# ID: svediakorp-gov470280
# author: Paul Rübig (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 292
# sentences: 6
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att tacka kommissionen för dess initiativ, eftersom det är mycket lämpligt just nu att den ägnar de viktiga frågorna i Europeiska unionen lite uppmärksamhet, bland annat säkerhetsnormerna och de extrema risker som denna teknik innebär och behovet av ökad kunskap om att de nu existerande säkerhetsnormerna skiljer sig kraftigt åt och i många fall behöver bättre övervakning, det vill säga det som kallas en granskning av likar, eller någon liknande åtgärd där de granskas objektivt och öppet.
Som jag ser det är frågan vad som gäller på detta område för samråd mellan kommissionen, Europaparlamentet och de berörda medlemsstaterna eller vad som pågår i fråga om den nya strategin, där rådets arbetsgrupp för kärnenergi i själva verket rycker åt sig makten och behandlar de andra parterna i den europeiska beslutsfattande processen på ett sätt som i dag är helt oacceptabelt.
Vi bör försöka upprätta en balans genom att genast ta ansvar för den övervakning och insyn som blir allt nödvändigare inom detta extremt känsliga område, i stället för att vänta på att en olycka ska inträffa någonstans och först då börja leta efter de ansvariga eller skyldiga.
Vi bör också ta konkurrensen på allvar, beakta frågor som exempelvis vilka kostnader som uppstår vid transport och deponering av avfall och även i samband med säkerheten vid dessa transporter och de normer enligt vilka detta ska utföras.
Det är här Europeiska unionen måste agera och jag ber er alla, mot bakgrund av att Euratomfördraget har varit på plats i femtio år, att starta en seriös debatt och placera frågorna om säkerhet och insyn i centrum.
