# ID: svediakorp-gov470407
# author: Cem Özdemir, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 569
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru rådsordförande, herr vice kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att varmt tacka för det utomordentliga arbete som utförts av vår föredragande Giovanni Claudio Fava, men även av ordföranden för vårt utskott, Carlos Coelho.
Jag vill även passa på att tacka senator Dick Marty och Terry Davis för det utmärkta samarbetet med Europarådet och dess utskott för rättsliga frågor och mänskliga rättigheter.
Jag menar att samarbetet mellan Europarådet och Europaparlamentet banar vägen för samarbete när det gäller skyddet av mänskliga rättigheter i framtiden.
Låt mig först göra ett allmänt påpekande.
Det finns lagliga sätt att överlämna fångar till utländska myndigheter.
De överlämnanden som utskottet har varit tvunget att ta ställning till handlar om mer än transport av en misstänkt från en plats till en annan.
De metoder vi har fått ta ställning till och som långt ifrån har täckning i berörd lagstiftning kringgår faktiskt de principer vi har inordnat under rubriken rättssäkerhet, nämligen rätten till juridiskt ombud och rätten till rättslig prövning.
Detta är inte förenligt med principen att ingen får utlämnas eller föras till en stat där det finns risk att personen utsätts för tortyr eller annan omänsklig behandling.
Flertalet offer för dessa överlämnanden blev olagligt gripna redan från början, och några av dem bortfördes.
Samtliga transporterades från ett land till ett annat på ett olagligt sätt.
Många av dem har varit försvunna sedan dess.
De offer som har besökt vårt utskott har vittnat om tortyr och annan omänsklig behandling.
I en slutlig analys kan man säga att syftet med denna praxis var att ” outsourca ” tortyr och att göra det svårare att reda ut vem som bar ansvaret för kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.
Många menar att det inte går att exakt säga totalt hur många personer som greps, bortfördes och transporterades till andra länder.
Kanske har de rätt, men det stämmer också att vi kan anse det bevisat att kränkningar av de mänskliga rättigheterna har skett i tillräckligt många fall, och dessa nämns mycket rakt på sak i betänkandet.
Chicagokonventionen tillåter privata flygningar i europeiskt luftrum utan att särskilt tillstånd krävs.
Detta utnyttjade CIA genom att avsiktligt kalla sina flygningar privata, samtidigt som många stater – däribland EU: s medlemsstater – agerade i enlighet med Chicagokonventionen och lät CIA göra precis som de ville.
Därmed ignorerade dessa stater andra konventionsbestämmelser enligt vilka de har rätt att söka igenom flygplan om det finns rimliga skäl att misstänka att de används för olagliga syften.
EU: s medlemsstater har förbundit sig att följa olika internationella fördrag, framför allt Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, som framgår av artikel 6.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har upprepade gånger betonat att varje stat har en direkt skyldighet att ingripa, undersöka och vidta rättsliga åtgärder mot de ansvariga i alla situationer där människor måste skyddas från tortyr och andra former av omänsklig behandling.
Det är uppenbart att så inte har skett i ett flertal EU-medlemsstater.
Italien har nyligen fullgjort sina lagenliga skyldigheter och förtjänar därför tacksamhet och respekt, men jag förväntar mig också – och det tror jag att majoriteten av parlamentets ledamöter instämmer i – att andra länder följer Italiens exempel.
