# ID: svediakorp-gov470285
# author: José Manuel Barroso (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,701
# sentences: 84
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Herr talman!
Det gläder mig att vi, efter det utmärkta österrikiska ordförandeskapet, nu kan arbeta sida vid sida med finländarna.
För några dagar sedan i Helsingfors kom jag och statsminister Matti Vanhanen överens om att våra två grupper ska arbeta som en.
Låt oss samla våra ansträngningar mellan ordförandeskapet, kommissionen och parlamentet.
EU behöver den tydliga, dynamiska harmoni som Finland tillför.
Jag välkomnar statsminister Matti Vanhanens presentation.
Han har visat att de kommande sex månaderna utgör en möjlighet att visa vad vi menar när vi talar om ett EU som ska visa resultat, att nå framgång i viktiga ärenden som angår våra medborgare, att gå mot nästa skede i den konstitutionella frågan, att styra diskussionen om utvidgningen.
Det handlar kort sagt om att följa den dubbla strategi som jag i stora drag lade fram inför kammaren förra månaden – en strategi som fick stöd av Europeiska rådet – att gå från en period av eftertanke till en period av deltagande.
Låt mig bara ta upp några av de teman som statsminister Matti Vanhanen nämnde.
Jag ska inleda med en enkel, viktig punkt som rör utvidgningen.
Det är något bland det mest framgångsrika inom Europeiska unionens politik, en utomordentlig prestation när det gäller att exportera frihet och möjligheter till hela vår kontinent.
Många av oss här i dag har gynnats av denna politik.
Vi borde vara stolta över vår utvidgning.
Det gladde mig mycket att det senaste Europeiska rådet åter bekräftade att vi kommer att uppfylla befintliga åtaganden.
När det gäller utvidgningen, som när det gäller så mycket av europeiskt beslutsfattande, finns det dock en populär debatt som vi måste inlåta oss i.
Jag välkomnar denna debatt.
Jag vill föra denna debatt.
Det är viktigt att visa att EU inte utvidgas av misstag, att utvidgningen är ett medvetet val som gynnar alla, att ett utvidgat EU inte alls någon negativ faktor utan en förutsättning för ett kraftfullt EU, för ett EU som verkligen är att räkna med i världen.
Det är därför som kommissionen i höst kommer att rapportera om utvidgningsförfarandet som en helhet, för att inleda debatten vid Europeiska rådets möte i december.
Detta kommer att innefatta analysen av ett utvidgat EU: s kapacitet att fungera ordentligt.
Detta kommer att vara en seriös, rigorös uppgift.
Ingenting annat kommer att tillfredsställa allmänhetens krav på mer säkerhet och förtroende.
Vi måste inta samma seriösa och korrekta inställning mot Turkiet.
Jag välkomnar att förhandlingar har kommit i gång.
Det kommer att vara en lång väg, och ibland en mycket ojämn sådan.
Det som spelar roll är att vi är öppna, ärliga och rättvisa.
Turkiet måste uppfylla sina åtaganden, precis som Europeiska unionen måste uppfylla sina åtaganden.
Turkiets åtaganden omfattar respekt för Ankaraprotokollet.
Varje ordförandeskap tillför sin egen särskilda sakkunskap till Europeiska unionen.
I Finlands fall tillför ordförandeskapet också en djup kunskap om och ett samarbete med sina grannar, däribland Ryssland.
Jag ger mitt starka stöd till den vikt som ordförandeskapet lägger vid förbindelsen med Ryssland.
Tidigare denna vecka antog kommissionen en rekommendation om en heltäckande överenskommelse som vi hoppas ska tillföra – eftersom vi anser att det ligger i våra liksom i Rysslands intressen – en ny kvalitet till Europeiska unionens förbindelser med Ryssland, som bygger på det befintliga partnerskaps- och samarbetsavtalet.
Vi föreslår att vi ska utvecklas mot ett frihandelsområde som ska fullbordas när väl Ryssland ansluter sig till Världshandelsorganisationen.
Samtidigt föreslår vi en parterskapsstrategi för energi, som grundar sig på ömsesidiga intressen och överenskomna principer.
Nästa vecka kommer statsminister Matti Vanhanen och jag att resa till Sankt Petersburg till G8-toppmötet för att, hoppas jag, fastställa ett nytt ramverk för den globala energiutmaning som kräver ett globalt svar.
Vi behöver detta globala svar för energi, liksom för klimatförändringen.
Vi kommer återigen att följa upp detta vid de europeiska toppmötena i oktober och december.
Det står klart att när det gäller Ryssland – liksom i så många utrikesfrågor – har EU större makt när det arbetar enat och sammanhängande, och jag hoppas att medlemsstaterna kommer att ta sig an denna fråga på exakt detta sätt.
Kommissionen ser fram emot att det finska ordförandeskapet för förhandlingarna om nästa generations partnerskap inom den nordliga dimensionen framåt.
Slutresultatet borde bli en gemensam politik där alla aktörer, inbegripet Ryssland, deltar på lika villkor.
Den nordliga dimensionen kommer att bli ett permanent forum för nordliga frågor och problem.
Mot denna bakgrund har kommissionen noterat parlamentets strävan att upprätta ett parlamentariskt forum.
Den europeiska ekonomin börjar få upp farten.
Detta är goda nyheter, och vi borde bygga vidare på det.
Jag välkomnar det finska ordförandeskapets avsikt att driva den nya Lissabonstrategin framåt och att inrikta sig på forskning, nyskapande och utbildning – kunskapstriangeln.
