# ID: svediakorp-gov470490
# author: Paula Lehtomäki, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 252
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
EU-medborgare tas allt oftare som gisslan, och ibland sker också terroristhandlingar i samband med dessa kidnappningar.
EU och FN har vid flera tillfällen fördömt gisslantagningarna.
Vi måste i princip förhålla oss skeptiska till krav på lösensummor för gisslan.
Lösensummor som betalas ut till gisslantagare uppmuntrar till fler kidnappningar och kan därför leda till att terrorismen ökar.
Internationellt samarbete, framför allt inom EU, är ett mycket användbart verktyg i fall av detta slag.
EU-ländernas insatser i gisslandramer resulterade i FN: s internationella konvention mot tagande av gisslan.
Den trädde i kraft den 3 juni 1983, och alla EU: s medlemsstater har ratificerat den.
Gisslantagningar har diskuterats av rådet och EU på samma sätt som frågan diskuterats direkt medlemsstaterna emellan.
Lämpliga konkreta åtgärder är exempelvis enat politiskt stöd och insatser från EU: s sida vid kidnappningar, förberedelse för gisslansituationer i gemensamma pilotprojekt och krisövningar, förstärkning av nationella krisgrupper med hjälp av experter från andra länder och en checklista för medlemsstaterna över alternativ för gemensamma insatser.
I ett fåtal särskilda fall har redan praktiskt ad hoc-samarbete förekommit, men det vore lämpligt att ytterligare klargöra grunden för samarbetet.
För att samarbete av detta slag ska vara så effektivt som möjligt bör det vara informellt, frivilligt och mycket konkret.
All information måste dessutom behandlas strikt konfidentiellt.
Det berörda landets självbestämmanderätt måste också respekteras.
