# ID: svediakorp-gov470284
# author: Matti Vanhanen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 3,957
# sentences: 206
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsordförande, fru vice kommissionsordförande, mina damer och herrar, ärade gäster!
Jag tackar er varmt för denna möjlighet att komma och diskutera det finska ordförandeskapets prioriteringar och huvudsakliga målsättningar med Europaparlamentet.
Det är en krävande uppgift att fullgöra ordförandeskapets ansvarsområden inom Europeiska unionen, men det är samtidigt en stor ära och förmån, och Finland välkomnar utmaningen.
Samarbetet mellan mitt land, som ska inneha ordförandeskapet, och Europaparlamentet har börjat bra.
Jag vill tacka talmannen och alla de andra ledamöter av Europaparlamentet som närvarade vid den finska regeringens och Europaparlamentets möte i Helsingfors.
Dessutom har ett flertal parlamentsutskott och politiska grupper besökt Finland och engagerat sig i produktiva diskussioner om målsättningarna för vårt ordförandeskap.
Ända sedan Finland anslöt sig till EU har landet stött ansträngningar att göra EU-institutionernas arbete mer effektivt och att förbättra det nära samarbete som existerar mellan dem.
Som det land som innehar ordförandeskapet kommer vi att samarbeta nära och effektivt med Europaparlamentet.
I detta sammanhang avser jag inte bara parlamentets roll i medbeslutandeförfarandet som lagstiftare jämställt med rådet, utan i ett större sammanhang, där det handlar om att främja unionens nyckelmål.
Finlands egen nationella riksdag,, firar en speciell årsdag.
I år är det 100 år sedan enkammarriksdagen grundades och allmän rösträtt infördes.
Alla människor, män och kvinnor, fick samtidigt rösträtt och rätt att ställa upp i val.
Vi är stolta över denna milstolpe i vår demokratis historia.
I Finland är riksdagen mycket delaktig i hanteringen av EU-frågor, och den har stort inflytande.
Det är kanske denna erfarenhet av ett fruktbart samarbete med vårt parlament som i sin tur har gjort det så naturligt för oss finländare att också engagera oss i ett nära samarbete med Europaparlamentet.
Europaparlamentets arbete och de nationella parlamentens arbete överlappar inte varandra: var och en har en egen roll inom unionen.
Men i grunden har de samma grundläggande uppdrag: att stärka demokratin inom unionen.
Finland kommer under sitt ordförandeskap att försöka övertala unionen att se utåt och framåt.
Vi måste reflektera över vilken sorts union vi vill ha om 10 eller 20 år, och hur den ska kunna uppnås.
Vi måste som européer identifiera de historiska förändringskrafterna i vår tid, låta oss påverkas av och begagna dessa.
Det är en stor utmaning för EU att möta globaliseringens verklighet.
Den värld som omger unionen förändras, och om vi inte ser upp kommer vi att halka efter mer och mer.
Det skulle vara förödande, framför allt för våra barns och framtida generationers framtid.
För deras skull måste Europa sluta vara inåtvänt och i stället reflektera över sin ställning i det globala sammanhanget på lång sikt.
Världen runt omkring kommer inte att vänta på oss.
Vår framtid kräver att vi vidtar konkreta åtgärder nu, även om effekterna inte blir märkbara förrän senare.
Under senare år har deltagandet i beslutsfattandet inom unionen lämnat en del att önska, och allmänheten är mer kritisk till detta nu än man varit tidigare.
Trots detta avfärdar jag det pessimistiska pratet om en kris inom unionen.
Jag tror att vi kan övervinna de problem som vi har nu.
Den överenskommelse som nåtts i fråga om budgetramen och framstegen med tjänstedirektivet visar att unionen kan fatta viktiga beslut om den politiska viljan finns.
Jag tror att den finns inom alla unionens institutioner.
Europeiska unionen är en gemenskap byggd på värderingar, som existerar för människorna.
Det är därför som dess inskränkta legitimitet och minskade berättigande och trovärdighet i allmänhetens ögon måste tas på allvar.
Uppfattningen att unionens legitimitet blir lidande kommer delvis av att allmänheten inte vet vad unionen gör för den.
Många frågor som verkligen påverkar människors liv, såsom rätten att bo, arbeta och studera var som helst i EU, tas för givna.
