# ID: svediakorp-gov470334
# author: Matti Vanhanen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,916
# sentences: 101
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag höll diplomatiskt tyst när diskussionen kom in på fotbollen.
Vår uppgift, rådets, parlamentets och kommissionens uppgift, är att se till att världens fyra – eller helst 25 – bästa nationer är europeiska: detta är vårt gemensamma ansvar.
Jag instämmer i många av era bedömningar och åsikter om mitt tal och mitt sätt att presentera ämnet.
Jag är kanske något tjänstemannamässig, och det kan mycket väl vara så att jag har en benägenhet att göra upp listor, men jag har inte för avsikt att ändra min stil.
Jag vet att jag inte kommer att komma undan med retorik med knappast någon av er, och jag kommer inte ens att försöka.
Likväl har denna debatt visat att det finns mycket passionerade åsikter om många av dessa europeiska frågor, och det kanske kommer att vara nödvändigt att hålla huvudet kallt för att sammanjämka alla dessa åsikter.
Detta är nog en bättre lösning än knastertorr retorik.
Härvidlag har jag fått väldigt många goda råd och vägledning.
Jag kan inte kommentera allas anföranden.
Jag vill dock börja med Gary Titleys anförande, eftersom han är ett slags gudfader för oss.
För en tid sedan utarbetade han en rapport om det finska ordförandeskapet, och han var den förste ledamoten av Europaparlamentet som jag kort gjorde bekantskap med när vi deltog i samma kommitté som gemensamt inrättats av den finska riksdagen och Europaparlamentet.
Han gav mig några goda råd: handling, handling och åter handling.
Förhoppningsvis kommer han också att beskriva det finska ordförandeskapet på detta sätt.
Hans-Gert Poettering kom med den lämpliga kommentaren att ordförandeskapen bildar en sexmånaderskedja.
Det är följaktligen även normalt att samma frågor som ni har hört många gånger kommer att finnas med på det finska ordförandeskapets dagordning.
Om jag minns rätt klagade en av er på detta.
Denna kedja är nödvändig.
Ni sitter i Europaparlamentet i fem år.
Kommissionen sitter i sex år.
Det finns en naturlig långsiktig aspekt för allt detta bland er.
För rådet måste den långsiktiga aspekten skapas genom ömsesidigt samarbete mellan ordförandeskapen, eftersom vi behöver kontinuitet.
Vi måste lägga vår energi på detta.
Det krävs att alla är involverade under femtioårsjubileet och förklaringen nästa vår, och jag välkomnar de förslag som har lagts fram här under sammanträdet.
Jag instämmer i Martin Schulz ’ kraftfullt uttryckta åsikt att unionen behöver verktyg som vi kan använda för att bemöta de utmaningar som är viktiga för oss.
På hans kommentarer om behovet av utvidgning och ett nytt fördrag svarar jag att det inte finns den allra minsta meningsskiljaktighet mellan kommissionens ordförande José Manuel Barroso och mig själv.
Som det är nu har vi mekanismerna för utvidgningen, men alla vet att det sunda förnuftet säger att vi också behöver ett nytt fördrag, åtminstone på längre sikt.
Jag tackar Martin Schulz och Graham Watson för deras stöd och för de fasta men nyttiga påtryckningar som ni har utövat för att vi ska kunna göra framsteg i beslutsfattandet inom ramen för den tredje pelaren.
Daniel Marc Cohn-Bendit kritiserade mig för att jag inte tog upp frågan om laglig invandring.
Detta är en viktig punkt i vårt program, och jag nämnde den.
Jag nämnde den i samband med faktorer som har att göra med EU: s framgång.
Vi behöver även laglig invandring för att EU ska lyckas.
Den utgör en väg mot EU: s framgång i den globala konkurrensen i framtiden.
Esko Seppänen kritiserade Finlands målsättning att ratificera konstitutionen, och sa att vi inte respekterar resultatet av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna.
