# ID: svediakorp-gov470436
# author: Jan Marinus Wiersma (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 293
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Debatten är en del av en bredare diskussion om det bästa sättet att bekämpa den internationella terrorismen.
Det viktigaste i sammanhanget är det som också klart införlivats i Giovanni Claudio Favas betänkande, nämligen hans uttalande om att vi aldrig kan vinna kampen mot den internationella terrorismen om vi offrar själva principerna som vi försöker försvara i kampen mot den.
Det är vad vi har koncentrerat oss på.
Vilka indikationer finns det på att CIA eller andra underrättelsetjänster, sannolikt utan våra regeringars vetskap, har agerat i strid med de grundläggande rättigheterna och friheterna?
I vilken utsträckning har nationell och internationell lagstiftning överträtts i processen?
Frågeställningarna är så viktiga att de utan vidare motiverar utredningen.
Vi kan inte tysta ned de frågor som ställts eftersom det allvarligt skulle skada allmänhetens förtroende i en tid då vi behöver allt förtroende vi kan få för att kunna bekämpa terrorismen effektivt, men naturligtvis med ärliga medel.
De interimistiska resultaten av utredningen visar att utredningen behöver återupptas efter sommaren.
Det råder inga tvivel om att extraordinära överlämnanden har gjorts via europeiska flygplatser.
Det är mycket troligt att det skett med olika europeiska regeringars goda minne och att europeiska och internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter kränkts i processen.
Utredningen visade också klart på allvarliga luckor i vår lagstiftning och våra övervakningsarrangemang.
Aktiviteterna ägde rum i det gränsland vi gett utrymme för.
Som en fortsättning på utredningen behöver vi framgent fokusera på två saker.
Till att börja med, i vilken utsträckning var medlemsstater och kandidatländer involverade i detta, och vad behöver därefter göras för att täppa till kryphålen i lagstiftningen för att förhindra att detta inträffar igen?