Människor glömmer att detta har möjliggjorts just genom unionen.
Men bristen på information förklarar inte allt: unionen måste också kunna förbättra sättet man gör saker och ting på.
Man måste visa resultat vars effekt människorna märker av i sin vardag.
Unionens grundläggande premiss, fred och stabilitet i Europa, är fortfarande relevant.
Jag påmindes personligen om detta under min resa till Kroatien för några veckor sedan: de vill ansluta sig till unionen så att de och deras barn aldrig mer ska behöva uppleva krig.
Men många andra människor, som har levt hela sitt liv i fred, tenderar att ta fred och stabilitet för givet.
Därför verkar detta inte längre i sig självt vara tillräckligt för att ge unionen legitimitet.
Unionen måste, som många av er ofta har sagt, kunna visa de fördelar som den innebär för medborgarna också på andra sätt, och på ett mer påtagligt sätt.
Det bästa sättet att visa behovet av unionen på är att hantera de grundläggande uppgifterna effektivt, i synnerhet lagstiftningsarbetet.
Det kan och måste vi göra omgående med utgångspunkt från de befintliga fördragen.
Europa kan inte vänta på nya regler för beslutsfattande: man måste börja förbättra sin funktion omgående.
Unionen måste visa att man kan uppnå resultat som påverkar människors liv och inte bara gräla om institutionella frågor.
En högre effektivitet innebär att Europas ledare och beslutsfattare måste fatta djärva beslut.
Vi kan inte bara tänka på här och nu, eller framtida val.
Vi måste tänka på framtida generationers intressen.
Därför måste det också fattas beslut som kanske kommer att vara smärtsamma nu, men som kommer att bidra till att forma framtiden.
Det måste också finnas en vilja att kompromissa i fråga om nationella ståndpunkter och att ta hänsyn till Europa som helhet.
Unionen måste fokusera på det avgörande och arbeta effektivt för detta.
Det innebär de slags åtgärder som leder till mervärde jämfört med vad medlemsstaterna skulle kunna uppnå på egen hand.
Detta mervärde kan uppnås på områdena för välstånd, säkerhet och frihet.
Om vi ska kunna förverkliga dessa mål måste vi börja med rätt tillvägagångssätt.
Öppenheten är av avgörande betydelse: våra medborgare måste veta hur de beslut som påverkar dem fattas.
Den växande politiska debatten i Europa ligger i allas intresse.
Ni har också en avgörande roll här.
Det gläder mig att vi i Europeiska rådet beslutade att öka insynen vid rådets sammanträden.
Finland kommer, som det land som innehar ordförandeskapet, att genomföra de principer som godkänts av Europeiska rådet på ett vittomfattande sätt för att öka insynen i rådets arbete.
Finland kommer att sikta på att bidra även på andra sätt i insynsfrågan, i allt sitt praktiska arbete och i sina aktiviteter.
Vi siktar på att säkerställa att all väsentlig information blir tillgänglig så snabbt som möjligt på vår webbplats för EU: s ordförandeskap.
Ibland bidrar sådana här praktiska lösningar mer till en faktisk tillgång till information än enbart politiska uttalanden gör.
Finland kommer under sitt ordförandeskap att manövrera sina resurser mot bättre lagstiftning, det vill säga lagstiftningens kvalitet, och uppmärksamhet på subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
Detta kommer inte bara att handla om att rensa i lagstiftningen.
Vi behöver ny lagstiftning i Europeiska unionen, men vi måste hålla den befintliga lagstiftningen aktuell.
På det sättet kan unionen påverka och reagera dynamiskt på förändringarna i världen runt omkring.
I detta avseende stöder vi kommissionens arbete.
Ordförandeskapet kommer att lägga tid och kraft på att säkerställa att man vid beslutsfattande tar noggrann hänsyn till de ekonomiska, sociala och miljömässiga följderna av lagstiftningsförslag.
Vi kommer också att ha som mål att påskynda genomförandet av kommissionens förslag som syftar till att förenkla och förnya lagstiftningen.
Rådets arbete kommer att baseras på arbetsprogrammet för 2006, som vi lade fram tillsammans med Österrike.
Samarbetet mellan flera ordförandeskap är mycket viktigt för kontinuiteten.