Det gör vi sannerligen, men vi respekterar också Finlands rätt att inta en egen ståndpunkt om det förhandlade fördraget, denna brett baserade kompromiss som nåddes tidigare.
Vi har också rätt att ge uttryck för våra åsikter om den, och detta gör vi med hänvisning till vår egen konstitution, och de frågor som tas upp och de ratificeringsförfaranden som fastställs i den.
Brian Crowley nämnde särskilt nya energikällor, och jag håller fullständigt med om det han sa i sitt anförande.
Nigel Farage sa att en gemensam asylpolitik i EU är en skrattretande tanke.
Det är den inte.
Tvärtom, vi behöver en gemensam asylpolitik.
Det är exakt vad EU behöver, vilket gäller många saker som är av central vikt för de inre och rättsliga frågorna.
Det är just när det gäller dessa frågor som vi behöver ett område med frihet och rättvisa.
Vi behöver gemensamma standarder och gemensamma bestämmelser, och vi är i mycket stort behov av gemensamt agerande enligt samma linjer.
Vi behöver både samarbete mellan våra länder och ett tydligt mandat för Europeiska unionen.
Reino Paasilinna tog upp den känsliga frågan om huruvida energipolitiken utgör ett vapen för en del i världen.
Denna fråga tas upp mycket ofta.
Vårt svar är att energipolitiken inte ska användas som ett vapen i den globala politiken.
EU: s linje bör tvärtom vara att energipolitiken är en normal del av verksamheten.
Den måste vara affärsbaserad, bör helt klart fungera åt båda håll, och alla berörda parter ska ha samma rättigheter.
Den måste bygga på långsiktiga och tillförlitliga avtal och marknadspriser.
På så sätt kan vi dra nytta av varandra i vårt agerande.
Energipolitiken mellan EU och Ryssland i synnerhet ingår i ett strategiskt partnerskap.
Ryssland behöver EU: s teknik och även de pengar vi spenderar, och vi behöver rysk energi.
Detta partnerskap kan bidra till att förbättra både EU: s och Rysslands framgångar globalt sett.
Anneli Jäätteenmäki nämnde särskilt öppenheten, och jag instämmer fullständigt i hennes kommentar om att den viktigaste aspekten av detta är allmänhetens tillgång till handlingar.
Vi räknar med att kommissionen kommer utarbeta ett dokument om översynen av en gemenskapsförordning om insyn, och vi kommer att föra fram detta som ett diskussionstema i rådet under vårt ordförandeskap.
Allt som har sagts om frågan om klimatförändringar under debatten, inklusive det som Satu Hassi sa, kommer dessutom att beaktas.
Timothy Kirkhope betonade vikten av att utvärdera effekterna av lagstiftningen.
Detta är också en grundläggande del av politiken för bättre lagstiftning.
Detta kommer att vara kommissionens, rådets och parlamentets ansvar: alla institutioner som deltar i det lagstiftande arbetet.
Vi måste betrakta vårt lagstiftningsarbete som en grund för konsekvensanalyser.
Som jag sa i mitt anförande har detta både samband med effekterna på vår konkurrenskraft och miljön och effekterna på den sociala välfärden.
Detta måste ingå i den normala lagstiftningsprocessen.
Hannes Swobodas anförande om Turkietfrågan var klokt.
Jag stöder fullständigt det som kommissionsordföranden José Manuel Barroso uppmärksammade när det gäller förhandlingarna med Turkiet i sitt anförande.
Tobias Pflüger beskrev Finland som neutralt.
Jag måste rätta honom i detta.
Finland är medlem i EU.
Vi var en gång ett politiskt neutralt land, under järnridåns tid.
Nu är vi medlemmar i unionen, vi ingår i denna värdegemenskap, som har en gemensam politik, och dessutom en gemensam utrikespolitik.
Han kritiserade det faktum att vi leder in unionen på militära insatser och nämnde, som ett exempel, den operation vi har inlett i Demokratiska republiken Kongo.
