# ID: svediakorp-gov470461
# author: Jean Marie Cavada, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 507
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Först vill jag välkomna fru Lehtomäki.
Jag vill bara säga till henne att jag lyssnat till vad hon sagt, och jag tycker att det är nödvändigt att framhäva en sak.
Vår regering utgörs av ministerrådet eller Europeiska rådet.
Även om de inte har de rättsliga eller politiska verktygen att besluta i den här skandalen – och då menar jag Swift-affären – som följde efter frågan om de olagliga flygningarna så finns det ingenting som hindrar rådet från att betyga sin moraliska dygd och offentligt gå ut med sin åsikt i frågan.
Det har såvitt jag vet ännu inte gjorts.
Jag vill också säga att jag noga noterat vad kommissionens vice ordförande, kommissionsledamot Franco Frattini, sa om att varken han eller hans ministerium visste något om det här fallet.
Jag håller med Eva Klamt och Martine Roure som just talat i frågan.
I Europa, närmare bestämt i EU, har vi drivit på konstruktionen av en stat som styrs av rättsstatsprincipen enligt vilken all överföring av personuppgifter till tredjeländer ovillkorligen måste underkastas nationella regler eller EU-regler.
Den första av dessa regler säger att all överföring måste godkännas av en rättslig myndighet och ingen annan.
Varken en stat eller en bank är ägare av den information den använder.
Om uppgifterna i fråga avser företag är det dessa företags egendom.
Om uppgifterna i fråga avser individer är det dessa individers egendom.
Det finns inget tillstånd för andra att använda dem i transaktioner, att tillägna sig dem, att föra dem vidare till andra eller radera dem eller vad man nu kan tänkas vilja göra med dem.
Jag vill framhålla att de rättsliga instrumenten finns och påminna om vad Martine Roure just sa om att det vore ett mycket viktigt steg om vi lyckades klara ut det spörsmålet under det finska ordförandeskapet.
Sedan vill jag säga en sista sak.
Det finns ett franskt talesätt som säger: ” Lita inte på mina vänner – liksom mina fiender är de upp till mig att klara. ”
Fienden är terrorismen, och våra vänner är amerikanerna.
Efter de olagliga flygningarna, bortförandet av misstänkta EU-medborgare på goda grunder eller inte och det olagliga utlämnandet av fångar med hjälp av flygplan som landat på EU: s territorium får vi nu veta att en makt vi är lierade med har rotat i våra bankkonton, hur mycket en vän det än är.
När kommer blodproverna att börja tas?
När kommer vi att behöva börja lämna upplysningar om födslar och så vidare?
Det räcker, nu är det nog.
Parlamentet måste verkligen sätta stopp för sådant.
Jag avslutar med att säga att terrorismen är våra friheters fiende och omvänt att friheten är terrorismens fiende, om jag förstått det hela rätt.
Den är i alla fall inte den vanliga medborgarens fiende.
Förenta staterna måste välja sida på det här området också.