Samarbetet med Österrike har gått bra, och vi tänker fortsätta samarbetet i precis samma positiva anda med Tyskland, som kommer efter oss.
Det finska ordförandeskapet engagerar sig i att arbeta utifrån unionens dagordning och att hantera alla frågor på den effektivt, ändamålsenligt och objektivt.
Jag ska kortfattat ta upp de frågor som det finska ordförandeskapet särskilt tänker belysa, men det innebär inte att vi inte kommer att ta itu med andra frågor lika noggrant.
Det finns behov av framsteg inom alla sektorer.
Finland vill främja debatten om unionens framtid.
De mycket viktiga frågorna om framtiden för unionens konstitutionsfördrag och utvidgning hör samman med denna debatt.
Det gläder mig att Europeiska rådet beslutade i juni att det, när det gäller konstitutionsfördraget, var dags att gå vidare från att bara ägna sig åt eftertanke till att handla aktivt.
Denna dubbla strategi är den rätta: vi kommer att förbättra sättet som unionen fungerar på i linje med de befintliga fördragen, medan vi börjar begrunda konstitutionsfördragets framtid.
Finland kommer under sitt ordförandeskap att inleda samråd i fråga om konstitutionsfördragets framtid.
Dessa samråd med medlemsstaterna och EU: s institutioner kommer att utgöra grunden för en rapport som kommer att utarbetas under första halvåret 2007, när Tyskland innehar ordförandeskapet.
Jag är övertygad om att det fördrag som har förhandlats fram med medlemsstaterna är av avgörande betydelse för en utvidgad union.
I Finland har regeringen lagt fram ett förslag om en ratificering av fördraget för det finska parlamentet i början av juni, och parlamentet kommer att diskutera saken under höstens sammanträdesperiod.
På så sätt intar Finland en ståndpunkt i fråga om det fördrag som har förhandlats fram.
Unionens utvidgning är en av nyckelfrågorna för det finska ordförandeskapet.
Personligen är jag övertygad om att unionens utvidgning är en framgångssaga.
Utvidgningen är inte bara ett avgörande verktyg för att stärka stabiliteten och demokratin, den är också ett av Europas strategiska svar på globaliseringens utmaningar.
Analyser som gjorts nyligen visar att den senaste utvidgningsrundan var en tydlig fördel för såväl de nya som de gamla medlemsstaterna.
I juni förde Europeiska rådet en viktig debatt om unionens kapacitet att tillgodogöra sig stöd.
Det gläder mig mycket att detta inte fastställts som ett nytt kriterium för anslutning.
Det bör inte fastställas några nya anslutningskriterier för ansökarländer, men de befintliga kriterierna måste samtidigt följas ovillkorligen.
Det handlar egentligen om att unionen bör förbli en öppen gemenskap.
Europeiska stater som uppfyller de kriterier som krävs för ett medlemskap bör kunna anslutas.
Under vårt ordförandeskap kommer ett beslut att fattas om anslutningsdatum för Rumänien och Bulgarien.
Förhandlingar om medlemskap med Turkiet och Kroatien kommer också att fortlöpa, med utgångspunkt från de framsteg som gjorts och kommissionens rapporter.
Det finska ordförandeskapet kommer också att stödja det europeiska perspektivet för staterna på västra Balkan.
Detta år kommer på många sätt att bli av avgörande betydelse för västra Balkans framtid.
Processen om Kosovos status kommer sannolikt att nå en avgörande fas under hösten.
Ordförandeskapet hoppas att parterna kommer att ha nått resultat vid årsslutet i de krävande förhandlingar som inletts under Martti Ahtisaari.
Ett mycket viktigt område under det finska ordförandeskapet kommer att vara unionens och dess medlemsstaters konkurrenskraft och deras framgång i den globala konkurrensen.
Vi kommer att anstränga oss för att ta upp detta över ett brett spektrum under vårt ordförandeskap i de olika rådskonstellationerna.
En grundläggande fråga är var EU ska kunna finna grunderna för ekonomisk tillväxt.
Finlands svar är att den kommer att finnas på områden som nyskapande, energilösningar, arbetskvalitet och produktivitet, öppenhet inom den globala handeln, invandring och ett lämpligt socialförsäkringssystem.
