# ID: svediakorp-gov470534
# author: Doris Pack (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 381
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Länderna i sydöstra Europa måste, när de närmar sig EU, reformeras.
De måste anta standarder och samarbeta på regional nivå, vilket i praktiken betyder att de måste försonas.
Det vet de, och det gör de, vissa snabbare än andra, och ändå nekas de, trots alla sina ansträngningar, obehindrat tillträde till Europeiska gemenskapen, något som jugoslaverna i alla fall alltid haft.
Inrikesministrarna, och även de nationella politikerna, borde för ett ögonblick föreställa sig att de själva eller deras familjer bara skulle ha runt 200 euro att leva på och skulle vara tvungna att punga ut med i stort sett hela det beloppet för att få en visering, en Schengenvisering och en transitvisering, och för att kunna överlämna pengarna vara tvungna att köa, ibland i dagar eller till och med veckor.
Till och med våra kolleger i de nationella parlamenten i sydöstra Europa måste ansöka om visering varje gång de vill delta i Europarådets möten.
Över 70 procent av ungdomarna i Serbien, Bosnien, Makedonien, Montenegro, Kosovo och Albanien har aldrig rest utanför sin egen region eller sitt eget land.
I EU öppnar vi nu våra utbildningsprogram; hur ska de kunna fungera om viseringsreglerna är så betungande?
Hur ska företag kunna flytta hit om lokalanställdas resor till företagens huvudkontor – i t.ex.
Frankrike eller England – är förknippade med mycket besvärliga villkor?
I Bosnien och Hercegovina, exempelvis, är brottsligheten lägre än genomsnittet i EU, så varför gör vi det ändå inte lättare för folket som bor där att komma till oss?
När det gäller villkoren för att utfärda viseringar behandlas Ryssland bättre än dessa länder, och man frågar sig varför.
Dessa länder ligger mitt i EU, och deras välstånd, tillväxt och utveckling ligger i högsta grad i vårt intresse.
Det här handlar om vårt egenintresse.
Det var med hjälp av vårt EU som Bosnien och Hercegovina lyckades säkra sina gränser, och de angränsande länderna gör samma sak, så låt oss ta av oss skygglapparna och hjälpa till med att avskaffa dessa onödiga och förödmjukande hinder.
