# ID: svediakorp-gov470277
# author: Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 370
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Frankrike rörde upp en våg av indignation då de klassificerade transporterna av radioaktivt avfall som statshemligheter.
Lokalt valda representanter och lokalsamhällen vägrades därmed rätten att få information om när tåg som innehöll mycket farligt radioaktivt material passerade över deras mark.
Så sent som den 16 maj 2006 anhölls en fransk privatperson av polisen på grund av att han var i besittning av en konsekvensanalys av EPR-projektets förmåga att klara en katastrof som omfattade förlusten av ett trafikflygplan, också klassificerat som en statshemlighet.
Om Europaparlamentets utskott för industrifrågor, forskning och energi i vaga ord antar Frankrikes idé att ” information om transporter … hanteras med vederbörlig hänsyn och skyddas mot eventuellt missbruk ”, så föreslår det faktiskt att man institutionaliserar statshemligheter på EU-nivå.
Kommer Europaparlamentet, världsmästare i att främja och kräva insyn och demokratisk kontroll på den internationella arenan, att backa från vad det har sagt och gjort och göra ett undantag för kärnenergifrågan?
Europaparlamentet skulle förlora en hel del trovärdighet om den skulle göra mörkläggning till regel när det gäller högaktivt radioaktivt avfall.
Vi vet att nedgrävning inte är lösningen när det gäller hanteringen av kärnavfall.
Det är därför vi förkastar planerna på att bygga en europeisk avstjälpningsplats för kärnavfall i Bure, i min region, eller någon annanstans.
Att gå med på förslaget att delegera hanteringen av kärnavfall till tredjeländer – som Ukraina eller Ryssland – är dessutom oansvarigt.
Tanken är moraliskt förkastlig när det handlar om kärnavfall som, låt oss inte glömma det, måste övervakas för all framtid.
Under tiden är den godtagbara lösningen – och detta är det svar jag vill ge mina ledamotskolleger från Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater – att lagra avfallet i kärnkraftverk.
Det är det enda stället där avfallet är säkert, för att inte nämna det faktum att en sådan åtgärd skulle stoppa järnvägs- och vägtransporterna av avfall kors och tvärs genom Europeiska unionen.
Slutligen är frågan: hur länge ska Europeiska unionens medborgare behöva vänta på att information från kärnenergisektorn ska anses vara öppen?