Det är medlemsstaterna som har det huvudsakliga ansvaret för konkurrensen.
Bördan ligger på dem.
Unionen måste också ha en roll att spela.
Finland kommer att sträva efter att nå resultat när det gäller det sjunde ramprogrammet för forskning.
Detsamma gäller för förordningen om kemikalier, Reach, tjänstedirektivet, arbetstidsdirektivet och förordningen om internationell roaming.
Vi vill göra framsteg när det gäller utvecklingen av en omfattande innovationspolitik.
Inom rådets lagstiftningsarbete och vid mötet för stats- och regeringscheferna i Lahtis kommer vi att fokusera på initiativ som är utformade för att skapa en fördelaktig miljö för att åstadkomma nyskapande och för att anta det på ett effektivt sätt.
Vi talar om en innovationspolitik som styrs av efterfrågan.
I Lahtis kan stats- och regeringscheferna påskynda den nödvändiga beslutsprocessen.
Om vi ska ha en omfattande innovationspolitik måste samarbetet och beslutsfattandet i unionen bli effektivare, exempelvis när det gäller standardisering, skydd av immaterialrätt och utveckling av finansmarknaderna.
Det kommer att vara lika viktigt att öka studenters och forskares rörlighet, stärka samarbetet mellan universitet och att påskynda inrättandet av europeiska expertcentrum.
Jag vill också betona vikten av den positiva effekt på nyskapande som konkurrens som kommer av en öppen, global ekonomi utgör.
Europa måste stimulera rörligheten för sina immateriella och materiella tillgångar.
Innovationspolitikens hörnsten är unionens inre marknad och dess vidare utveckling.
De hinder som finns för en effektivt fungerande inre marknad måste undanröjas, så att den ekonomiska integrationens fördelar kan upplevas till fullo.
Den inre marknaden är själva grunden för EU.
Det får vi inte glömma.
Marknaden för tjänster är av stor betydelse i detta sammanhang, och det är utmärkt att vi närmar oss en uppgörelse om tjänstedirektivet.
Europaparlamentets roll har varit av avgörande betydelse.
Jag hoppas att direktivet kan antas slutgiltigt omedelbart vid andra behandlingen i Europaparlamentet.
Yttre förbindelser i fråga om energi finns också på dagordningen för mötet i Lahtis för stats- och regeringschefer.
Rysslands president Vladimir Putin har bjudits in till den middag som äger rum efter mötet, under vilken han och EU: s ledare kommer att ha möjlighet att föra informella diskussioner.
EU: s ekonomiska framgång är i hög grad beroende av säkrandet av en pålitlig energiförsörjning till ett rimligt pris.
Alla medlemsstater påverkas av de utmaningar som stigande energipriser, försörjningstillförlitlighet och klimatförändringar utgör.
De energipolitiska valen är till stor del en nationell angelägenhet.
Men Europeiska unionen behöver ha gemensamma energipolitiska riktlinjer och, i synnerhet, en gemensam politik om yttre förbindelser i samband med energi.
Vi vill under det finska ordförandeskapet främja den strategiska debatten om hur vi ska göra våra mål i fråga om energipolitik synliga i unionens yttre förbindelser.
Energikonsumtionen och valet av energikällor hör nära samman med vår tids allvarligaste hot mot miljön: klimatförändringarna.
Vad gäller klimatpolitiken är det särskilt viktigt att främja diskussioner om utvecklingen av FN: s ramkonvention om klimatförändringar efter 2012.
Det finska ordförandeskapet kommer att försöka främja en internationell diskussion som skulle kunna resultera i EU: s mål att fastställa en ambitiös bestämmelse om klimatförändringar som täcker alla stora länder.
Ett omfattande tillvägagångssätt skulle inte bara gynna ett så effektivt svar på klimatförändringarna som möjligt, utan samtidigt också utgöra ett skydd för EU: s konkurrenskraft.
Båda dessa frågor, energi och klimatförändringar, kommer att stå högt på dagordningen vid toppmöten med tredjeländer under det finska ordförandeskapet, inklusive det tionde ASEM-toppmötet mellan EU och asiatiska länder, som kommer att äga rum i Helsingfors.
