# ID: svediakorp-gov470150
# author: Lydia Schenardi (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 335
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Utåt sett innehåller detta betänkande ett antal viktiga idéer.
Det talas om industrins avgörande roll i en modern ekonomi, trots att man i åratal har omhuldat myten om ett postindustriellt samhälle som enbart inriktas på tjänster.
Det sägs att man i WTO-förhandlingarna måste beakta varje sektors specifika särdrag, och alla medlemsstaters specifika problem, vilket är något av en kulturrevolution, men som aldrig kommer att tillämpas av kommissionen, som ser på Europeiska unionen som en odelbar helhet.
Betänkandet uttrycker förtroende för bilaterala avtal när det gäller att lösa problem med marknadstillträde för era tillverkare, i synnerhet i tillväxtekonomierna, och tillämpningen av principen om ömsesidighet i den internationella handeln.
Detta går stick i stäv mot tron på multilateralism, som vid otaliga tillfällen har hävdats i parlamentet.
Betänkandet är mycket sparsamt i sin kritik mot illojal konkurrens och varumärkesförfalskning, som EU centralt bekämpar så halvhjärtat.
Förvisso är allt detta riktigt, men i huvudsak är det bara meningslöst prat, och förändrar ingenting.
I Europaparlamentets betänkande, liksom i kommissionens meddelande, föreslås fortfarande samma förlegade och katastrofala metoder.
Standardpolitiken med konkurrens och avregleringar, exempelvis på energimarknaden, satsningar på att lindra effekterna av globaliseringen, som ses som oundviklig och i huvudsak positiv för aktieägarna, modernisering av lagstiftningen om immateriella rättigheter, som mjukvarupatentet står som en symbol för – förkastat av användarna och små och medelstora företag i branschen – och en förenkling av lagstiftningen, exempelvis Reach-direktivet – den invecklade text på 1 200 sidor som äventyrar EU: s kemiska industri.
Detta är den vanliga klagovisan över en politik som har bedrivits i åratal, för att få folk att tro att vad som krävs är en europeisk industripolitik som inte är möjlig enligt fördragen, för att förhindra medlemsstaterna från att ta saken i egna händer när de ställs inför resultatet i form av avindustrialisering och socialt sönderfall.
