# ID: svediakorp-gov470328
# author: Elmar Brok (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 428
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
Finland är det första ordförandeskapet sedan Europeiska unionens utvidgning den 1 maj 2004 som hör hemma vid Östersjöns kust, vilket utvidgningen med åtta länder naturligtvis har gjort till ett.
Det finska ordförandeskapet har därför förutsättningar för att utveckla strategiska dimensioner som också är kopplade till den nordliga dimensionen, eftersom det även finns en icke-medlemsstat som gränsar till Östersjön, nämligen Ryssland.
Finlands erfarenheter gör landet särskilt väl lämpat för att utveckla ytterst konstruktiva förbindelser i denna region, och detta omfattar även frågor som en trygg energiförsörjning.
Vi sätter vårt hopp till Finland i denna fråga.
Min andra kommentar är att det finska ordförandeskapet, i samarbete med kommissionen, åtminstone måste göra de första försöken att nå en ny balans mellan utvidgningarna och Europeiska unionens kapacitet att klara av dem.
Vi måste erbjuda framtidsutsikter till EU-medlemskap till många länder, men detta kan inte alltid innebära fullt medlemskap.
Vi måste finna andra vägar – och i Barrosorapporten förklarar både Europeiska rådet och kommissionen att de har för avsikt att ta viktiga initiativ i denna fråga.
Vi bör vänta till december och se hur långt vi kan komma med denna diskussion.
För det tredje har historien visat att EU endast står starkt när vi har ett gemenskapens Europa, eftersom det är endast då vi är i stånd att handla, och vi endast då visar kontinuitet.
Det är därför det är särskilt nödvändigt att det utvidgade EU tar itu med frågan om konstitutionsfördraget.
Jag är tacksam mot rådsordföranden för att han engagerar sig i ratificeringen av konstitutionsfördraget.
Detta överensstämmer med det efterföljande tyska ordförandeskapets ståndpunkt, vilket i sin tur innebär att det bör finnas ett konstruktivt samarbete om att utarbeta den förklaring som Tyskland ska göra vid slutet av sitt ordförandeskap.
Jag anser att jag även kan säga att detta bör vara alla gemenskapsinstitutioners ståndpunkt, för att konstitutionsfördraget – och vi måste vara mycket mer fantasifulla när det gäller det – ska kunna träda i kraft 2009.
Att bara plocka de bästa russinen ur kakan kommer inte att vara oss till någon hjälp här, eftersom detta skulle skada det tillvägagångssätt som vi måste välja för att tydligt förklara för allmänheten varför vi behöver ett konstitutionsfördrag – vilket ger allmänheten fler rättigheter och medför ökad insyn.
Vi behöver inte bara ett fungerande EU, utan också ett EU med demokrati och insyn.
Därför är konstitutionsfördraget så viktigt.