Jag är väl medveten om att miljontals européer fruktar den globala konkurrensen och att de följaktligen också motsätter sig många förändringar.
Denna fruktan visades exempelvis under debatten om tjänstedirektivet.
Den måste tas på allvar.
Jag vill betona att vi inte bör försöka stimulera konkurrenskraften i Europa till vilket pris som helst och oberoende av följderna.
Det måste finnas en balans mellan reform, social trygghet och miljöbetingad hållbarhet.
Ofta gagnar dock nya arbetsmetoder och modern teknik både ekonomisk tillväxt och social välfärd och minskar utsläpp i miljön.
För att bevara Europas välfärdssamhällen måste vi stimulera konkurrensen, minska arbetslösheten och förbättra arbetskraftens produktivitet.
Resultaten ska uppnås genom nära samarbete med arbetsmarknadens parter.
Målet här är en ny balans mellan flexibilitet och säkerhet.
Finland kommer därför att vara värd för ett särskilt toppmöte om sociala frågor där dessa frågor kommer att diskuteras, precis före mötet i Lahtis för stats- och regeringschefer.
Unionens yttre förbindelser är kopplade till ekonomin, eftersom dess externa åtgärder baseras på den ekonomiska styrkan.
Vi är en attraktiv handelspartner, och det innebär att vi kan påverka.
EU har blivit en global aktör som inte har råd att stanna upp och fundera i hanterandet av yttre förbindelser.
EU: s internationella roll kommer att befästas under det finska ordförandeskapet, och samstämmigheten i agerande och funktion kommer att förstärkas.
Unionen har ett mycket mer omfattande urval av redskap till sitt förfogande än många andra globala aktörer.
Dessa måste användas konsekvent, vare sig det handlar om politik om yttre förbindelser, handel, utvecklingssamarbete eller mänskliga rättigheter.
Unionens röst kommer bara att höras som en enad röst runtom i världen om unionen står enad.
Vi avser att utveckla unionens krishantering ytterligare.
Snabbinsatsgrupper måste vara helt redo att agera i början av 2007.
Samordningen av civil och militär krishantering kommer att fortsätta.
EU: s förbindelser med Ryssland och den nordliga dimensionen kommer att vara prioriterade områden under det finska ordförandeskapet.
Västra Balkan, transatlantiska förbindelser och Asien kommer också att stå högt på dagordningen.
Förbindelserna mellan EU och Ryssland kommer inte bara att vara begränsade till handels- och energifrågor: målsättningen är ett partnerskap på bred basis, inom vilket den förbindande länken är de europeiska värdena och globala intressena.
Målet kommer att vara ett allt större deltagande av Ryssland i det demokratiska europeiska samarbetet inom de olika sociala sektorerna.
För att detta ska uppnås behövs mer dialog mellan EU: s medlemsstater och Ryssland, samt studentutbyten, kulturella samarbeten och ett aktivt deltagande av det civila samhället.
Under det finska ordförandeskapet kommer det att föras diskussioner om den nya ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Ryssland, som upphör att gälla i slutet av nästa år.
I fråga om den nordliga dimensionen har vi kommit långt: det politiska ramavtalet ska undertecknas i höst.
Utvecklingen av den nordliga dimensionen är också värdefull för andra former av samarbete i Östersjöregionen.
Utöver allt detta kommer vi naturligtvis att ägna oss åt krisen i Mellanöstern och andra regioner.
Vi är mycket bekymrade över situationen i de palestinska områdena, vilka tillägnas betydelsefulla enskilda samtal i dag.
På området för yttre förbindelser är det oväntade regel snarare än undantag.
Finland är också berett att ta sitt ansvar som ordförandeland på allvar om något oväntat skulle ske.
Under det finska ordförandeskapet kommer en grundlig, politisk utvärdering att genomföras i fråga om framstegen på området för frihet, säkerhet och rättvisa.
Det behövs konkreta åtgärder, effektivt beslutsfattande och ett strikt införlivande på nationell nivå av de beslut som redan har fattats.
År 1999 visade toppmötet i Tammerfors vägen för en ambitiös och demokratisk utveckling av rättsliga och inrikes frågor.
I dag, 2006, kommer bedömningen av Haagprogrammet att innebära en möjlighet att aktivt bedriva påtryckningar för ett europeiskt samarbete på detta område.