Detta handlar enbart om att se till att valet är demokratiskt.
Det är exakt dessa slags uppgifter som unionen bör delta i.
Det ger starkt stöd till de grundläggande värderingar som vår existens är beroende av.
Poul Nyrup Rasmussen nämnde det extra sociala toppmöte som vi kommer att hålla, och att folket, i valet mellan flexibilitet och säkerhet, måste känna att de är trygga.
Detta kommer att bli en spännande uppgift när vi inför reformer.
När vi bemöter globaliseringens utmaningar måste vi kunna genomföra reformer på ett sådant sätt att vi även är världsledande i ekonomi och sysselsättning, men detta måste ske på ett sådant sätt att folket har förtroende för det.
I detta avseende har arbetsmarknadens parter en särskilt viktig funktion att fylla.
Vid detta toppmöte har vi för avsikt att tala lite om den konsensusmodell som Finland, för sin del, har tillämpat med viss framgång för att nå vissa slags resultat.
I detta avseende kommer jag slutligen att besvara Edite Estrelas fråga om jämställdhet.
Frågan om att införa en förordning om inrättande av ett institut för jämställdhet övervägs för närvarande.
Förhoppningsvis kommer vi att nå resultat där.
Under vårt ordförandeskap kommer vi likaså att rikta uppmärksamheten på frågor som handel med och våld mot kvinnor.
Jerzy Buzek nämnde det som i själva verket är den viktigaste av det finska ordförandeskapets prioriteringar: innovationspolitiken.
Det sjunde ramprogrammet är en viktig beståndsdel i detta.
Europeiska tekniska institutet är ett viktigt initiativ, och det måste finnas en lämplig struktur för detta.
Generellt sett kommer ni under denna sexmånadersperiod emellertid få höra uttrycket innovationspolitik gång på gång.
Det är det budskap som vi vill slå på trumman för i unionen.
Dessutom, om det finns något som jag hoppas att det finska ordförandeskapet kommer att bli ihågkommet för, kommer det att vara att vi aldrig slutade tala om innovationspolitik och hur viktig den är.
I själva verket gav Jerzy Buzek en mycket åskådlig beskrivning av det slags faktorer som innovationspolitiken bör innehålla.
När det gäller Elmar Broks anförande om vikten av Östersjöregionen, måste jag påminna er om att det nu är ett gemensamt hav.
Det gladde mig att lyssna till det ni hade att säga, och vi har för avsikt att se till att Östersjöfrågan är en aktuell fråga.
De framsteg vi gör med den nordliga dimensionen är tillräckliga för att ge oss de verktyg som vi behöver för att förbättra situationen även när det gäller Östersjön.
Till Gunnar Hökmark från Sverige kan jag bara säga att Finland och Sverige var samma land i 700 år, och om några år kommer vi att fira att vi gick skilda vägar.
Under de senaste 11 åren har vi däremot varit del av samma gemenskap inom ramen för unionen, och vi har ett mycket nära partnerskap.
Jag vill gärna avsluta med en kommentar om Francisco José Millán Mons anförande om situationen på Kanarieöarna.
Förhoppningsvis finns det något symboliskt med att Finland, det nordligaste landet i unionen, till och med har velat sända en gränspatrull och ett bevakningsflygplan till Kanarieöarna för att hjälpa och visa solidaritet, och för att visa att de problem som vi har i de olika delarna av EU, även när det gäller den olagliga invandringen, delas av oss alla.
Vi måste visa solidaritet inom unionen.
Dessa frågor är gemensamma för oss alla.
Jag skulle också vilja att det finska ordförandeskapet agerar i en sådan anda i unionen under de kommande sex månaderna.
Tack, herr talman, för möjligheten att tala här i parlamentet, och jag hoppas att vi kommer att åtnjuta det mest givande samarbete med parlamentet, dess utskott och politiska grupper under de närmaste sex månaderna.
