# ID: svediakorp-gov470455
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 618
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Tack till ledamöterna som tagit till orda, och deras inlägg har gett mig många givande idéer.
Jag kan bekräfta att kommissionen är redo att fortsätta arbeta med parlamentets tillfälliga utskott i de många grundläggande frågor som tagits upp.
Sarah Ludford berörde frågan om medlemsstaternas genomförande av antiterrorismlagstiftning som är en central fråga som vi verkligen behöver arbeta med.
Som ni känner till har tyvärr fem EU-medlemsstater ännu inte införlivat rambeslutet om bekämpande av terrorism.
Ni vet också att endast sju av de 25 medlemsstaterna har ratificerat avtalet om utlämning mellan EU och Förenta staterna.
Det är ett avtal som om det skulle träda i kraft tydligt skulle klargöra de rättsliga ramarna för just överlämnanden av fångar.
Vissa talare, t.ex.
Hannes Swoboda och Sophia in ' t Veld, nämnde möjligheten och behovet av att arbeta tillsammans för ökad säkerhet och rättvisa.
Jag håller med helt och välkomnar förslaget till en strukturerad, politisk dialog med Förenta staterna om kampen mot terrorismen tillsammans med frågan om garantin av friheten.
Jag har redan tänkt på detta och föreslog redan i februari att den dialogen skulle börja på expertnivå, och den har nu inletts.
Den här dialogen kan fortsätta, och jag vet redan att det finska ordförandeskapet tänker gå vidare i ärendet.
Vi kommer nog att kunna utbyta bedömningar med parlamentet i fråga om paraplyavtalet mellan EU och USA och kampen mot terrorismen och garantierna för frihet.
Jag tror också att Guantánamo-utlåtandet från USA: s högsta domstol bevisar att systemet för den rättsliga övervakningen av garantier och rättigheter i USA: s demokratiska system fungerar och ger en trygg grund för vårt gemensamma arbete.
Jag är också redo för en dialog med parlamentet om huvuddragen för att omstrukturera underrättelsesystemet och också den demokratiska och parlamentariska kontrollen av underrättelsetjänsterna.
Trots att detta faller inom den nationella lagstiftningens ramar, som ni vet, tror jag att en debatt i frågan vore givande.
Det kommer också att vara meningsfullt att diskutera icke civil luftfarts utnyttjande av luftrummet.
Jag kan bekräfta att det pågår en debatt om begreppet statliga luftfartyg och statliga uppdrag, och jag har inhämtat intressanta ståndpunkter om de nationella domstolarnas roll som kommer att ha sin talan när frågan ska besvaras om det individuella ansvaret när rätt villkor föreligger.
Detta är en bekräftelse på min och alla kommissionens enheters vilja att arbeta med det tillfälliga utskottet.
Herr talman!
Avslutningsvis har jag den moraliska och institutionella skyldigheten, framför allt gentemot mig själv, att bemöta Giusto Catanias personliga angrepp mot mig.
Han är den ende av de 54 talarna som bett mig, för fjärde gången, att klargöra min roll som utrikesminister vid tiden för fallet med Abu Omar.
Den frågan har jag besvarat flera gånger inför utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, och detta kan nog ge Giusto Catania ett omnämnande i någon rubrik i den italienska pressen, men jag trodde att skyldigheten att tala sanning inför Europaparlamentet även skulle ålägga honom samma sak, nämligen att minnas att regeringen vid den tiden formellt förnekade all kännedom om Abu Omar-fallet och att det inte fanns några bevis för motsatsen.
Men enligt italiensk lag, och det är inte en bedömningsfråga, inte bara kan utrikesministern, den post jag innehade då, utan får inte heller utrikesministern veta något om den italienska säkerhetstjänstens operativa verksamhet.
Detta känner Giusto Catania till om den italienska lagstiftningen, däremot kanske inte så många av er andra.
