# ID: svediakorp-gov470406
# author: Sarah Ludford, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 629
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill också tacka föredraganden Giovanni Claudio Fava för hans utmärkta arbete och samarbete med oss.
Jag vill också tacka Carlos Coelho för hans outtröttliga och fasta ordförandeskap.
Området för rättvisa och mänskliga rättigheter i EU fungerar inte effektivt.
Vissa medlemsstater har förvisso inte infört EU: s antiterroristlagstiftning som antogs för fem år sedan, så vi är inte utrustade över hela EU för att undersöka och väcka åtal mot terroristbrott.
I vissa medlemsstater finns det inte ens någon definition av terrorism, så terrorister kan undkomma fällande dom och fängelse.
Fava tog upp terroristattackerna i London, vars offer vi med sorg hedrar minnet av på fredag.
Vi minns också terroristattackerna i Madrid.
I vissa av våra nationella huvudstäder skulle det efter en sådan här händelse inte finnas någon möjlighet att döma terroristerna.
Jag hoppas att Jas Gawronski och hans vänner utövar tryck på de nationella huvudstäder som ännu inte har genomfört rambeslutet om terrorism.
Samtidigt står det enligt trovärdiga uppgifter klart att fruktansvärda brott har begåtts mot de mänskliga rättigheterna i kampen mot terrorismen – i det så kallade kriget mot terrorism.
EU har tillåtit en situation att utvecklas där vi inte kan åtala terrorister, men där vi kan åtala misstänkta terrorister och beröva dem deras rättigheter.
Vilken trovärdighet ger detta EU på hemmaplan och utanför gränserna när det gäller en effektiv kamp mot terrorismen och ett upprätthållande av de mänskliga rättigheterna?
Låt oss tala klarspråk: vad som anges i detta betänkande är att vi har hört vittnesmål och sett bestyrkande fakta, som exempelvis flygloggar, som bevisar att ” extraordinary renditions ” har ägt rum i Europa, och det är högst osannolikt att varken regeringarna eller deras ämbetsverk har haft någon aning om vad som skett.
Vi har inte velat göra gällande att vi är en domstol eller att vi har befogenheter som en utredande polis- eller åklagarmyndighet, men vi har gjort tillräckligt i samarbete och i samstämmighet med Dick Marty i Europarådet, med nationella parlamentsledamöter och rättsliga undersökningar för att flytta bevisbördan.
När påståenden inte längre är spekulativa utan visar sig vara trovärdiga, vilket är fallet här, har medlemsstaterna inom ramen för europeiska och internationella instrument för mänskliga rättigheter helt enkelt en skyldighet att utreda och bestraffa den som är ansvarig för brott mot de mänskliga rättigheterna.
Jag hoppas att ordförandeskapet säger andra saker privat till sina 24 regeringskolleger i EU än man säger här.
Jag hoppas att man säger att denna överenskommelse om tystnad måste upphöra.
Att, som ministern gjorde, säga att fördragen inte ger EU någon makt är felaktigt.
Om så är fallet, varför fogade då regeringarna enhälligt in klausulen om mänskliga rättigheter i EU-fördraget och en klausul, artikel 7, som ger möjlighet till sanktioner för överträdelser?
Det stämmer att vi saknar övervakningsmekanismer för att förbinda skyldigheterna till befogenheterna, och detta måste rättas till.
Det är beklämmande att Javier Solana och Gijs de Vries måste komma till oss och säga ” vi tror inte att det har gjorts några överträdelser, men vi har inte behörighet att ställa de relevanta frågorna till medlemsstaterna ”.
Jag är villig att godkänna Gawronskis ändringsförslag i detta sammanhang, eftersom det visar på de löjliga luckorna i fråga om behörighet.
Jag förebrår dem inte, men jag anklagar rådet och kommissionen för att komma med en massa tomma ord och mycket retorik om EU som en ledstjärna för mänskliga rättigheter, utan att visa några resultat.
Om ni vill att våra medborgare ska relatera till EU är detta en sak att kämpa för.