Allmänheten förväntar sig effektivt agerande från Europeiska unionens sida i kampen mot den internationella brottsligheten, människohandeln och terrorismen.
Under det finska ordförandeskapet kommer medlemsstaternas politiska vilja att engagera sig i ett mer effektivt beslutsfattande, i synnerhet på området för polisarbete och brottslighet, att sättas på prov.
Arbetet kan förbättras om medlemsstaterna är redo att byta till ett system med beslut genom kvalificerad majoritet och ett införande av detta område inom ramen för gemenskapens behörighet.
Vid det senaste Europeiska rådet uppmanades vi att överväga detta i samverkan med kommissionen.
Jag vill betona att ett samarbete i fråga om polisarbete och brottslighet inte bara är ett sätt att plocka poäng.
Vi har inte för avsikt att få in konstitutionsfördraget bakvägen, för förändringarna kan genomföras utifrån Nicefördraget.
Finland vill också stödja införandet av principen om ömsesidigt erkännande inom rättsligt samarbete.
Om domar och beslut av myndigheter i en annan medlemsstat genomförs i nuvarande form kan detta vara ett mycket realistiskt sätt att stimulera effektiviteten i storskaliga, gränsöverskridande brottsutredningar och påskynda de rättsliga förfarandena.
Ett bra exempel på detta är den europeiska arresteringsordern, som har resulterat i en förkortning av tiden för utlämning av misstänkta från över sex månader till så lite som en dag.
Händelser som skett nyligen, såsom de på Kanarieöarna och Malta, har än en gång gjort illegal invandring till huvudnyheter.
Vi måste se över den rad av alternativ som unionen har noggrant, inklusive ett avtal om en gemensam politik om laglig invandring.
En effektivare gränskontroll är bara en del av lösningen, om än en viktig del.
Betydelsen av ett samarbete med de ursprungs- och transitländer som är involverade i illegal invandring kan inte betonas nog.
Vi måste se till att unionens gemensamma asylsystem är helt inrättat 2010.
Unionen måste kunna garantera skydd åt dem som är i behov av det, med hänvisning till jämförbara förfaranden och lagstiftning.
Vi måste också uppmärksamma den yttre dimensionen av frågor i samband med invandring och partnerskap med våra grannar.
Som jag sa i inledningen måste samarbetet mellan institutionerna på såväl EU-nivå som nationell nivå utvecklas ytterligare.
I dag vill jag tacka er särskilt för denna möjlighet att presentera det finska ordförandeskapets prioriteringar och att diskutera med er på vilket sätt de skulle kunna främjas.
Jag ser med intresse fram emot era kommentarer både i dag och när som helst i framtiden, i kammaren och i andra sammanhang.
Debatten om EU: s utveckling är viktig, oberoende av politiska åsiktsskillnader.
Ledarna för Europaparlamentets politiska grupper har, exempelvis vid det offentliga mötet i Helsingfors i början av juni, visat vilja och förmåga att gå vidare med den europeiska dagordningen.
I Finland är vi också vana vid engagemang över partigränserna i produktivt politiskt samarbete.
Detta är också naturligt på EU-nivå.
Jag hoppas att vårt samarbete under de kommande sex månaderna kommer att ge bästa möjliga resultat.
Jag ser fram emot att komma tillbaka till Europaparlamentet i samband med de toppmöten som kommer att hållas under det finska ordförandeskapet.
Vi befinner oss i en tid av enorma utmaningar.
Unionen måste se framåt, djärvt ansluta sig till reformen och visa den politiska vilja som behövs för att utveckla Europa.
Jag anser att svaret i många fall är mer Europa, inte mindre.
Detta ordförandeskap har redan nu vid starten beskrivits som en sorts övergångsfas.
Det ska hantera de vardagliga frågorna och förbereda för en tid när förutsättningarna för att ta itu med de stora frågorna inom unionen är goda.
Jag vill dock klart och tydligt säga att resten av världen inte kommer att stanna upp bara för att Europeiska unionen är på ett vänta-och-se-humör.
Det skulle vara fel mot Europas kommande generationer att blunda för de historiska utmaningar som vi står inför, och bara vänta på bättre tider.
Den tiden är här och nu.
