänka parlamentet en present, utan om någonting som är en självklar rättighet i en demokratisk process.
Därför är jag förvånad över det som har skett nyligen.
Från början sa ni, fru kommissionsledamot, att ni var för demokrati, och ni avslutade med att säga att tidsfristklausulen inte var särskilt lämplig.
Varje parlament är fullt berättigat att bestämma tidsfrister för lagstiftning, och jag tycker att det är oacceptabelt att kommissionen eller rådet uttalar sig på detta sätt eller försöker förvägra parlamentet den rätten.
Jag vill bara påminna rådet om att det, när det gällde förslaget till konstitution och debatten om detta, gick så långt som att acceptera att delegationen hade rätt till återkallande, men i dag vill rådet inte kännas vid detta.
Det råder inga tvivel om att det har gjorts framsteg, och nu måste vi fortsätta på den vägen.
Avtalet måste bevisa sitt värde i praktiken.
Till exempel fick utskotten – och här talar jag om mitt eget – det första förslaget för konsultation från kommissionen så sent som strax innan sommaruppehållet; efter sommaruppehållet hade tidsfristen på åtta veckor löpt ut, och vi fick då veta att man förväntade sig ett beslut från oss inom tre månader.
Det är praxis som får visa att avtalet fungerar och att vi inte måste ge upp våra rättigheter.
Vad jag skulle önska från kommissionen, och ännu mer från rådet, är att få se dem som går i bräschen för demokrati och medbestämmanderättigheter i tredje världen – och det görs i huvudsak av utrikesministrarna – åtminstone utgå från samma normer gentemot Europaparlamentet; det vore verkligen ett framsteg.
