# ID: svediakorp-gov470287
# author: Martin Schulz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 970
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Herr talman, mina damer och herrar!
För att hedra det italienska fotbollslandslaget ska jag inleda mitt anförande på italienska.
Herr talman!
Ni ser framför er en olycklig tysk gruppordförande, men en lycklig socialdemokratisk gruppordförande.
De flesta av mina italienska kolleger är frånvarande i dag.
Deras frånvaro är försvarlig.
Matti Vanhanen sa i sitt tal att ” vi behöver mer Europa ”, och han har rätt, för de rubriker som ert ordförandeskap har valt på kapitlen i detta program – som till exempel globaliseringens utmaningar, den nya Lissabonstrategin, energi, partnerskap – allt detta ligger nu bortom nationalstaters förmåga att lösa.
Det finns inte en enda EU-medlemsstat, vare sig stor eller liten, som nu kan hantera de utmaningar, vare sig de är ekonomiska, miljömässiga eller sociala, som vi står inför i dag, och det är anledningen till att vi måste utveckla Europeiska unionen ytterligare, anledningen till att vi måste befästa den.
Det finns faktiskt de som säger att vi vill erbjuda vårt folk, som står inför denna globala utmaning, den ram som EU behöver för att kunna hålla huvudet ovanför ytan i den internationella konkurrensen, och vad de behöver är mer Europa.
Men de måste, för soliditetens skull, tillhandahålla den ram som Europa behöver om de ska kunna få ” mer Europa ”.
I denna union bestående av 25 stater – och som snart kommer att bestå av 27 stater – kan vi inte lösa de utmaningar som ni med rätta beskrev med de medel vi har till förfogande.
Det är omöjligt.
Det är anledningen till att ert beslut att ratificera konstitutionen, som en följd av vad ni beskrev, var ett sätt att säga ” vi behöver detta instrument ” och, som sådant, ett logiskt, bra och därför följdriktigt beslut.
Ni har i och med detta sänt rätt signal från första början av ert ordförandeskap, och det är något som vi socialdemokrater ställer oss mycket positiva till.
Herr kommissionsledamot!
Ni sa ” vi vill bilda lag med det finska ordförandeskapet för rådet ”.
Det är alldeles utmärkt, och vi står bakom er i detta avseende, men Matti Vanhanen sa alldeles nyss i sitt tal följande:
” Jag är övertygad om att ett utvidgat EU behöver det konstitutionsfördrag som förhandlades fram av dess medlemsstater. ”
Utvidgningen och konstitutionen är två sidor av samma mynt.
Jag har läst i en rapport från Reuters – jag har ingen aning om det är sant eller inte, det kan ni få tala om för oss – att ni, vid en presskonferens efter mötet med Matti Vanhanen, som man skulle kunna kalla för ” teambuildingsmötet ” i Helsingfors, sa att vi också skulle kunna utvidga på grundval av Nicefördraget.
Reuters rapport kan mycket väl vara felaktig, och i så fall bör ni tala om sanningen för oss.
Jag är tacksam över det tillfälle som vi fått att tala om den tredje pelaren.
Det underskott som ni beskrev, och även de exempel som kommissionens ordförande åberopade på misslyckandet att införliva lagstiftning i säkerhetspolitiken och samarbete inom ramen för den tredje pelaren, är saker som vi måste ta itu med.
Det finns inget område där Europas medborgare är mer positivt inställda till makt på EU-nivå än på områdena för kampen mot organiserad brottslighet, en välorganiserad invandringspolitik, en säker asylpolitik och ordentligt säkrade yttre gränser, men det finns inget område – liksom José Manuel Barroso med rätta sa – där vi är mindre effektiva än på dessa områden.
Ni har rätt när ni säger att vi behöver den så kallade övergångsklausulen, men det har ingenting att göra med att plocka ut de bästa bitarna ur konstitutionen.
Ni behöver bara läsa Nicefördraget för att se att det redan innehåller möjligheter till en överföring från den tredje till den första pelaren, som godkänts enhälligt av rådet fem år efter ikraftträdandet, så vi agerar inom ramen för ett gällande fördrag.
När vi ändå behandlar detta ämne vill jag komma med en avslutande kommentar.
När vi talar om den tredje pelaren talar vi om det kapitel i vilket också medborgarnas friheter och rättigheter i Europa beskrivs.
När vi talar om konstitutionen talar vi också om stadgan om de grundläggande rättigheterna, men då måste vi, till och med vid detta tillfälle, börja uppmana rådsordförandena och kommissionens ordförande att vara mer proaktiva i hanteringen av den populistiska utvecklingen i Europa, som vi i parlamentet dagligen påminns om.
Det finns nu i Europeiska unionen regeringar som – och det är illa nog – stöds av högerorienterade populistpartier, vissa av dem är öppet rasistiska och främlingsfientliga, och de sitter i Europeiska rådet – inte som icke-ministrar i något parlament, utan som aktiva medlemmar i EU: s institutioner.
Jag själv såg ett exempel på detta under gårdagens debatt om francoismen, i vilken en av talarna var en grupplös ledamot av parlamentet, vars son är Polens vice premiärminister.
Han försvarade öppet Francos regim här, i kammaren.
Detta är inte någon enstaka företeelse; faktum är att alltfler regeringar i Europeiska unionen börjar göra populismen anständig genom sitt misslyckande att vidta åtgärder mot den, och detta utgör ett allvarligt hot mot de grundläggande friheterna i Europa.
Jag vill be rådets ordförande att inta en mer seriös ståndpunkt när det gäller att ta itu med den här frågan, inte minst på rådsnivå, för när demokratin hotas sker det oftare inifrån än utifrån.
