# ID: svediakorp-gov470274
# author: Kathy Sinnott, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 329
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tala om för kommissionsledamoten att när jag studerar betänkandet, där det klart och tydligt framgår att radioaktivt avfall är livsfarligt, undrar jag varför vi fortfarande betraktar kärnkraft som ett alternativ och till och med, vilket jag har sett i samband med viss ny lobbyverksamhet, påstår att kärnenergi är ett ” grönt ” alternativ.
Direktivet riktar sig endast till de medlemsstater som aktivt bidrar till produktionen av kärnenergi och till dem som godtar avfallet.
Irland varken producerar eller slutbehandlar kärnavfall.
Vi har lämnats utanför betänkandet, men vi måste ändå få skydd eftersom vi har den brittiska upparbetningsanläggningen Sellafield i omedelbar närhet av våra kuster.
Irländska sjön – det smala vattendrag som utgör gräns mellan oss och Sellafield – har genom verksamheten vid Sellafield blivit den mest radioaktiva vattenmassan i världen.
Sellafield expanderar, och förberedelser pågår för att ta hand om allt större mängder radioaktivt avfall för slutbehandling.
Allt avfall från det europeiska fastlandet kommer med största sannolikhet att fraktas över Irländska sjön och därmed utsätta oss för ökade risker.
Vi som är bosatta i Irland verkar inte ha något att säga till om i denna fråga.
Vi behandlas som passiva åskådare.
Ingen frågar efter vårt samtycke.
Vi kan vägra att godta bränslet, men när våra grannar godtar det slipper vi inte undan riskerna.
Vi har som land valt att avstå från kärnkraft.
Detta bör respekteras såväl när det gäller att godta avfall som i fråga om risken för att avfall transporteras över våra vatten.
När det gäller rökning har lagstiftarna äntligen erkänt betydelsen av passiv rökning och har vidtagit åtgärder för att skydda de människor som uppehåller sig i rökarnas närhet.
Vi måste erkänna de risker som alla, inte endast ursprungsländerna och bestämmelseländerna som har ekonomisk vinning av kärnkraftsindustrin, utsätts för i samband med slutbehandling, transport och återtransport.