Vi måste gå från eftertanke till engagemang, till att verkligen visa resultat på detta område, liksom på andra områden.
Politiskt stöd måste nu översättas i konkreta handlingar som skapar ett mer nyskapande klimat inom EU.
Min kommission kommer att utarbeta ett kort dokument om nyskapande för att förbereda inför det informella toppmötet i Lahtis.
Vi måste främja det europeiska området för forskningsverksamhet, däribland det europeiska tekniska institutet, som borde vara ett flaggskeppsprojekt och en symbol för den kunskapsbaserade europeiska ekonomin.
Vi måste lägga i en högre växel för att säkerställa öppna och driftskompatibla normer samt främja dessa normer över hela världen.
Vi måste främja effektiva mekanismer – som riskvilligt kapital – för att finansiera nyskapande inom europeiska företag, även med små och medelstora företag i åtanke.
Förra veckan antog kommissionen förslag om ett ambitiöst program för ökad säkerhet och mer effektiv rättslig prövning för EU: s medborgare på ett sätt som respekterar och skyddar deras rättigheter.
Detta är en nyckelfaktor i vår dagordning för Europa som ska visa resultat.
Jag delar det finska ordförandeskapets beslutsamhet att driva detta ärende framåt.
Europeiska unionen kommer att återvända till Tammerfors för det informella rådet (rättsliga och inrikes frågor) i september, för att fördjupa den europeiska integreringen på detta avgörande område.
När det gäller djupare och mer dynamiska europeiska åtgärder råder det inga oklarheter: mot dem som sammansvärjer sig mot våra värderingar, vår frihet och demokrati; mot dem som handlar med människor, särskilt med kvinnor och barn, mot illegal invandring och dem som utnyttjar människor på arbetsplatser.
Vi borde inte vänta på nästa tragedi för att utveckla den europeiska integreringen på dessa områden: vi måste agera nu för att förhindra det.
Vi måste tillämpa det som redan finns på ett bättre sätt.
Alla håller till exempel med om att sexuellt utnyttjande av barn är ett motbjudande brott; ändå har bara fem länder införlivat ramdirektivet.
Alla instämmer i behovet att agera mot terrorism och organiserad brottslighet; ändå har flera medlemsstater inte fullständigt införlivat den viktigaste lagstiftningen, såsom rambeslutet om terrorism.
För att nå våra mål måste vi förbättra våra förfaranden.
Det är inte följdriktigt att kungöra slutmålen – när det gäller kampen mot brottslighet, terrorism, illegal invandring – utan att tillhandahålla medlen.
Kommissionen anser att gemenskapsmetoden, inbegripet parlamentets vederbörliga europeiska demokratiska kontroll, borde spridas till polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet och samarbetet när det gäller legal invandring.
Det var det som vi uttryckte i vår agenda för EU-medborgarna den 10 maj.
Vi föreslår därför nu att använda de befintliga fördragsartiklarna för att genomföra denna ändring.
Kommissionen inleder den interinstitutionella debatten, och med utgångspunkt från resultaten från denna debatt kommer vi att lägga fram formella förslag.
Jag välkomnar i hög grad de tydliga kommentarer som statsminister Matti Vanhanen just gjorde.
Vi känner till att det finns politiskt känsliga frågor, och vi är beredda att ta upp dessa politiskt känsliga frågor, men våra förfaranden måste hinna ikapp verkligheten.
Alla åtgärder som vi vidtar för att förbättra vårt samarbete när det gäller frågor om säkerhet och rättvisa måste motsvara ett utvidgat skydd av den enskilda medborgarens mänskliga och civila rättigheter.
Detta är en principfråga för oss.
Lagstiftning är källan till Europeiska unionens styrka, inte mellanstatliga uppgörelser som sker bakom stängda dörrar utanför parlamentarisk granskning och rättslig prövning.
Det är därför som jag också välkomnar det finska ordförandeskapets engagemang när det gäller allt som hör samman med programmet för öppenhet.
Öppenhet, subsidiaritetsprincipen, bättre regelverk borde inte bara betraktas, som ibland sker, som tekniska frågor.
De är politiska frågor.
Det är den demokratiska dagordningen för ansvarsskyldighet för vår union, och vi, Europeiska kommissionen, är redo att gå vidare med alla dessa frågor – öppenhet, bättre regelverk och en verklig subsidiaritetsprincip – eftersom detta handlar om demokratisk ansvarsskyldighet.
Jag har bara tagit upp några få av det finska ordförandeskapets prioriteringar.
Det finns andra prioriteringar som vi delar till fullo, inbegripet angelägenheter som kräver omedelbara åtgärder, såsom dödläget i förhandlingsrundan om handelsfrågor i Doha.
De senaste ordförandeskapen har hjälpt Europeiska unionen att lösa interna problem eller staka ut vägen mot deras lösning.
Nu behöver vi en uppväxling från eftertanke till engagemang, till ett EU som ser framåt och utåt.
Jag välkomnar detta.
Ett öppet EU, ett mer självsäkert EU, ett framsynt EU är vad vi behöver.
Låt oss nu förnya våra krafter för att engagera oss djupare, mer sammanhängande och mer effektivt i världen runt oss.
Genom att exportera våra värderingar, genom att främja våra intressen i världen, kan vi stärka vår identitet och vårt självförtroende.
Jag ser fram emot att göra just detta under de närmaste sex månaderna tillsammans med det finska ordförandeskapet och med statsminister Matti Vanhanen.
