# ID: svediakorp-gov470442
# author: Antonio Tajani (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 367
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Det viktiga syftet med betänkandet vi diskuterar är att klarlägga ansvaret hos personer eller organisationer för eventuella överträdelser av de mänskliga rättigheterna.
Men betänkandet kan inte och får inte bli ett sätt att anklaga Förenta staterna eller andra länder som ingår i förtrupperna i kampen mot terrorismen.
Det politiska syftet får aldrig snedvrida sanningen med förakt för rättsstatsprinciperna.
När det gäller händelserna i Italien vill jag lyfta fram några frågeställningar.
Den italienska regeringen och säkerhetsorganisationen har alltid hävdat, vid alla parlamentssammanträden, att de inte hade något som helst att göra med de händelser som ledde fram till gripandet av Abu Omar, och hittills har ingen lyckats bevisa motsatsen.
Jag vill också uttrycka min solidaritet med kommissionsledamot Franco Frattini som angreps av Giusto Catania: inget eventuellt personligt ansvar kan göra att institutionerna blir inblandade.
För det andra greps Abu Omar igen i Kairo i måndags eftersom han sågs som ett hot mot den egyptiska statens säkerhet.
För det tredje uttryckte man i dag i moskén i Viale Jenner i Milano, som är välkänd även utanför Italien eftersom den varit inbegripen i utredningar om terrorism, tillfredsställelse över gripandet av de två företrädarna för den militära underrättelsetjänsten.
Jag förvånas också över föredragandens ensidiga försvar av de medborgerliga rättigheterna i frågan och att arrestering blandas ihop med fällande dom, i motsats till rättskulturen i Europa.
Den sammanblandningen gjorde föredraganden däremot inte i fallet med Abu Omar.
För det fjärde beordrade fredsdomaren, som var ansvarig för gripandet av de två Sismi-direktörerna, samtidigt en genomsökning av en dagstidnings huvudkontor och två journalisters hem som hade arbetat med Abu Omar-fallet.
Detta var en flagrant kränkning av pressfriheten, särskilt som den var riktad mot en tidning som är mycket kritisk till regeringen och som är verksam i kampen mot terrorismen.
Till sist vore det en god idé att komma ihåg att man i Italien inte haft några terroristangrepp utan i stället lyckats avvärja ett antal försök under högerregeringens femåriga styre.
Många liv har räddats tack vare polisens, militärens och säkerhetstjänstens uppoffringar.
