# ID: svediakorp-gov470242
# author: Renate Sommer (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 808
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Alla har gått för att titta på fotbollen och jag önskar att jag vore med dem, eftersom matchen spelas i mitt valdistrikt, det vackra Ruhrområdet.
Vi får dock inte glömma bort att det är något aktningsvärt över det direktiv som vi behandlar och vi måste ägna det vår odelade uppmärksamhet.
Vi får nämligen inte låta fotbollen komma före arbetet i parlamentet, inte ens ett fotbollsevenemang som detta.
När vi nu går vidare till en andra behandling av förslaget till direktiv om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart arbetar vi med en kvarleva från förra århundradet.
Det var nämligen så länge sedan som i december 1997 som kommissionen lade fram ett förslag om det förra direktivet, 82 / 714 / EEG, som var omodernt redan då, men gäller än i dag.
Den första behandlingen av det här förslaget ägde rum i parlamentet i oktober 1998.
Sedan kom Amsterdamfördraget den 1 maj 1999 och därmed medbeslutandeförfarandet för transportfrågor.
Den första behandlingen gjordes därför om i september 1999, trots att parlamentet upprepade sin ståndpunkt från den ” första ” första behandlingen – en oändlig historia!
Några månader in på det nya århundradet, i juli 2000, lade kommissionen fram ett ändrat förslag i vilket parlamentets önskemål beaktades.
Vad handlar då allt det här om?
Det handlar om att en gång för alla skapa lika villkor överallt för europeisk inlandssjöfart, för att genom uppdaterade tekniska föreskrifter se till att Europas inlandssjöfart är säker och problemfri.
För att kunna åstadkomma detta var man tvungen att harmonisera gemenskapens tekniska föreskrifter med de normer som reglerar sjöfarten på Rhen, eftersom Centralkommissionen för Rhensjöfarten av säkerhetsskäl inte erkände tekniska tillstånd för fartyg baserade på det förra direktivet.
Direktivet som ska omarbetas – 82 / 714 / EEG – har även andra brister, bland annat att det inte gäller för passagerarfartyg och flytande anläggningar som byggfartyg, och säkerhetsföreskrifterna är naturligtvis som de var på 1970-talet.
Fri inlandssjöfart i hela EU är dock beroende av att de tekniska föreskrifterna och säkerhetsföreskrifterna harmoniseras med de högsta normerna.
Detta gäller såväl den fria rörligheten för varor som garantin om höga säkerhetsnormer, miljönormer och sociala normer.
Hittills har gemenskapsrätten endast kunnat tillämpas då bestämmelserna i Mannheimkonventionen inte gäller.
I denna konvention som undertecknades den 17 oktober 1868 fastställdes de principer som till stor del gäller än idag för sjöfarten på Rhen, trots att Centralkommissionen för Rhensjöfarten redan hade grundats enligt en bilaga till slutakten från Wienkongressen 1815.
Hittills har EU alltså inte lyckats anta någon rättsakt som gäller för Rhen, trots att 80 procent av alla varutransporter på EU: s inre vattenvägar görs på Rhen.
Det ömsesidiga erkännandet av fartygscertifikat blev inte möjligt förrän ett tilläggsprotokoll till Mannheimkonventionen trädde i kraft i december 2004.
Den viktigaste aspekten med det nya direktivet är faktiskt att införa ett standardcertifikat för fartyg inom EU: s inlandssjöfart.
Detta har att göra med rättssäkerheten.
Det fanns fortfarande en del problem med att direktivet omfattade fritidsbåtar på 20 – 24 meter som mycket väl kunde omfattas av både det här direktivet och det så kallade fritidsbåtsdirektivet nr 94 / 25 / EG, trots att det senare direktivet reglerar handel med fritidsbåtar och därmed är ett inre marknadsdirektiv som reglerar marknadstillträdet för fritidsbåtar.
Det reviderade direktivet om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart går endast längre än vad som föreskrivs i fritidsbåtsdirektivet om detta är nödvändigt för att upprätthålla säkerheten på de inre vattenvägarna och strider därför inte mot dess bestämmelser.
Jag ska kanske tillägga att erfarenheten från fritidsbåttrafiken på Rhen visar att ägare av fritidsbåtar inte har några problem med de regler för Rhen som är jämförbara med de tekniska föreskrifterna i det reviderade direktivet.
Utskottet för transport och turism antog ståndpunkten att de tekniska föreskrifterna i direktivets bilaga, bland annat dem i kapitel 15, ” Särskilda bestämmelser för passagerarfartyg ”, som på grund av de utdragna förhandlingarna och de långa översättningstiderna fortfarande är desamma som under förhandlingarna 2004, bör omfattas av kommittéförfarandet.
Utskottet var för en sådan ändring eftersom det är det enda sättet att garantera att en harmonisering av de befintliga rättssystemen kan åstadkommas utan dröjsmål och att få en rättssäker industri och handel.
Jag ber er därför att stöda ändringsförslaget även vid andra behandlingen.
Avslutningsvis skulle jag vilja ta tillfället i akt och rikta ett varmt tack till rådet och kommissionen, men naturligtvis även till mina kollegor, för deras goda samarbete kring dokumentet.
Jag tackar parlamentet för uppmärksamheten och allt jag kan säga nu är ” skepp ohoj! ”
