# ID: svediakorp-gov470341
# author: Benita Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 958
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi är alla oerhört oroade av händelseutvecklingen i de palestinska områdena.
Detta är mycket oroande tider: osäkerheten, våldet mellan olika fraktioner, Qassamraketerna, beskjutningarna.
Attacken av militanta palestinska fraktioner i Karem Shalom och bortförandet av den israeliska soldaten, följt av det plötsliga angreppet på Gaza av israelisk militär, signalerar en mycket oroande upptrappning.
I sitt uttalande förra veckan fördömde Europeiska unionen i starka ordalag dessa gärningar, och vi har just hört det som rådsordföranden har sagt.
Förra veckan uppmanade jag båda sidor att ta ett steg tillbaka, för att visa återhållsamhet.
Nu upprepar jag denna uppmaning.
Alla sidor måste tänka på sitt ansvar oerhört noga.
Alla parter måste avstå från alla åtgärder som bryter mot internationell rätt, och vi måste insistera på att den palestinska ledningen gör allt i sin makt för att få ett slut på våldet och terroristverksamheten.
Europeiska unionen har uppmanat till ett omedelbart och ovillkorligt frisläppande av korpral Gilad Shalit.
Detta agerande gör det bara värre för det palestinska folket, vilket vi nu ser.
Men vi måste också se till att israelerna agerar förståndigt.
Vi förstår deras ilska, men det bästa sättet att ta itu med det som är allra mest angeläget är att använda diplomati, inte att förstöra livsnödvändig infrastruktur, arrestera ledamöter av det palestinska lagstiftande rådet eller beskjuta premiärministerns kontor.
De senaste händelserna har förvärrat situationen för den palestinska befolkningen avsevärt, och det är, måste jag säga, en källa till både sorg och djup frustration för oss.
Skadegörelsen på Gazas enda elverk har lett till att hundratusentals palestinier saknar el och skulle kunna få allvarliga humanitära följder.
Allt måste göras för att förhindra att den humanitära situationen förvärras ytterligare.
Israel har förstått sitt ansvar för det palestinska folkets välbefinnande, och en omedelbar åtgärd måste bli återinförandet av elektricitet till de palestinska områdena.
Båda sidor måste backa tillbaka från ruinens brant innan detta utvecklas till en kris som ingen av dem kan kontrollera.
Vi måste göra allt vi kan för att undvika en oacceptabel ekonomisk och humanitär situation i de palestinska områdena.
Till och med före de senaste händelserna kunde vi konstatera vi en 30-procentig inkomstminskning, en arbetslöshetsgrad på 40 procent och en fattigdomsnivå på 67 procent.
Men ansvariga politiker får inte ge efter för frustrationen.
Jag besökte Israel och de palestinska områdena för bara två veckor sedan.
Det huvudsakliga målet för mitt besök var att föra Israel och president Mahmoud Abbas närmare Europeiska rådets och kvartettens beslut om en tillfällig internationell mekanism.
Mekanismen är utformad för att ge omedelbara lättnader till den palestinska befolkningen och att se till att grundläggande tjänster tillhandahålls.
Diskussionerna var positiva, men det råder inga tvivel om att händelserna i Gaza och på Västbanken har komplicerat denna insats i mycket hög grad.
Nu, mer än någonsin, finns det ett behov av att fortsätta med mekanismen för att bidra till att uppfylla åtminstone de vanliga palestiniernas grundläggande behov.
Ett antal givare har förklarat sig villiga att ställa medel till förfogande genom mekanismen.
Men behoven kommer att vara stora, och medlen är begränsade.
Kommissionen har därför bett om budgetmyndighetens godkännande för att överföra medel från reserven för katastrofhjälp.
Jag är mycket tacksam för Europaparlamentets stöd i denna svåra strävan, och jag är särskilt tacksam för det omfattande och mycket värdefulla åsiktsutbytet med utskottets ordförande och ledare i mina diskussioner med utrikesutskottet, som går i bräschen för att upprätta denna mekanism.
Det är vårt gemensamma ansvar som européer att hjälpa palestinierna och ge freden en möjlighet.
Jag ser fram emot ert fortsatta stöd i denna fråga.
Låt oss tala klarspråk.
Mekanismen får inte bli en patentlösning för alla de svårigheter som finns i de palestinska områdena.
Givarna får inte bli en ersättning för den palestinska regeringens ansvar; den palestinska regeringen måste vidta verkliga åtgärder för att iaktta kvartettens principer och få ett slut på det våld som hotar både israeler och palestinier till livet.
Inte heller får givarna bli en ersättning för Israels ansvar enligt internationell rätt för att underlätta rörlighet och tillträde, för att överlämna palestinska tull- och skatteintäkter, eller för den skada som nyligen åsamkats viktig civil infrastruktur.
De senaste dagarnas händelser har undergrävt en känslig process som just har inletts med mötet mellan president Mahmoud Abbas och premiärminister Ehud Olmert i Amman.
Som mina kolleger har sagt inträffade dessa händelser vid en tidpunkt då framsteg gjordes för att få till stånd ett nationellt samförståndsavtal mellan Hamas och Fatah på grundval av fångarnas initiativ.
Det återstår att se om detta trevande avtal för en regering av nationell enighet kommer att forma ett ledarskap som är bättre rustat för att ta sitt ansvar.
Jag har lovordat president Mahmoud Abbas för att ha tagit detta initiativ, men samtidigt har jag varit tydlig med att detta inte är ett mål i sig, utan bara början på en process.
Den palestinska regeringen måste i slutändan förplikta sig att ta avstånd från våld, att erkänna Israel och respektera tidigare avtal som kvartetten har fastställt.
Vi står inför en mycket allvarlig krissituation i Mellanöstern.
Vi måste samarbeta för att trappa ned spänningen och ge diplomatin en utsikt att lyckas.
För i allt kaos och förvirring i den rådande situationen är en sak klar: en framförhandlad tvåstatslösning är det enda sättet att garantera den säkerhet som vanligt folk – såväl israeler och palestinier som andra människor – önskar.
